SJK

Mamma föreslog kedjor och element för att jag skall stanna hemma.
Jag föreslog minibar och fler män som jag inte är besläktad med. Big Fail, då hon läser min blogg.


Hur som helst, så har jag kommit tillbaka till mina Hood, som är Kungshamn, efter en sväng i Vara stad på 72 timmar.
Jag lider verkligen med er som inte träffat Pernilla, hon är fanimej den skönaste jäveln som satt sina fötter på planeten Tellus. Vi tycker likadant om allt, vi säger allt samtidigt, vi skrattar endast åt varandras skämt. Ja. En Sara Klon skulle man nog kunna säga. Jaa.. nu säger ju jag mer eller mindre att jag är den skönaste jäveln som satt mina fötter på Tellus också när jag tänker efter. Förutom att Pernilla är naturligt vacker och inte måste ha 3 cm smink för att se respektabel ut. (Oskar, om du nu funderar på en kommentar gällande att det inte är så, så kan du lika gärna låtabli. För när jag för någon vecka sedan sa: Jag har gått här osminkad i 3 dagar, så svarade du: MEN USCH!!! Så rest your case please, och det gäller er andra också för den delen)

Well. Nu är det såhär att jag har då som ni kanske vet åkt en del Kollektivt de närmaste dagarna, eller egentligen de närmaste 36 dagarna som jag varit i Sverige. Och när jag förr åkte kollektivt, så hände det alltid något märkligt. Någon kräktes över mig, någons gigantiska hund lade sig och sov på mig, OCH jag har en gång fastnat med båda händerna i min väska, då det fanns två hål på vardera sida (fråga mig inte varför den var skapad sådär), och sedan fanns det en dragkedja i mitten. Om man då drog igen dragkedjan, så blev hålen minimaliska.

Jag satt en gång och snackade med Mia på bussen, när jag automatiskt pressade in händerna i väskan. Och Vips, så satt de där, stenhårt. Blodet slutade strömma till händerna och paniken gick stadigt uppåt. Där satt jag med båda händerna på var sin sida fast i en stor väska framför mig, och kunde inte få ut dem.  Maria kunde tillslut uppföra sig som en god vän efter att ha slutat skratta och fick ut handjävlarna ur väskfan. Tog ett tag innan de övergick till sin vanliga färg, och innan busschaffisen kollade på mig utan att sänka ögonbrynen till mustasch höjd.

Det jag skulle komma till var att det nu den senaste tiden inte hänt något nämnvärt konstigt.

Tills Idag såklart.

Jag satt på Tåget från Vara, och tuggade tuggummi och så skulle jag ta ut det och lägga det i papperskorgen bredvid mig. Givetvis så missar jag och tuggumit hamnar någon annanstans. Jag böjer mig ned för att kolla vart, men ser det inte, och känner inte för att krypa runt på alla fyra på tåget. Då harklar sig en gubbe och kollar menande på mig. "Detdär vill jag inte ha under mina skor" säger han. Nej givetvis inte. Så jag dyker ned på golvet och kryper runt. Efter någon minut av TOTAL förnedran och har fortfarande inte hittat det, så sätter jag mig igen. Då säger gubbjäveln: Jag hade inte velat ha det på mitt knä heller. Jag fattar inte vad han menar. Tills jag kollar på mitt korsade ben, vars Knä är helt täckt av mitt aprikosdoftande tuggummi. Utsmetat och grått eftersom jag antagligen fick det där INNAN jag började slava runt i vagnen. Jag tittade på gubben som dök ned i sin jävla bokjävel och total ignorerade mig.

Svennebanangubbjävlar alltså.

Så ungdomar. Inga tuggummin på tågen i fortsättningen om det befinner sig en man på ca 123 år i närheten.
Det är sååå inte värt det, om du inte är den som tittar på idioten som krälar förstås.


Grattis i efterskott min fina fina Maddis som fyllde år igår, och hoppas middagen var till belåtenhet! Saknar er alla. Men jag tror jag gör bäst i att stanna hemma ett tag till. Jag är så jävla trött på att åka med fler folk än den som kör mig.