SJK

Egentligen skulle vi ut och dricka vin och sedan se en spelning, men jag valde att stanna hemma. Var ju toktrött.

Har tänkt på det att man ångrar ofta att man går ut. Det kan gå åt pipsvängen, bli småtråkigt, uppstå ett dilemma eller så skall man jobba dagen efter och då ångrar att man gick ut. Men man ångrar aldrig att man stannade hemma. Inte jag iallafall. Skitsamma om man missar något, vad finns det att missa liksom? Någon gör bort sig, någon får ragg, alla bränner förmycket pengar. Jao, men that's about it i många fall.

Så, jag stannade hemma medans de andra gick ut. Och jag ångrar det inte en sekund. Gud vad skönt att inte vara bakfull. Dock så känner jag mig lite bakfull, men det kan ju vara en vana - det är lördag och det är mer regel än undantag att jag är bakfull. Så det kan vara lite placebo effekt här som spökar kanske.

Här om dagen mötte jag upp min underbara Pernilla för en sen middag, och ett glas vin på Bryggeriet på Avenyn. Sedan gick vi vidare till El Corazon, som ligger mittemot och tog en öl. Låten Macarena började spelas och jag och Pernilla sitt-dansade till låten tills att vi lämnade stället. Det är en cham som ligger över vardagarna i stan som är orubblig. Ett glas vin, en middag på Avenyn och många skratt. Underbara vardagar.

Även om allt är fint, livet ljuvt, vännerna fantastiska, familjen närvarande. Så fattas det fortfarande någonting. Jag kan inte se vad det är bara. Jag vet inte, jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

Vet inte om det behövs en rejäl skopa soulsearching, eller om det behövs en rejäl dos LSD. Vet inte. Men jag är liksom inte nöjd som det är nu. Jo, jag är NÖJD, Supernöjd. Men det måste finnas mer. MÅSTE MÅSTE MÅSTE finnas mer.