GM April!


GODMORGON!

Ligger i min underbara, fantastiska, prinsesssäng och dricker te, käkar knäckerödsmacka och läser nyheterna.
What? Hörde jag ett Shit vilken harmonisk morgon Sara! Well, I hope so. Måste säga att Luxemburg är det enda stället hittills, som gjort att jag känner mig.. lugn? Lugn i själen liksom. Här kan jag gå ut om jag vill på en av alla miljoner uteställen, jag kan fika, gå promenader, kolla på sevärdigheter, eller vara hemma. Det finns alltså någonting som jag kan välja av både Madeira o Sverige. Det är friendly som Madeira, men stadsaritekturen påminner om många Svenska städer, så som Göteborg tex. Lite Malmö, Lund är det nog också.

Och jag känner mig fullkomlig lugn. Jag är lugn på Madeira också dock, men på ett annat sätt. Där har jag ju 40 vänner runt mig som jag alltid vill göra någonting med. Här har jag 4st, och det händer inte så mycket på vardagarna liksom, och jag saknar det inte heller just nu. Men jag ger det en vecka så kommer jag krypa på väggarna anar jag. Men det är långt ifrån vad jag känner för Sverige... uuh.

När jag var o handlade igår så tänkte jag på hur STORT det är i matbutiken. Det är liksom storlek av en Sverigebutik, som erbjuder allt som Portugal har, OCH alla andra världens städer. Det är ett väldigt imponerande utbud må jag säga.

Jag blir lite ledsen när jag tänker på att jag inte är lugn i Sverige. Jag har ju alla mina vänner där (Inte ett jättestort antal kvar som jag känner sådär jättemycket för längre dock) men jag har ju min familj där! Jag vill ju kunna vara lugn o sansad och att de skall kunna räkna med att jag stannar runt dem. Att jag kommer komma på mina vänners födelsedagar.. och mina släktingars middagar. Usch, It breaks my heart.

Men however, nu är det som det är. Igår beställde Mia & Josse resor till El Lux De Lux! FYFAN vad gött. Känns som om jag inte träffat de på evigheter, men det är tvärtom en kort period nu i livet som vi faktiskt varit utan varandra. Sågs i December gjorde vi ju.

Mina fina vänner.

Well, nu är det dags för lite Winnerbäck och kliva upp till denna fantastiska svinkalla dag i Luxemburg. Det bästa är att jag aldrig tröttnar. Verkligen aldrig, någonsin, tröttnar på mitt jobb eller att gå o jobba.
Jag vet, jag är oerhört lyckligt lottad. Slutar aldrig att tänka på det.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0