SJK

När. Var. Jag. Kär. Senast. ?

Euhm.. låt mig nu seee... Kan det varit i Oskar? Kan det varit i mitt 46 åriga ex ? Kan det ha varit i Parlino säljaren Lenny ? Eller I den kokain snortande gamla fängelse anhängaren Dansken? Kan det ha varit i Alexander i 4:an på mellanstadiet ? Jag kunde inte komma på det. Alla män som jag hyst känslor för har varit på helt olika sätt. Ingen känsla har varit den andra lik. Efter att ha slängt runt hjärncellerna (de tappra som ännu håller sig fast) så kommer jag alltid till samma slutsats.
Har det någonsin varit kärlek?

Kan det vara så att jag inte blir kär? Kan det vara så att jag bara blir besatt i männen som jag träffar och sedan inbillar mig att det är kärlek? "Du vet när du blir kär. Du kommer vilja vara med personen helatiden. Du kommer ständigt le i dess närvaro. Du kommer bli en bättre människa. Du kommer bli gladare."


Checklista

[X] Vara med personen helatiden. (Världen är inte så förbannat stor)

[X] Le i personens närvaro. (Jag hade lett i Hitlers närvaro också)

[X] Bättre människa. (Ja, om man hänger med en person som suttit inne för att ha låst in och misshandlat någon i 25h så är det inte så svårt att vara den bättre människan nej)

[ ] Gladare. (Näe.. jag vet inte om ja någonsin blev gladare. Jag tror jag mest blev lite smått deprimerad och destruktiv i relationerna)


Igår sa jag till min väninna att jag vill bli kär. Att jag saknade att vara kär.
För jag veeet hur den känslan är. Jag veeet hur det känns, men jag kan aldrig sätta fingret på när det var så jag kände senast. Min oerhört kloka vän säger då "Sara. Det finns inga recept på hur man blir kär"
Näe, det gör det tamejfan inte. Och skönt är väl det? Jag gör alltid Scones av en sockerkaka ändå. Så det var väl skönt det.

Det som fick mig att börja fundera i dessa banor öevrhuvudtaget var att jag steg upp klockan 04:30 imorse. Då jag somsagt har sådan jävla fucked up sömn nu, så jag kan varken sova eller vara vaken. Och där runt 4:a snåret så gick jag upp och läste lite och drack kaffe. Då läser jag raderna:

"...Och så lever man lyckliga tillsammans sålänge man vill"


Det kan vara något av det finaste jag sett. Inte Så lever man lyckliga tillsammans tills man dör, för all evighet, eller något annat crap. Utan sålänge man vill.


Underbart. Inte sant?

Nu börjar folk trilla in på kontoret, och Tiki-Tiki-Linus är tillbaka! Gav honom en kram nu, för jäklar vad jag saknat honom. HAN får mig att le varendaste dag!!


Äähm... är jag kär i Tiki-Tiki-Linus kanske?




SOO LOOONG!