Utamanad och utmattad av Livet.

För 35 minuter sedan sa jag hejdå till Josefina. Min fina snälla roliga vettiga lillasyster.
Som jag kan störa mig något sjukt mycket på, sucka över, oroa mig över även om hon ligger bredvid mig och sover i sängen. Två veckor har hon varit här, och igår när vi satt och kollade på TV och käkade Chips så fattade ingen av oss att det gått så snabbt. Två veckor. Sjukt.

What have we done? Lite vad som helst.
Vad har vi lärt oss? Vi är alldeles för hårda mot varandra. Personer som är på denna ön tar sig för stora rättigheter att uttala sig om hur saker skall vara när de inte har en jävla gnuttas rättigheter att säga det till mig, eller min syster. OCH personer på denna ön är så sjukt idiotiska (inte alla, det fanns 2 som inte var idioter, samt 3 som jag inte ringde) Men resterande personer skulle ju kunna sluta prata med mig. Eller nej, jag skall sluta prata med dem? Eller skall jag? Nej.. de är inte ens värda att sluta pratas med.

Min lillasyster försvinner från det ställe där vi alla sitter.
Jag säger att det är allvar till folk, och de svarar: Sara, sätt dig ned och ta en shot. Hon kommer fram imorgon.

Ehm.. ?

Oskar min ständiga hjälte slits från sitt hem och hjälper mig leta, samt min kära vän Jonas som dumpar sina dataspels-nördande polare och sticker ut för att en 17 årig Lillasyster är borta. Vi hittade henne på Sjukhuset, drogad och allt var så jävla CP.

CP polare, CP situation, CP rädd. Stackars mina föräldrar som blir uppringda mitt i natten av en hysterisk 21 åring, som nyss hittat sin lillasyster på sjukhuset, och som skriker att hennes lillasyster tror hon är född 87 och inte 93 som hon är.

Stackars stackars föräldrar.

De hämtar henne i Köpenhamn där hon landar tack o lov.
Fy fan vilken jävla helg, jag är helt jävla slut efter allt gråtande, skrikande, letande.

Utmattad. Utmanad av livet. Vad gör du när din lillasyster försvinner Sara? Hur hanterar du situationen mitt i natten? Vart börjar man leta? Vem kan veta? Vem skall jag ringa? Vad gör du när du hittar henne? Och hur hanterar du de människor som faktiskt struntade i att hon var borta?

Long thinking.

BRB.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0