SJK

 

Kollar på en film med Hugh Grant och Julia Roberts. Notting hill. Har inte sett den sedan den släpptes. 1999, jag var 10 år och gick på bio med mamma, hennes bästa vän, och hennes dotter som var min bästa vän. Då var den bra. Mucho bra. Men nu.

 

Alltsåå... stor jävla risk att hans livs kärlek bara helt plötsligt står där utanför dörren liksom. Mm nog.

Klassas sådanahära makabra kärlekshistorier till Feel good filmer? Känner lite att det är tvärtom just nu. Feelgoodfilm. Nae. För när eftertexterna börjar rulla och filmen är slut så känner man sig nog lite mer deppig än glad. Woho, han fick Julia Roberts, precis som han ville.

 

Jag säger inte att jag inte är bitter för tillfället. För det är jag. Bitter och avundsjuk på den som upplever när ens livs kärlek står utanför dörren. Usch.