SJK

Så har man precis varit och solat lite.
Känner hetsen när folk på Madeira ringer, skypar och skickar meddelanden om hur uuuuunderbaaaaart fint väder det är. Usch! Jag får sådan jävla solångest av att vara här. Ingen sol, ingen bränna, ingen hudcancer. Fruktansvärt!
Well. Jag skall allt försöka få lite bränna innan jag åker ner, annars så är det ju alltid roligt att vara den bleka personen i gänget. Kul. Jag vill inte räknas in i Fröken Silvas Pale gang som hon förra året införde, med de blekaste personerna på jobbet. Jag var tack och lov inte en av dem, och skall därför försöka att undvika det i år igen. Ni som inte visste att det fanns en sådan grupp, kan ju tacka mig nu, och ta vara på soltimmarna. Så slipper ni vara stämplad som en Pale person. Ett litet tips bara.

Badhus. Det är väldigt intressanta ställen.
Man kan göra så mycket, och det är ett väldigt genuint ställe måste jag säga. Tills man kommer in i omklädningsrummet där alla äldre damer mellan 45 och 100 år bara slänger av sig kläderna. Jag och maria var precis påväg igenom omklädningsrummet efter solningen, när vi får ett par bröst upptryckta i ansiktet. Brösten tillhörde mamman till mannen som jag drömde att jag hade sex med inatt. Kändes mycket märkligt att stöta på henne sådär, utblottad. Som tur var valde hon inte att öppna en konversation med mig. Tack gode gud. För det är ofta dessa nakna kvinnor gör det.

"N E J    M E N       Heeeeeeej Saraaaaaa, vad kul att se dig!! Hur är det med Mamma? Pappa? Farmor? Morfar? Dina förfäder? De som dog ut på 1300-talet? Dinosaurierna? Mår alla bra?"

Sedan efter att ha försäkrat tanten som jag fortfarande inte vet vem det är om att alla i släkten mår bra, så kommer det alltid en historia om något som hon och någon med samma gener som mig har gjort. Brukar vara ohyggligt tråkiga, men jag är ju mästarens mästare på att verka intresserad.

Efter att jag och Maria vallat vår väg genom bröst och rumpor så kom vi fram till skorna och tittade på varandra. Jag sa att jag tyckte det var lite obehagligt att gå igenom där, med alla dessa nakna tanter. Maria höll med, och sa att "Dagens tanter slänger av sig sina kläderna hur som helst. Bara sådär. Inga konstigheter"

Vi skrattade åt vår traumatiska upplevelse som vi precis genomgått och jag funderade lite på om det är så att ju äldre de blir, desto bekvämare blir de kanske med att slänga av sig handdukarna inför varandra? Eller är det så att  när de når detdär stadiet på 50+ så kanske de flesta ser likadana ut? Lite hängig hud här, lite där. Hälften har kejsarsnitt och alla har detdära märket på axeln efter dendära förfärliga stelkramps sprutan de fick ta när de var ungdomar. Jag tror mer att man kanske växer i sin kropp, och accepterar den när man är i den åldern? Uppenbarligen så gör man det inte när man är 40 iallafall. Jag tror inte min mamma och hennes kompisar skulle stå och konversera iklädda ingenting. Näpp. Det är nog när man fyller 50 det händer. Ett tag kvar alltså. Pheuw!

Min vän Medlyssnar-Jonas frågade mig igår om det möjligtvis var så att jag var rädd för att binda mig.
Jag svarade Nej, men när jag sedan kollade vad jag knappat in till svar, så står det Kanske under Nej:et. Omedvetet svar, är nog det ärligaste svaret. Jo, men kanske är det så. Jag kommer inte gå på daten jag har blivit utbjuden till, för jag kan liksom inte hantera det som kommer efter. Om vi ligger, så kommer jag ju över honom snabbt sen kanske, eller behöver inte ens få känslor eller intresse för honom. Så får det bli.
Lilla-Sara var helt förskräckt och bad mig att inte ligga med honom, för att hålla kvar intresset. Söta Sara, hon vill nog att jag skall hitta en man, mer än jag själv vill hitta en man.

Alltså. Det är 2010, går man fortfarande på dater? Vad gör man då?
Är det promenad i parken, och mata duvorna, kolla kärleksfullt in i varandras ögon, tappa lite grejer, sträcka sig efter dem och greppa varandras händer med cellospel i bakgrunden? Jag kommer inte ihåg vad jag gjort på mina andra dater. Druckit flaskvis av vin och legat. Typ. Fast det är ju inte det jag är ute efter längre. Jag ville inte ha en pojkvän då, och därför blev det som det blev med varenda Karl jag träffade. Jag är inte säker på att jag vill ha det nu heller, men jag känner för att ge det en annan chans än jag gjorde förr. Hum, har hon mognat? Tveksamt, men det kanske är så att hon ser saker på ett annat sätt nu än hon gjorde innan.


Han behöver ju inte vara Mr Right, men han får mer än gärna vara Mr right now.