SJK

Det finns 3 st män i mitt liv som alla har flickvän och har haft det under en lång period. Samma flickvänner alltså.
Dessa 3 män, från 3 vitt skilda städer i Sverige har någon vana att höra av sig till mig. Ibland kan det ta närmare ett år, ibland kan det ta, 6 månader, 2 månader, 3 veckor. Jag har inte lyckats se något mönster i det. Inte under finanskriser eller terroristattacker, inte under slaskiga Sverigeperioder eller somriga fyllor. Det är helt random gånger. Men nu under denna veckan så har alla tre hört av sig. Den sista hörde av sig idag och jag skrattade på fullaste allvar rakt ut i min ensahet när jag såg mailet. Ganska så skumt skulle jag vilja säga.

Hur som haver så undrar jag lite över detta. Hur kommer det sig att dessa män, några gånger under året hör av sig via sms, fylleringningar eller email och säger att de tänker på mig. Vad de vill göra, hur de känner för mig, att de vill vara med mig. HUR KOMMER DET SIG? Jag menar, visst jag är grym. Men så jävla awesome är jag fan inte. Inte att riskera sin relation på. Och alla 3 har ju flickvän. (Den som är förvånad räcker upp en hand)
Jag trodde ibörjan att de var superduper förälskade i mig och tyckte det var lite småjobbigt. För så som dessa män uttrycker sig, så uttrycker man sig inte till någon annan än sin flickvän. Sedan övergick det lite i irritation från min sida. Du har ju förfan din tjej, var rädd om henne. Säg alla dessa fantastiska sakerna till henne istället och säg inte vad du vill göra med mig. För det kommer inte hända. Inte sålänge du har en flickvän iallafall, och probably not efter det heller kompis.

Och nu, när det gått ca 10 månader sedan jag hört från 2 av dem och ca 2 månader sedan jag hört från den 3:e så skrattar jag bara. Det är faktiskt ganska underhållande. Det är 3 olika män, från 3 olika städer, ingen känner varandra eller vet nog ens att de andra existerar och alla har långtidsförhållande och alla tre skriver i princip samma saker till mig. Och jag ger - aldrig någon respons. Aldrig. Jag tackar för komplimangerna och styr in på ämnet "Din flickvän". Men de återvänder alltid.

Nu har jag tänkt i lite annorlunda banor ikväll. Kanske är det så att de älskar sina flickvänner, är supernöjda men börjar tänka utåt, längre, bort. Och tänker på mig. "Åh, dedär kvällarna..." vart tog hon vägen? Hon stack ju. Juste ja. Oj. Jag saknar henne. Och jag skulle vilja ligga med henne nu. Oj. Jag skriver ett sms/mail/ringer och säger detta så besannas min dröm lite iallafall. Lite lite närmare..

Och så tänker jag såhär. Jag har fan ingen som got away. Men tänk om man själv är den som Got away?
The One Who Got Away. Tänk om det är jag. Tänk om det är du. Tänk om vi är de personerna för någon. Det kan ju vara möjligt. Nu förknippar inte jag mig själv med just den rubriken. Känns mer sorgligt än spännande i mina ögon.

Jag hoppas att jag aldrig någonsin träffar någon som Got Away, för det hade nog fan aldrig blivit bra. Det tror jag inte händer heller. Är inte den som hänger upp mig på män sådär. Försvinner de ur ditt liv så är det utav en anledning, inget nämnvärt att sörja liksom. Gäller allt förövrigt.


/The One Who Went To Bed Now