SJK

11:25 gick mitt flyg imorse.
11:25 satt jag och kundtjänstchefen och stirrade på klockan.
11:26 Apploderade hon. Och jag. Ja, jag var rätt nöjd ändå.

Jag är jätteledsen alla mina underbara vänner och fantastiska familj där hemma.
Jag vill så gärna så gärna vara med er. Men jag lever bara en gång. Och jag behöver en till sommar med galenskap, sol, bad, vin ett roligt jobb och härliga vänner. Jag tror det är något vi alla behöver. Men jag är en av de få lyckliga som faktiskt får välja. Lyllo lyllo mig.

Men denna sommaren skall inte vara som de andra. Jag skall njuta av varenda jävla dag. Jag skall inte göra saker bara för att jag har skuldkänslor, och jag skall verkligen inte bry mig om vad folk tycker som jag tyvärr inte bryr mig så mycket om längre. Detta är den sista sommaren med gänget. Sommaren 2010 på madeira. Det kommer bli en sommar att skratta åt när man bläddrar i fotoalbumet. Jag har resten av livet på mig att spendera mina sommrar hemma med mina vänner och på Smögen. Det MÅSTE inte vara denna sommaren. Och det är det inte heller.

Men jag kommer sakna er. Som fanihelvetesjävlaskit vad jag kommer sakna er.
Och vad jag saknade er redan innan njag landat på Madeira. Jag har inte ens haft tid även om vi bor 2 minuter från varandra. Samvetet är ohyggeligt dåligt. Men hoppet desto bättre. Hoppet om en grym sommar. Hoppet om en grym sommar och en underbar höst i Kalmar. För jag stannar inte längre än det. Jag lovar.

Jag åkte på semester och stannar sedan i 3 månader. Som sagt. Impulsiviteten tar över och där står man igen och dansar på linjen till galenskap. Men jag står fast vid mitt beslut. Planet har gått. Ingen onödig drama skall få passera mig. Inte någon som sprider dålig energi eller inte platsar som vän skall få mig i sin närvaro.

Vi har nya killar på kontoret. Hur underbara som helst. Sen har jag alla mina gamla vänner här.
Så nu. Vin, balkongen i kvällstolen och fint sällskap.

GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTTTT!!

Sverige - Dont hate me.