SJK

 

Det som sällan inträffar hos oss översociala personer. Vi som höjer på ögonbrynen när vi inte fått mer än 2 sms från 2 olika personer på en dag. Som undrar om facebook laggar när det inte är tvåsiffiga notifications efter 9h senast man var inne o kollade. Personer som jag som verkligen lever ett liv av den sociala rangen, det som makes our days liksom. Och sen ibland, någon gång så inträffar The social shutdown.

 

Någonting som man egentligen själv inte styr över men som hoppar in o stänger alla dörrar och fönster man haft öppna.

Man vill inte ens vara online på facebookchatten, man öppnar inte sina sms på några timmar, man svarar inte på alla skypes eller samtal och man pratar inte med någon som man absolut inte kan tänka sig att prata med helhjärtat till 100%. Jag kände redan igår, första dagen av denna veckan att detta mycket väl kunde tänkas bli en sådan vecka. Alltså människor. Jag orkar inte. Inte nu, inte på en stund. Vänta lite lite så kommer det tillbaka snart. Det brinnande intresset för er och era liv.

 

Idag är jag inte den som kallpratar. Idag var jag den som pluggade in hörlurarna och lyssnade på Mumford & Sons en hel arbetsdag på kontoret. Idag.. orkade jag liksom inte. Jag gick till mataffären och hade ett 25 minuters långt samtal med min moster om livet istället på lunchen. För jag var inte särskilt sugen på att sitta med någon annan idag i 33 graders värme och snacka. Och den andra delen av lunchen satt jag o jobbade. Idag valde jag det.

 

Idag frågade 3 personer innan klockan slagit 10 på morgonen om jag mådde bra. Ja, jag mår bra. Asbra. Jag orkar bara inte lyssna på någon annan än mina egna tankar idag. Jag vill inte upplevas som dryg, inte som deppig eller nere. Men vem kan klandra människorna runt mig liksom. Egentligen.

Jag är ju den som står i kön till kaffemaskinen o maler på om allt från Toast o marmelad till dagens bild från National Geografic. Im one of thoose liksom.

 

Fast - inte idag. Hoppas på ett uppsving i min socialakompetens imorgon. Eller kanske inte. För den är det fan inget fel på. Det är nog andras (absolut, absolut inte alla) kompetens det är fel på, och det är väl lite därför det är så sjukt bekvämt med en social shutdown då och då.

 

Man må ju spara in på hjärnan ibland liksom. Och på pratet. Control your mouth, not your mind står det på min laptop på kontoret. Jamen visst. Precis så tänker jag nu.

 

 

Ja, jag mår bra. Jag orkar bara inte prata med dig just nu liksom.