Kunder, generellt.


Att arbeta på ICA Maxi är inte som vilket arbete som helst. Ibland blir man behandlad som en kung, eller i mitt fall Drottning. Man träffar ju oundvikligen en del män, fagra som icke fagra och nej - deras moral är som bortflugen när dem hamnar i kassan. Jag ger dem ett leende, och dem ger mig ett förslag, eller en smörig replik. Jag ger dem kvittot och tar nästa kund. On and on. Vilket jag absolut inte trodde skulle ske när jag började jobba där.

Men andra dagar, så är man allt annat förutom en drottning. Man står helt enkelt längst ned i näringskedjan. Lägst stående i Herarkin. Man är en - Du jobbar ju här.

Att vara en Du jobbar ju här kan med all rätt ha sina fördelar, men mestadels sina nackdelar. Det kan handla om att springa och hämta ett nytt paket med ägg, hålla ett barn, städa upp tvättmedel som någon förstört o hällt ut på golvet, eller säga vilken av tomaterna man hade valt själv. Kvist eller vanliga. Det kan tillochmed vara så att en kund ger mig sitt tuggummi och frågar om jag kan slänga det i soptunnan "När jag ser någon".
Samtliga ovanstående punkter har jag vägrat. ALLA. Förutom en gång när jag tog emot ett barn för morsan till detta fick ett totalt psykbryt. Visst kan jag torka upp tvättmedel om det har spillts framför kassan, visst kan jag hämta ett paket ägg, men tror dem på fullaste allvar att jag skall gå ifrån min kassa med en 30 meters lång kö, för att hämta ett paket ägg? I dont think so. Jag får inte ens göra det. Jag kan absolut packa kassar om det inte finns någon kö, jag kan absolut hålla ett barn när föräldrarna hämtar någonting men VILKEN normalt funtad vuxen människa frågar kassörskan om hon kan ta hans tuggummi? Det är fan inte klokt. Svälj det, ha det i munnen tills du ser en soptunna, gå utanför butiken, lägg det i något papper - gör vadfan du vill, men du lägger det inte i min hand.

Och jag som trodde jag hade snackat med alla märkliga människor i telefon under mitt förra jobb. Jag står kvar vid det. Men på mitt nuvarande jobb så får jag träffa alla märkliga människor istället. Vilket kan vara både underhållande och skrämmande.

Hade en man här om dagen som fick en avstämning (Om man använder själv-scanning, så blir det slumpvis utvalda kunder som får avstämmning så man ser att allt är OK, så att systemet fungerar) Och när man får en avstämning, så får man en mentos av valfri smak, som tack för besväret ungefär - Även om besväret ligger hos oss i Personalen. Hur som haver, så erbjöd jag mannen en mentos.

Jag: Då får du en mentos också, om du vill ha?
Kund: HA HA HA HA.
Jag: Hm? Ville du ha en mentos? Vilken smak?
Kund: Jag hoppas du skämtar med mig?!
Jag: Eh.. nej men det gör jag faktiskt inte, men du vill inte ha någon då antar jag?
Kund: Ja.. vad fan tror du?
Jag: Jaaaaaadu... inte vet jag. Men.. inte?
Kund: Hahaha. Ni är så dumma i huvudet. Ni ger oss Kemikalier. KEMIKALIER.
Jag: Jo, det kanske inte är så nyttigt, men man får ju välja själv.
Kund: Jag tror inte du vet vad som händer om man lägger mentos i Coca Cola va?
Jag: Jo, jag har sett vad som händer.
Kund: Jaha. JAHA! Och ändå så erbjuder du mig en Mentos??!
Jag: Ja, alltså. Det är ju inte jag som bestämt att ni får Mentos, och man behöver ju inte ta någon om man inte vill ha. Det är upp till var och en. Men ha en jättefin dag iallafall.
Kund: AHA! OKEJ. Så du VET vad som händer då alltså. Det exploderar. EXPLODERAR! Och du tycker jag skall svälja dem och utsätta mig för det?
Jag: Alltså jag tror ju inte att ..... Ja, nej men du har helt rätt. Ingen borde någonsin äta Mentos. Jag skall be dem ta bort dem. Ha det så bra!

Sedan gick jag ifrån honom. TUR att det var i självscanningen och inte i kassan för då vet jag inte vad som hade inträffat. Jag orkade verkligen inte med honom. Vi kunde hållt på tills stängning.
Ja, men det kanske exploderar i Cocacola, sure. Men inte FAAAA-AAAN exploderar hans magsäck iallafall.
Men snubben såg ut som någon skogsmulle som laborerat i ämnen jag inte ens vet finns, så jag bestämde mig för att göra någonting ovanligt i vår familj och höll tyst.

Hade han bett om ett Äpple-jävel, så hade jag gladerligen fixat det till honom. Men orka. ORKA.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0