SJK

Pratar med Mamma.

Talar om när jag var barn. Mina släktingar som gått bort, och som finns kvar. Mina syskon, om mamma och pappa pratar vi. Om mina vänner som jag hade och de som jag har kvar. Om hur jag resonerade när jag var yngre och hur jag resonerar nu. Det är ungefär samma. Likadant som mamma gör. Vi är lika på det sättet.
Jag tänker tillbaka. Alltid är det sol när jag tänker tillbaka på stunderna. Minns inte många regniga dagar. Det är då jag inseer att min hjärna nog spelar mig ett spratt. Allt var inte som man minns det. Märkligt ändå.

Mamma brukar vara bra på att krossa stunder som jag tänker på. Inte krossa som i att förstöra, utan mer rätta mig. Få mig att förstå att det som hände inte var så illa, eller var så bra. Man vränger på mycket utan att man vet om det. Sätter ett glas i svart eller vitt över varenda stund som inträffade när man var liten. Så jag slog inte upp ett sår i pannan. Det var alltså på knät? Så jag vann bara 2 gånger på Lisebergshjulet.. jag som minns att det var 7 gånger. Ibland vill jag att mina minnen inte skall förändras alls. Ibland vill jag att de förändras så jag får veta sanningen. Jag tror mamma känner av dessa stunder och förändrar det som jag bör veta, och låter det som inte är viktigt förbli oförändrat. Vi talar ofta om när jag var liten, om när hon var liten. Om hennes släkt, om pappas släkt. Om mina släkter. Jag tycker det är intressant. Tycker det är skönt att få lite vetskap om mina rötter.
Om och om igen skrattar vi åt samma saker. Jag kommer göra likadant för mina barn, det är viktigt att veta vart man kommer ifrån, viktigt att känna att man vet vilka det är som satt spår i en, vilka som lärt mina föräldrar det de idag har lärt mig. Det är viktigt att höra när mamma pratar om mina släktingar som gått bort och säger; Glöm aldrig bort hur mycket dem älskade er Sara. De älskade er barn mer än jag trodde var möjligt. Mina fina barn.