Sverige, Du ger mig feber

Igår spenderade jag ytterligare en dag med min bedorande kusin Axel. Morfar kom förbi även denna dag och han valde rollen som Han Solo när vi spelade Star Wars. Känns inte det riktigt morfaraktigt att välja Han Solo, av alla coola figurer i Star Wars?
När Axels föräldrar kom hem, så körde morfar mig till jobbet, vilket resulterade i en försening på 10 minuter då han körde fel när vi snackade om Politik och släktträd. Lätt värt det.
Efter work så åkte jag hem till lilla Josefine och senare kom Pernilla. Vi låg och tjötade tills klockan var 02:00 inatt, även om Josse skulle upp tidigt. Den sista tanken som slog mig var att det kändes lite som om man var på Pyjamasparty. 3 tjejer, i en soffa, en säng och på en madrass mysandes i en lägenhet och tjattrandes i mörkret. Tokfint!
Den fina känslan övergav mig dock när jag inatt vaknade upp och märkte att jag hade rikligt med feber, och att halsen inte var gjord att svälja med när jag försökte. Just GR8. (Betyder: Just Great. För er som inte förstår sig på slang) Som tur var hade vi en kurs idag på jobbet mellan 13-15 och när jag ringde så sa dem att det absolut var okej om jag skippade den. Så, en lugn och sansad förmiddag med Pernilla fick det bli. Satte på en film vid 16-tiden, men båda sov som stockar när Josse kom hem för en stund sedan. Huvudet känns som om det väger 300 pannor, och jag byter kvickt och vant kroppstemperatur mellan Iskall skakande och Riktigt varm svettandes.
Jag är alltså sjuk - igen. Helt jävla otroligt. Pernilla ryckte dock in med lite visdom och sa att det kanske inte är konstigt då jag tar i en del pengar och träffar sjukligt mycket människor. Vilket jag inte gjort på Madeira liksom.
Hon har, allt som oftast en poäng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0