Virtuell bitchslap
Well people. Jag har kanske inte varit i mitt esse det senaste och varför bör inte vara så svårt att räkna ut.
Det har givetvis med samma bidragande faktor att göra som alla kvinnor blir berörda av. (Nu vet jag att alla ni manliga läsare sträcker lite på er för att ni precis räknade ut att det har med PMS att göra - vilket är fel så ni kan sjunka tillbaka i datastolen igen) Det har ju givetvis med män att göra.
Om man nu någon gång i livet lyckas hitta någon som man tycker mer om än vän - vilket för mig är en total omöjlighet då alla män jag träffar blir mina bästa vänner, och jag vill ha det så. Hellre en god vän än någonting annat som säkerligen kommer strula till sig i slutet anyway. Så, när man skall välja kille, så skall det alltså inte vara någon som man tycker sådär jättemycket om. Ta ett exempel. Jag har ju min älskade Samy. Han är min no 1 (förutom min bror) och han skulle jag aldrig, någonsin i hela mitt liv satsa på. Jag skulle aldrig göra ett endaste move, då han är för bra för att riskera. Och man tar ju risker när man går in i förhållanden. Och jag vill inte riskera att förlora Samy, så jag skulle aldrig någonsin göra det. Aldrig.
Efter 1 vecka av total förvirrning, tårar och hjärnsläpp så insåg jag att det behövs en förändring. Och man kan ju inte förändra andra, bara sig själv. Så, jag bestämde mig att jag inte kan leva i den relationen eller rättaresagt situationen som jag befinner mig i nu. Men - det blev inte bättre. Allt var fortfarande lika förvirrat o osäkert.
Jag började dricka vin och fundera. Tillslut så talade jag med Wise men x2 Sam & Sebbban. De fick mig att se det jag kände i ord. En videoskype på 40 minuter med min bff killkompis och min tvillingbror och sedan såg jag klart. Vad fan håller jag på med? Känner jag såhär för att vi inte är på samma plats? Hade det känts såhär om jag var där? OCH Vad fan håller jag på med. Vi ses i sommar, inte innan dess. Total waste of time att ens fundera på detta när jag kan leva livet i Luxemburg. En virtuell bitchslap av killarna och jag var på banan igen. Man behöver verkligen detdär när man tappar fokus. Att någon skriker "Vadfan håller du på med? Du känner inte så egentligen, du resonerar inte såhär. Shape up o bli dig själv igen"
Tack gode gud för detdär talket. Jag hade fan kunnat gräva mig under jord om jag inte fått se vad jag höll på med. Ens bästa vänner är verkligen ens spegel. Otroligt tacksam för att jag har fina killkompisar om leder mig igenom de snåriga relationsvägarna och säger hur de ser på saker o ting.
Problem solved.
