Sagan om Isdrottningen
Han kallade henne alltid Isdrottningen. Hon var kapabel till att älska alla som hon träffade. Hennes hjärta var aldrig fullt, platser ekade fortfarande tomma. Alla var välkomna in för att ta del av kalaset som pågick dagligen i hennes hjärta. Äta av buffén som hon dagligen serverar av sig själv. Skratt och kramar. Men han sa alltid att det inte fanns plats för en man att älska där inne. Ingen buffé till honom, ingen buffé till han som kommer efter eller han som var innan. De hade varit tillsammans ett tag, och han sa att han älskade henne varje minut. Hon svarade lika självklart tillbaka med en kyss, ett leende och tindrande ögon. Jag älskar dig också.
Han sa att han blev glad, men att han aldrig trodde på flickan som kämpade med orden dagligen i början. Han sa att hon tyckte om honom men att hon aldrig skulle kunna komma upp i de höjder av känslor som han kände för henne. I andras ögon är kärlek ingenting mellan två personer längre, kärlek är någonting som vägs och mäts och skall räknas procent på. Duälskarintemiglikamycketsomjagälskardig.
Isdrottningen trodde inte på det han sa. Visst kunde hon bli kär. Hon skulle bli det hundra gånger till innan hon sätter sin fot i jorden och sin själ i himlen. Om hon inte hade han som hon skulle fortsätta vara kär i vid sin sida redan nu. Hon var inte övertygad. Det är farligt att vara övertygad. Men hon kunde tänka sig det, absolut.
Något år senare funderar hon på om det han sa till henne stämde. Hade hon så mycket plats för andra människor i hennes hjärta som hon älskade, att det inte fanns någon plats att vara kär i någon? För efter ett tag hittade hon en till. Mannen med stort M. Men det gick över. Lika snabbt som förra gången. Hon var i dåläget fast besluten att detta var killen hon skulle ha, killen hon vill ha, och killen som tog hennes hjärta och behöll det för alltid.
Fel hade hon. Det gick över. Hon trodde det skulle vara plågsamt. Det blev inte plågsamt, det enda som fanns kvar var frågorna. Hur kunde hon komma över honom så lätt? Hur kunde det gå så snabbt? Hon älskade ju denna mannen. Hon ville förevigt gå med sin hand i hans. Så kom hon att tänka på det som han sagt flera år tidigare. Han som älskat henne gränslöst, gått över lik för henne, och gett upp sin familj. Är hon inte kapabel till att älska en man? Är det så att hon lurar i sig att hon är kär, och upplever kärlek? Det hade förklarat varför hon släpper dem så snabbt. Så lätt. Och utan ett enda ärr.
Är det så att hon är en Isdrottning trots allt?
Kommentarer
Trackback
