SJK

I Tisdags var det dags. Vårat företag skulle möta Gymmet som ligger mittemot vårt kontor och mötet skulle bli på fotbollsplanen. Personliga tränare skulle ha svettiga närkamper med våra egna killar och vi skulle bara stå och titta på. Jag, Hanna och Anna sticker och köper öl och laddar upp för 2h på en läktare som cheerleaders för våra kollegor. Vi drar före dem upp till Maritimo Camp och intar läktaren med bira och ett gott humör. 40 minuter senare ringer jag Carl för att se vart de höll hus. Carl säger att de sitter i bussen som de hyrt och är på G upp.
Han frågar vart vi är, och jag ser min chans till att skoja lite med honom och säga att vi är på ett annat ställe, just för att killarna hade tyckt det var så typiskt för oss tjejer att hamna på fel arena.

Carl: Vart är ni då?
Jag: Vi är här, på Barreiros arenan.
Carl: Ha ha ha. Men det är ju FEL!
Jag: Ha ha ha, jag VET. Jag skojar bara vi är på RÄTT. Vi är på Maritimo arenan såklart.

Precis när jag säger de orden, så släcks hela planen och läktaren ner och Carl säger:
Eh.. Ja... men det är ju också fel.

Vi har alltså suttit o laddat på fel arena och killarna är snart framme och skall börja spela. Fucking great.
Men, vi gör det som riktiga supportrar gör. Vi fixar en Taxi som skall köra oss till Machico där planen är. Taxi chaffisen är säker på sin sak och efter ca 25 minuter så är vi framme i Machico med en Taxa på ca 40€.
Vi småspringer mot arenan men upptäcker att det är stängt. Vi kommer inte in. Anna kravlar sig med Hannas hjälp upp för muren men ser inte några Svenskar eller Personliga tränare. Det är FEL jävla arena IGEN.

Vi kommer på att det fanns 3 stycken till som vi körde förbi för en stund sedan, och utan någon taxi inom synhåll så börjar vi gå konkandes på massor av öl. Vi kollar in på alla 3 planerna som vi passerar och efter den sista så är vi helt jävla tafatta och vet inte vad vi skall göra. Vi vet knappt vart vi är och ingen av killarna svarar i telefonen, för de spelade ju givetvis fotboll. De spelar alltså på planen som ligger UNDER flygbanan. Såklart att de gör det. Tack så jävla mycket taxichaffis som var bergsäker på vart vi skulle. Thanks a looot.

Vi funderar på om vi skall lifta. Men ser en busstation, som antagligen har en buss som kan ta oss hem.
Jag leder truppen med varsinn öl i handen fram till Busscaffisen som står och röker. Slänger ur mig frågan som är en regel innan man öppnar en konversation med en Portugis; DO YOU SPEAK ENGLISH ?
Samma svar varenda gång; A little bit..

Here we go. Fotbollsplan under flygplatsen, kan ni ta oss dit? Vilken buss tar vi? Hur lång tid tar det?
Chaffisen släcker ciggen och säger; You can go with me. YEEY! Vi hoppar på bussen och jag sitter precis bakom chaffisen, så nära att jag kan böja mig fram och luta hakan mot hans kala plätt på huvudet. Där sitter vi. 3 svenskar med massor av öl och filtar med oss. Utmattade av en dag som lett oss på rejäla villovägar och som redan kostat oss närmare 60€. Vi förväntar oss inte ens att hamna rätt nu, vi bara sitter och skrattar i hopplöshet på bussen. Sedan stoppar den, någonstans i ingenstans, det är kolsvart ute och busschaffisen säger att detta är stället vi skall hoppa av på. 3 överlyckliga svenskar hoppar av bussen och visar sin tacksamhet. 300 meter trappor väntar oss nu, nedför som tur är. Sedan en motorväg som vi går alla 3 i rad nedför och bara skrattar, smårspringer för att vi inseer att NU, NU ÄR VI FAN SNART RÄTT.

Vi ser fotbollsplanen ca 500 meter under oss, och går längst vägen enda ner, tills vi är under flygbanan (Ja, verkligen under flygbanan) och där är vi. Äntligen. Killarna blir nöjda och tycker vi är otroligt bra supportrar som inte låter någonting stoppa oss. Vi hinner se 10 minuter av matchen. Men det var lätt vart det.

Vi fick åka med killarna i den stora bussen hem, och drack lite öl och njöt av känslan att vara på rätt ställe.
Sedan gick jag o killarna och drack lite bärs och tequila på FX.


Underbara underbara veckodagar ♥