SJK

För länge sedan så träffade jag en man som stod upp för mig oavsett om han inte tyckte att jag resonerade korrekt. Som alltid tog mitt parti och som fanns där för mig, dag och natt. När jag var ledsen så pratade han med mig i telefon tills att jag somnade och han hörde att jag sov. Han ringde på morgonen och väckte mig för att han visste att jag avskydde ljudet av min väckarklocka. Han tänkte alltid på mig först. Satte alltid mig först.
När jag berättade om en händelse som hade skett många år tidigare så fick jag stoppa honom när han satt i sin bil för att köra 15 och slå ihjäl en annan man som inte hade behandlat mig rätt.

Han var en bra man. Är en bra man, som inte fick det han förtjänade av mig. För jag tänkte på mig själv. Vilket jag inte ångrar, men jag ångrar att han träffade mig. Han kunde ha ödslat all sin tid, sina pengar och sitt hjärta på någon annan. Men samtidigt så är jag glad att jag fick lära känna en man av den riktiga genren. En man som gjorde allt för den han älskade hur det än skulle sluta. En man som verkligen förtjänade att bli kallad man. Han ville veta vad jag drömde om, vad jag tänkte på. Och inte bara för att fråga utan han ville verkligen veta. Han sa att han aldrig känt så för någon annan, att jag var en del som han inte innan visste var saknad, men som han nu kände gjorde honom hel.

Jag har fortfarande skuldkänslor över hur allt slutade. Det känns som om jag har spillt någon annans tid. Men å andra sidan hade jag aldrig varit den jag är idag utan honom. Jag hade aldrig resonerat, tänkt eller ens upplevt allt det som jag gjort de senaste åren om det inte var pågrund av honom. Jag har en lång rad av dåliga beslut bakom mig, men jag har en ännu längre rad av skratt och goda erfarenheter. Och jag har den längsta raden framför mig.

Jag vet inte varför jag tänker på detta nu, eller varför jag skriver det. Jag antar att jag vill säga att han förtjänade bättre, att jag aldrig någonsin skulle göra så mot någon annan, och att det var synd att han skulle bli den första och den sista. Att mitt liv skulle förändras så till det bättre på bekostnad av att hans liv skulle förändras till kanske det lite sämre.

Han fick mig förstå vikten av att välja rätt man i livet. Och att jag skulle aldrig någonsin nöja mig med mindre om det tog slut mellan oss. Jag har nästan ignorerat det faktumet ett tag, men han har rätt. Jag skall aldrig nöja mig med en man som inte ger mig den kärlek som jag ger honom, den respekt och den värme som jag förtjänar. Älskar man någon så gör man allt för den personen. Det finns inga andra regler. Det är vad det handlar om. Och jag är så jävla tacksam att jag fick höra det, känna det och lära mig det. Det är synd att min tacksamhet är hans sorg. Jag hoppas att han någon dag träffar en tjej som går genom eld och över vatten för honom också. Någon som han förtjänar.