SJK

Slottskogen med världens sötaste Kusiner. Trodde jag ja.
När de tagit varsitt äpple hemma i min lägenhet så trodde jag fan att Pernilla börjat dosera och hade kryddat äpplena med Crack. Ungarna var fan sjövilda. Om vi inte blir vräkta nu, så kan vi börja spela trummor här om nätterna. För då lär inte någonting få oss vräkta liksom.

Jag o madre tog iallafall barnen till Slottsskogen som är ca 4 min från min lya. Åhå, gött är det! När jag ser det så tror jag fan att jag skall få ett slaganfall alltså. Det var - utan att överdriva det minsta. Säkert 200 pers på lekplatsen. Föräldrar, dagisfröknar, dagmammor och 150 st överaller och mössor med snoriga näsor. Herrejävlar vad ungar. Och jag som är sååå barnkär. Tack och adjö dem planerna iallafall.
Axel och Ville var helt jävla crazy på lekplatsen och jag kan inte ens räkna antalet gånger jag fick spotta sand ur munnen, eller springa efter Axel. Jäklar vad kvicka dem är. Och korta så man ser dem liksom inte i vimlet.
Hade lust att bara ta en random unge tillslut. Jag var SÅ JÄLA TRÖTT på dem. Detta kan ha att göra med de 3h sömn jag fick under natten. Just saying.

Så, inga barn för mig inom det närmaste. Denna dagen satte et avtryck i mitt liv. For realz. Jesus.
Fast i och för sig.... My Lord vad mycket snygga farsor det finns på lekplatser. Särskilt sådanahära stora där alla träffas och hänger. Latte-farsor så att säga. Fast skaffar jag en man, så blir han ju en latte-farsa. Och det räcker ju verkligen med en.