SJK

 

 

Jag tror jag sakta men säkert börjar bli knäpp. Och snart inte sakta heller, utan jag tror det inom en snar framtid kommer gå ganska snabbt. Idag tänkte jag att Får jag inte en hjärnblödning idag, så kommer iallafall det aldrig bli min dödsorsak i framtiden.

 

 

 

En stund. Kanske några dagar, eller en vecka. Kanske två, men jag vet ju att jag kommer få total panik då och vara så sinnessjukt rastlös. Jag kan ju knappt gå en helg utan att gå in på kontoret liksom. Så två veckor hade nog framkallat en hjärnblödning fast av omvänd anledning.

 

Det är ju lite komiskt ändå att man alltid känner att man behöver semester när folk är på semester. Det är väl just anledningen till att man känner så också för att ens sysslor går från 8h arbetstid till 13h arbetstid och ändå hinner man inte med allt som skall göras. Talade med min vän för en stund sedan och hon sa att hon inte hört mig såhär irriterad på länge. Nej, men det är sant. För jag blir irriterad. Angående jobbet. Somliga kollegor.

Jag sover så sjukt sjukt dåligt för jag ligger och gör To do - listor i huvudet på nätterna. Och när jag väl somnar så drömmer jag om jobbet. OCH - Jag fullkomligt älskar mitt jobb. Men ibland så blir det förmycket, som för de allra flesta liksom.

 

Jag är så jävla trött. Glad - men trött som in i helvete. Och jag är rädd att jag snart inte kommer orka vara lika glad längre eftersom jag typ bara blir tröttare. Så. Semester.

 

Måste. Åka. Utomlands.

 

Nej detta är inte utomlands för mig längre. Drop it.

 

 

 

Jag himlar med ögonen åt er som tänkte så nu.

 

Suck.