Till åren kommen



Det slog mig precis att jag är nog inte så ung som jag tror längre. Eller jo, jag är ju endast 22 år så det är ju inte någon big deal så att säga. Men jag tycks förtränga detta dagligen då en man stannade mig i Nordstan idag och sa:

 - Hej är du över 25 och vill ha bra pensionsavtal?
-
Öh...
-Ja, du vill väl ha ett bra pensionsavtal och är över 25?
-
Ja.. det är jag.
- Jättebra, följ med här.
- Jag har verkligen inte tid jag skall möta min vän därborta (Fullständig sanning)
- Detta går jättesnabbt.
- Okejdå...

Efter ett par minuters dravel och uppmålanden av siffror på ett kollegieblock som man inte kunde se om det var en 6:a eller en zebra så frågar han:

- Vilket är ditt personnummer?

OOH CRAP! Jag är ju förihelvete inte över 25. Jag är ju fan inte ens 25. Jag är precis fyllda 22!!

- Eh.. du... jag..
- Huh?
- Jag.. måste tyvärr säga att..
- Huh? Ditt personnummer?

I mitt huvud hinner gå igenom ursäkter som "Jag har en skyddad identitet", "Jag har inget långtidsminnne, så jag minns inte", "Jag är kriminell" och "Jag har inte något svenskt personnummer"

Hann också tänka på den andra sidan av dessa svar. Det vill säga: "Jodå jag kan gå här och shoppa i Centrala Göteborg med min skyddade identitet. Är inte det minsta rädd", "Javisst är det galet att jag minns vad pensionssparanden är trots mitt minne", "Jag vet inte varför jag inte sitter inne när jag är så kriminell. Don't tell anyone.", "Jag vet, det är jättemärkligt att jag inte bryter på något språk".

Jag försökte också börja räkna ut vilket år jag skulle vara född om jag är över 25, men matte har aldrig varit min starka sida, och speciellt inte under press av en försäljare. Så jag insåg snabbt att alla förklarningar till mina påtänkta lögner var rent utsagt värdelösa, så jag lägger ifrån mig kupongen han hastigt lagt i min hand, tittar ner i marken medans han kladdar ner fler otydliga siffer-djur på blocket och börjar backa. Sedan när jag är på ett avstånd där han inte kan nita mig, så hojtar jag: OJOJ! Där är hon ju. Hon har väntat jättelänge, jag lovar det är inte någon bortförklarning. Du får säkert massor av kunder idag ändå. Ha det så bra och lycka till!

Snubben var inte nöjd och det var verkligen inte jag heller efter 5 min av hummande och nickande. Och VADFAN får mig att säga att jag är 25? Kan det vara att jag sagt det så mycket i mitt liv att jag säger det till ALLA som frågar? Hoppas inte det händer när jag ligger på sjukhus och rabblar upp att jag är 26 och dem inte kan hitta mig i registret. Dålig vana som bör övas bort snarast vill säga.

Jag är bara 22, jag är bara 22, jag är bara 22....


Mental note: Måste börja pensionsspara...


Kommentarer
Postat av: Anonym

SARA gå när dom vill prata med dig! Har jag inte lärt dig? / P

2011-10-26 @ 19:47:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0