SJK

Herrejisses vad jag har svettats de senaste 24h. Igår låg vi allihopa och kollade på en kriminalare som heter Bron. Riktigt bra, och den sänds ju då givetvis på Sveriges stolthet - SVT. Vi gick och köpte Pizza och sedan låg vi i vanlig ordning och svor över män och andra irriterande saker. Inatt så har jag feberyrat och drömt sådana märkliga saker, plus att jag varit sjöblöt hela natten. Vid ett tillfälle inatt så vaknade Josse och sa: "Sara, vet du vad. Du måste sjukskriva dig imorgon också, för du är verkligen inte frisk." Jag gnydde och höll med.

Jag kände mig verkligen som en blivande mamma som skulle föda vilken sekund som helst igår. Låg svettig i soffan och ojade mig. Mina fantastiska vänner som hyser sådan respekt för mig fotograferade båda eländet. Pernilla frågade upprepade gånger igår om jag ville ha en blöt trasa på huvudet. Kändes lite som om man levde på 1500 talet när folk dog av feber. Väntade bara på att de skulle dra på mig en fager nattsärk som jag stilla kunde dö i med bibeln tryggt vilandes i famnen. Men nix, Jag dog inte. Vilket var förväl det måste jag säga.

Nu hart jag återvändt till Villan i Mölnlycke. Här kan jag ligga och skaka och svettas i en dubbelsäng alldeles ensam utan att hålla några vakna med mina täppta snarkningar. Har inhandlat Aftonbladet och Lösgodis så jag skall nu slå mig ned i soffan och läsa om Steve Jobs, som inatt dog. Har väntat i hela två dagar med att nämna för mamma att jag är sjuk då Pernilla sa "Du är ju vuxen Sara, du behöver inte säga det till din mamma" Men igår så kom det fram att Pernilla bara skojat med mig och att jag självklart skulle få lite medkänsla av min mamma. Så jag ringde henne direkt imorse och gnällde. Man känner sig alltid lika älskad och liten när man är sjuk. Nu skall jag invänta familjen så dem kan ta hand om mig och steka pannkakor åt mig.

Yep - Så får det bli.