SJK

Nu är vi äntligen där. Singlarna vs Paren. Vad underbart att vi tillslut hamnade i detta självklara läge av avundsjuka, svartsjuka och oro. Äntligen så drar paren åt sig armarna, och lämnar singlarna ute på dansgolvet själva. Äntligen så har vi ingått i denna bittra period där paren vill umgås med paren och singlarna lämnas åt singlarna. Rent jävla förskräckligt, och helt jävla messed up enligt min åsikt.



Jag förstår att par vill umgås med par. Jag förstår att de tycker det är mysigt när de sitter 4 st och pussar på varsin del i ett förhållande, den ena partnern med den andra partnern. Sen kan de kika över på andra sidan bordskanten och lugnt och tryggt konstatera att de på andra sidan hålle i handen, PHEUW vad skönt, så vill hon inte ha min pojkvän nej, just det hon har ju en egen. Nu kan jag slappna av.

Alltså. Detta retar gallfebern på mig. Det är inte såhär för alla par givetvis, och här på ön så har jag vänner som ingår i ett par, som umgås med par men som avskyr hela par idén. Typ som My. Tack gode gud för My. Hon är så vettig och rolig, och gillar att vara 2, men vill ha med mig ändå och vill inte ha det sådär parigt. Jag förstår henne, jag hade också velat ha in fler folk på en middag. Visst är det mysigt att man är någrastycken som käkar ihop, men WHAT A FUCK är dealen med att man måste vara PAR för det?

MÅSTE man utbyta kroppsvätskor med en annan person för att få komma på middag nuförtiden? MÅSTE man hålla någon i handen eller stryka någon över axeln för att få grilla ihop? Känns ju typ så. Dock så har jag inte stött på problemet här än, inte riktigt i den utsträckning. Visst finns det PAR som vill att ANDRA PAR skall komma på PAR MIDDAG, men jag blir bjuden och det PARIGASTE PARET blir alltså nedröstat, för att jag SINGEL TJEJEN skall komma med. Seger känner jag.






Det finns givetvis olika orsaker till att PAR samlas och har PAR AKTIVITETER. Dock så har jag noterat att såfort det inte handlar om middag, så är ALLA singlarna alltid inbjudna. Då är det Party, och alla känner alla och Gud vad spexat det är med singlarna som dricker och gör bort sig, och hånglar och gud vad mycket skvaller vi par kan gotta oss åt på Söndagen. Ja, Singlarna är ju våra Apor på Cirkusen, och vi är publiken. Vilken smart idé att bjuda dem.

Men Tji fick PAREN. För det är PAREN som drar nitlotten i ungdomens lotteri, i erfarenheternas bingobricka och i äventyrens sagor. PAREN slutar bli inbjudna, för att de är - ursäkta ordvalet: Så JÄVLA tråkiga. I vissa par finns det en rolig jävel, han eller hon som var bäst på fest innan, men som succesivt trycks ned av sin partner, som får "lugna dig, du är inte 15 längre", "drick inte så satans mycket", "vaddå 3 ÖL? Du har ju MINST druckit 4 nu!!", "Du blir så flörtig när du är på fest". Tillslut så är denna era över, och partner no 2, är lika trist och grå som partner no 1.  Shame.

Så PAREN, vinkas farväl till och singlarna lever sitt liv, har sina middagar och har det så satans fint, och PAREN har sina middagar och också så satans fint. Det jag är irriterad på, det är faktiskt att man blir inbjuden, men det känns som om det har en mening nuförtiden, det känns som om man skall roa alla. Alla PAR kan sitta och pussas, och jag skall roa dem med mina historier, med mina händelser, jag skall säga hur många jag legat med, vad det sjukaste jag gjort är etc, etc. Och PAREN skall skratta gott. Tjejerna som varit mina vänner sedan urminnes tider kommer skratta, titta på sin nuvarande kille, skaka på huvudet, och säga "Tur, att jag inte är sådan längre, vad SKÖNT att jag hittade dig". Mannen kommer le och instämma, medas han tänker tillbaka på sina singel år, längtar tillbaka och skrattar inombords