Önskar lite mer skräck i vardagen tack.
Ahmäh, detta är så jäkla spooky.
Inatt drömde jag att alla elektriska färdmedel och hissar - Ja, men hissar lär väl räknas sam färdmedel också va?
Slutade fungera. Spårvagnarna skeenade ur och massor av människor blev dödade, jag själv satt fast i en hiss och skulle åka 4 av 4 våningar upp, men när snubben i hissen satte sig på huk och skrek och pekade på skylten som visar våningarna, så var vi 216 våningarn minus. Det var ju en surprise på mer än ett sätt.
Jag klarade mig såklart undan döden, och detta tack vare att när jag kollade på vad det var för knapp som jag egentligen tryckte på, så var det inte stop knappen, utan det var alarmknappen. Så när jag väl tryckte på rätt knapp så stannade ju hissen såklart. Jao, men hade inte det varit ett typiskt sätt att dö på? "Tonåring tryckte på fel knapp, hissen slog i marken. 216 våningar ner. Köttslig död." (Tonåring...?)
How ever, så berodde all kaos på klimatet och månen.
Nu läser jag om detta på aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8682427.ab .
Och i Söndags så började dagen med att ge oss sol, sedan blir det mörkt på 2 minuter och börjar höras som om det regnar, fast mycket högre. Jamen tro inte på fan att det Haglar då. I massa plusgrader? Sedan blixtrar det till, och ger en hög smäll, sen regn och sen sol igen. Jojo, vädret på madeira har ju alltid varit manodepressivt, men detta känns som om det är något mer liksom.
Ja jag övertolkar allt, jag vet. Det är en ohyggeligt tröttsam sida hos mig själv, men som gör mitt liv mer spännande och skräckfyllt. Jag gillar det till en viss del. Skönt när man får lite skräck i vardagen. Jag hoppas att lite mer paranoia skall byggas upp inom mig, så jag inte kan sova en blund och verkligen ser ut som ett sådantdär pyskfall som är kapabel till vad som helst. Då kanske man får lite respekt av sina medmänniskor också och när man slutar jobba här så är man en sådan person som folk beskriver som: "Obahaglig", "Jag kände en rädsla som jag inte kunda sätta fingret på när hon var i närheten", "Man fick alltid ha ett öga öppet".
Haha, vad festligt. Jag vill vara den människan. Skall jobba på det!
Hej sålänge.
Inatt drömde jag att alla elektriska färdmedel och hissar - Ja, men hissar lär väl räknas sam färdmedel också va?
Slutade fungera. Spårvagnarna skeenade ur och massor av människor blev dödade, jag själv satt fast i en hiss och skulle åka 4 av 4 våningar upp, men när snubben i hissen satte sig på huk och skrek och pekade på skylten som visar våningarna, så var vi 216 våningarn minus. Det var ju en surprise på mer än ett sätt.
Jag klarade mig såklart undan döden, och detta tack vare att när jag kollade på vad det var för knapp som jag egentligen tryckte på, så var det inte stop knappen, utan det var alarmknappen. Så när jag väl tryckte på rätt knapp så stannade ju hissen såklart. Jao, men hade inte det varit ett typiskt sätt att dö på? "Tonåring tryckte på fel knapp, hissen slog i marken. 216 våningar ner. Köttslig död." (Tonåring...?)
How ever, så berodde all kaos på klimatet och månen.
Nu läser jag om detta på aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8682427.ab .
Och i Söndags så började dagen med att ge oss sol, sedan blir det mörkt på 2 minuter och börjar höras som om det regnar, fast mycket högre. Jamen tro inte på fan att det Haglar då. I massa plusgrader? Sedan blixtrar det till, och ger en hög smäll, sen regn och sen sol igen. Jojo, vädret på madeira har ju alltid varit manodepressivt, men detta känns som om det är något mer liksom.
Ja jag övertolkar allt, jag vet. Det är en ohyggeligt tröttsam sida hos mig själv, men som gör mitt liv mer spännande och skräckfyllt. Jag gillar det till en viss del. Skönt när man får lite skräck i vardagen. Jag hoppas att lite mer paranoia skall byggas upp inom mig, så jag inte kan sova en blund och verkligen ser ut som ett sådantdär pyskfall som är kapabel till vad som helst. Då kanske man får lite respekt av sina medmänniskor också och när man slutar jobba här så är man en sådan person som folk beskriver som: "Obahaglig", "Jag kände en rädsla som jag inte kunda sätta fingret på när hon var i närheten", "Man fick alltid ha ett öga öppet".
Haha, vad festligt. Jag vill vara den människan. Skall jobba på det!
Hej sålänge.
Kommentarer
Trackback
