Lördagen ur ett Grodperspektiv
Jag sammanfattade gårdagen som att jag upplevde den ur ett grodperspektiv. Det vill säga att jag spenderade mer tid på golvet och stirrade upp på folk, än tvärt om. Spännande.
Det finns inte någon annan förklarning till detta mer än att jag när klockan var 21 endast hade fått i mig en skål med fil - 12h tidigare. Och att det andra jag fick i mig under lördagen var Sambuca shots. Det tredje var vin, fjärde öl, femte drinkar och sjätte tequila. Klockren kombination om man inte vill kunna stå upp på klubben.
Och visst fick jag utdelning av min strategiska näringsintagning. Jag var så ofantligt drällfull igår att jag var förvånad idag när jag vaknade i en säng som inte tillhörde en fyllecell. Om jag inte hamnade där inatt, så tror jag inte någon platsar i en fyllecell.
Vi startade då vår fantastiska tjejkväll hos Katta med ypperligt sällskap. 9 peppade tjejer som skulle ut och göra staden osäker. Vilket blev succé. När vi kom in på Klubben så träffar jag en vakt som jag känner. Givetvis skulle han vara där den natten när jag har gummiben och är fylld av alla tänkbara alkoholhaltiga drycker. Hur som haver så skulle jag vid ett tillfälle krama denne mannen, och jag tycks ha missbedömt både avstånd samt tillstånd så jag kliver fram till honom, slänger mina lealösa armar runt hans hals och skall precis pussa honom på kinden, men missar av någon oklar anledning och huvudet passerar hans ansikte och min kind träffar istället väggen där han står. Just då, lämpligt nog så viker sig mina ben och jag liksom halvhänger på honom med armarna fortfarande runt hans hals och med kinden fortfarande klistrad mot väggen. Jag vet inte om jag typ halvsomnar där eller någonting, men det kändes som en evighet som jag hängde där. Tillslut fick han mig på fötter igen och jag funderar på om man är vakt, och vänner så känns det nästan bäst att man slänger ut sin vän när hon är i detta tillståndet. Det är liksom inte så coolt att vara så dyngfull. Men jag ljuger om jag säger att jag inte hade kul, för jisses vad kul jag hade igår!
Alex berättade idag att jag vid ett tillfälle hade stått upp på Avenyn med armarna i kors och helt plötsligt stupat handlöst bakåt. Bara sådär. Sedan hade jag sagt "Men.. hur hamnade jag här egentligen?" Typ som att jag inte ens mindes att jag hade stupat baklänges precis. Och sedan hade jag sagt "Hoppas inte någon såg mig". Vilket har fått Pernilla att skratta många gånger idag då Avenyn är fullpackad av människor som är ute mitt i natten en Lördag. Där om någonstans ser alla en. Som sagt, Lördagen ur ett grodperspektiv.
Men någonstans så fanns vettet kvar och jag insåg att jag inte ens kunde stå upp längre, eller så var jag bara så sönderslagen av alla fall mot asfalt och golv att jag helt enkelt inte fysiskt klarade av mer utgång. För jag kilade senare hemåt och sms:ade Pernilla kl 03. I meddelandet framkommer dock att jag är väldigt full, inte bara innehållsmässigt utan också stavningsmässigt. Inte så märkligt då jag inte ens kommer ihåg hur jag kom hem. Om jag tog vagnen eller om jag gick från Avenyn till Linné. Hem kom jag iallafall och vaknade med ca 7 handdukar samt en kofta i sängen. Jag vaknade också med en kofta på mig som inte ens är min? Ah, riktigt blöt kväll. Men så värt det. Kolla denna fantastiska sms konversation som skedde inatt vid 3 tiden..
Ingen av oss lär få MVG i Fyllesvenska.
