.
När min vän Louise dog i December 2007, så skrämde min reaktion mig.
Jag fick beskedet tidigt på morgonen av en vän, och det enda jag kommer ihåg var att jag skrek och skrek och tappade telefonen. Sen var det flera timmar senare, kanske en dag och mammma satt och höll om mig i min säng. Jag var helt apatisk. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste inte vad som hade hänt, och jag trodde att mitt hjärta höll på att vittra sönder. Jag var 18 år, och trodde inte att jag skulle vara med om något liknande igen.
Klockan 3 inatt dog min farfar.
Jag har inte fällt en enda tår. Jag känner att tiden går långsamt, jag hör mitt hjärta dunka i huvudet och att det bränner i ögonen. Jag vet inte vad jag skall göra. Jag tänker på farmor, på min pappa och på min bror som fortfarande är i Thailand. Jag är dock lättad att han äntligen får det bra nu, och att jag åkte hem.
Kommentarer
Postat av: Kim
Åh Sara.. Förlåt att jag inte har hört av mig men jag visste inte. Kom tillbaka till ön så jag får krama dig. Du är så stark. Älskar dig <3
Trackback
