SJK

Idag har jag och Pernilla köpt ett köksbord och en dubbelsäng.

När jag berättade detta för Calle för en stund sedan så sa han: Alltså.. ni två är verkligen så jävla gay. Fast ni är ändå inte det. Hur fan går det ihop Sara?

Och Jag vet inte. Det värsta är att både jag och Pernilla har sagt det också. Vi är typ det närmaste man kan komma lesbiska, fast vi inte är det. Vi gör liksom ingenting. Vi sover tillsammans, bor ihop, och nu PRECIS tänkte jag skriva "Är ihop" men det är vi ju inte. Det känns verkligen så sjukt normalt att sova med Pernilla. Vi bodde i Stenungsund ihop, på Madeira ihop, på Kapellplatsen ihop och nu här ihop. Alltid i samma säng, oavsett om vi hade olika sovrum. Jag kan inte ens tänka mig hur det blir när vi skaffar pojkvänner. Kan nästan känna abstinensen redan nu, och hur tankarna snurrar i våra pojkvänners huvuden. Vad är det mellan dem egentligen? Kommer jag bli lämnad vid altaret för min blivande hustrus brudtärna?

Men nu när jag ligger i min säng.. vår säng, så känns det så tomt. Vill liksom att hon skall ligga här bredvid precis som vanligt. Vet inte om detta är någonting man skall oroa sig för. Eller om det bara är som det är liksom. Vi är Gay, fast vi gör ingenting annat. Jag ser liksom ingen anledning till att skaffa pojkvän sålänge Pernilla finns. Känns rätt meningslöst ändå. WHY liksom? Ställer bara till med massa problem och svartsjuka och drama. Vilket inte är någonting som jag vill ha i mitt liv. Och jag och Pernilla vet exakt vart vi har varandra. Det vill säga gåendes i armkrok på stan, eller sovades tätt intill varandra. Så jag är så himla supernöjd med att vara Gay-light. Riktigt bra deal ju!