Forever Young
Hur vet man vad man skall göra ? Hur vet man vart man skall åka för att få ut det mesta av livet? Är det värt att stå still ett tag för att sedan komma dit man vill, eller är det bättre att det går långsamt framåt helatiden? Jag önskar att jag hade svaren på frågorna ibland. Jag önskar att jag kunde skaka en glaskula och få reda på allt jag behövde få reda på. Inte allt. Men det nödvändigaste. Kanske är det bra att man inte vet? Kanske hade man missat ortoligt mycket saker då? Kanske skall man bara sluta tänka på framtiden och leva i nuet? Det är nog lika svårt som att kunna acceptera sin framtid. Det har aldrig skrämt mig att inte veta vart jag är påväg. Men nu gör de det. Jag måste veta vart jag hamnar. Finns ingen is i magen längre, men desto mer oro. Vuxen. Det är vad mamma kallar det. Vuxen. Jag vill gå tillbaka till mitt gamla jag. När jag kunde slänga mig ut, lifta med vem som helst, hoppa på en båt, ringa ett samtal, ta ett flyg, ett tåg eller gå i motsatt riktning som vägskylten pekar åt.
Kanske är det bra att vara orolig. Kanske är det för mitt eget bästa. Men borde det inte vara tvärt om? Att man är orolig och konservativ när man är barn, och lekfull och våglig när man blir äldre? Det är ju då man har chansen att leva sitt liv. Borde ändras. Skall ändra mig själv. Det är kanske det som Forever Young handlar om. 
