SJK

Ja, jag förvarnade ju om ett inlägg om manlighet. Fast detta inlägget handlar ju mer om hur manligheten har försvunnit. I Onsdags så hade vi tjejkväll hos mig och vi grillade. I fredags hade vi afterwork, lördags åkte vi på roadtrip, och igår hade vi ytterligare en BBQ kväll hos mig. Alla dessa dagar har vi berört ämnet Omanlighet.

För att förfina det så talade vi om hur det kommer sig att män i dagsläget snackar lika mycket skit, är intresserade av skvaller, kollar på romantiska filmer, dåliga dokusåper, blir sura, är känsliga och bara jävligt tjejiga. Hur kommer det sig? Vi har talat mycket och gått på djupet angående detta ämne då man tillslut blir uppriktigt lack på mannen som man har en konversation med då han blev grinig för att du glömde ringa dagen innan. Alltså COME ON! Sedan när började ni ens bry er?

Men då vi faktiskt är kvinnor (fortfarande) så vände vi såklart på myntet o kollade om svaret på våra frågor fanns där. Vilket det kan göra. Kan det finnas en möjlighet att männen har tagit ett steg tillbaka just för att vi kvinnor har börjat ta sådan stor plats? Vi målar, snickrar, klipper gräset. Vi vill också köra bil 50 mil i sträck. Vi kan öppna lingonburken själv och det spelar inte någon roll om vi tappar ena handen pga det. För vi gör det. Själva.

Att män inte längre har en sådan stor plats i samhället måste ju ha någonting med deras uppförande och agerande att göra. När vi en av kvällarna satt och diskuterade detta mellan våra 1 liters öl (Små fina drinkar kan dra åt pipsvängen) så slog det mig att mitt ex en gång sa att det var så stor skillnad på mig och de andra tjejerna han kände. Detta var för att de gärna ville att någon skulle hålla de i handen när de klev på båten, medans jag sänkte ögonbryna, stoppade händerna i fickan och sa: Det är 30 centimeter emellan. Jag KAN gå över den sträckan själv"

Det är en annan generation nu. Vi möts någonstans på mitten. Och det är ju helt fantastiskt att killar letar YSL's nattkrämer på Åhlens medans kvinnorna mäter tum på muttrar. Bravo, bra jobbat liksom. Men ändå. Ääändååå. Så sitter vi där, alla tjejerna o snackar om hur jävla jobbigt det är när männen tar illa upp när man nyper de i underarmarna. Jaha. Så bibehåll manligheten, men var förfan lika i samhället? Mja, Jag vettefan alltså.

Jag gillar män. Manliga män. Men jag gillar inte kvinnliga kvinnor. Det värsta jag vet är när en tjej ber en kille om någonting uppenbart typ som: "Kan duuuu sätta i denna slaaddeeeeen som är häär. Jag veet inte vart den skall varaaa" Häng dig änna. Fyfan vad du gör bort dig själv, och mig och alla andra kvinnor. JO det vet du. Och vet du inte det så är det ännu mer pinsamt. Stå upp för dig själv, hitta lösningen bara.

Vi kallar varandra Hen för vi är så förbannat könsneutrala i Sverige. Men vi vill ha manliga män med muskler, med verktyg o med sport på TV. Men vi vill också ha känsliga män som talar från hjärtat, som vill se Pretty Woman, som gillar gurkstavar o colalight mer än cips o öl en fredagskväll. Snacka om press eller?
Känns lite luddigt allt detta nu. Men in i debatter ger jag mig.

Skall vila huvudet på moralkudden och drömma många vackra jämnlika drömmar.
Skall bara dra på mig hycklartäcket först.


Im a Hen and you're a Hen.