Burned in February
Jag har alltså två kollegor som brände sig under en lunchrast i solen igår!
En lunchrast varar - för att vara på den klara sidan i 60 minuter endast. Och de brände sig.
Nu börjar alla få tillbaka sina bruna kulörer, eller röda i majoritetens fall.
Efter en givande dag på kontoret, och en påbyggd lysrörsbränna i mitt fall så gick vi ut som många andra dagar och förtärde öl i eftermiddags solen. Sen var det sushi som stod på schemat, men jag kände att efter Ons, tors, fre, lör, mån, tis, ons med alkoholförtärning så behövde jag en dusch, ett äpple och en rejäl sömn.
Så blev det också. Klockan 21 kollade jag på klockan, sen är det svart. Inte svart som i efter tequila, utan svart som i sömn. Skönt att känna på det mörkret också ibland.
Klockan 8 ringde min klocka imorse. OH LORD vad jag behövde dedära 11 timmarna.
Dagens ros går till John Blund för att han bevarade mig så länge i sitt land inatt. Tack.
Ikväll skall vi mötas upp allihopa och förtära vin på Museo. Sweet sweet Red wine.
