Kvinnor vs Män
Igår efter att ha hängt utanför Oskar i 45 minuter.. eller nej, rättare sagt hängt på ringklockan i 45 minuter så blev jag så trött på män rent generellt så jag tog med mig min bok (ja, man vet aldrig när man behöver en bok liksom, tillexempel i väntan på att mannen skall öppna dörren) Så strosade jag lite i Fuchal, kollade in lite fina gator, fina träd och rensade tankarna lite bara. Sen kom jag hem, ringde Oskar som inte hade hört någonting. Jag var ju liiite irriterad på honom, då män kan somna närsomhelst, vart som helst, spelar ingen roll om deras blivande fru skall föda deras förstfödda barn, de kan fanimej somna på soffan ändå.
Men.. det var inte det som hade hänt. Ringklockan var uppenbarligen ur funktion. Jävlafanihelvetesjulkulaliksom. Just typiskt. För när jag kom dit så stämde vi träff ett klockslag så han skulle komma ner och öppna, men jag testade att ringa för att ja.. ní vet bara kolla liksom. Då funkar klockjäveln såklart. Ja, och killarna antog väl bara att jag fejkat 45 minuters tristess på utsidan.
Jag hade i varjefall vääärldens mysigaste kväll med min fina fina Oskar. Film, serier, snack och mys. Bara mys. Hur underbart som helst. Vilken räddare i nöden han är. En kille som kan plocka upp alla spillror från marken av all min ångest och göra något fint av det. Guld är vad han är. På riktigt. Känner mig så jävla harmonisk i hans sällskap, ingenting är viktigare just då, än att få titta på honom, skratta med honom eller att bråka med honom. Den mannen kommer få alla mäns drömtjej, och det var inte jag, och ärligttalat.. så tror jag han kan hitta någon bättre. Någon som ger honom det han vill ha, och behöver.
Nog om fantastiska Oskar (ring mig tjejer, så skall jag allt rea ut honom). Jag tänkte innan på det med killar, att de kan somna överallt. Nu är det såhär att förutom att umgås med Linn, Sara och Christina så umgås jag inte med någon tjej.. alls. Och det är mitt eget val. Jag trivs så ofantligt bra i okomplicerade mäns sällskap, så logiska. Så jävla logiska, inget mellan raderna, inga tolkningar som behövs göras, för det finns inget att tolka, de säger det som är, och håller käften om det som inte är. Sen har män blivit mer kvinnliga och kvinnor manliga, så nu vet man ju inte alltid vilket kön personen bär på, men ändå. 1-0 till männen i livets långa lopp.
Men sen.. så är det en grej med kvinnor, som männen inte förstår sig på. Hur kan ni kolla på skor i 4 timmar? Hur kan ni sitta i telefon i 6 timmar? Hur kan ni spegla er hela hela tiden, och varför måste ni prata om ALLT. Jadu mannen som läser detta (vet att ni är ett par, även om de flesta avslöjar det på fyllan. Henke, Erik) Vi KAN sitta i en telefon för att vi älskar att prata, vi kan prata om - precis som ni säger allt. Visst det kan ni också, men på något vänster så dalar alltid era konversationer och blir inkompetent grummel tillslut. Jo, det är sant. Undantag finns ALLTID, och mina killar hemma är många många av exemplen. Men en tjej. Ja, oj vilka diskissioner, konversationer och vilka givande samtal och bra tankar man har sedan på hemvägen från fikan. Det med männen är att man vet fanimej aldrig om de sover eller inte när man knackar på, även om man bestämt att man skall träffas, man vet aldrig om killen nu spelar sina datorspel istället för att kolla på filmen vi sa, eller köper något annat till mat för att man "inte var sugen på det när man stod i affären". Nähä? En tjej sover ALDRIG om hon får besök, hon skulle ALDRIG göra något annat om en film står på schemat (förutom att tafram liknande filmer som den ni skall se, om ni kanske vill se en till) En tjej köper det som de kom överens om, och det blir Tacos som han vill ha, även om det så är att hon är vegetarian. Ja, tjejer kan man lita på. När det gäller att lita på. Sen är killar mer förtroendegivande på andra sätt, med skvaller och med back stabbning, men ja.. tjejer skall hålla varandra om ryggen. Till varje pris. Alltid, ständigt.
Nu har jag o Linn delat våran ångest på balkongen och med kaffebryggaren under hela kvällen. Vi drabbades båda två av ohyggelig ångest, och myror i kroppen och nervösitet. Why? Det kan vi inte svara på. Jag kan tro att jag fick ångest efter att ha läst igenom alla sms på min gamla mobil, från tidigare i år och 2009. Ångest över mitt ex, som är mer än borta ur mitt liv. Kommer på att jag saknar honom. Kommer att tänka på vad som hände egentligen, och hur det hade vart om jag inte fuckat upp det (surprise ha). Men man skall inte etsa sig fast i tankarna när det gäller det förflutna, det finns där ändå. Och det är bra, för utan att varit DÄR så hade jag inte varit HÄR.
Ångra inte sakerna du gjorde, dra lärdom av dem och gå vidare. Men såklart man kan sakna, men gud vad man lär sig. Jag har idag tillexempel lärt mig att man kan vara vän med en kille, alltså superduper bra vän, och tycka han är snygg men inte ligga med honom. Eller så ligger man och hånglar och har deet huur mysigt som helst (vilket fungerar) men just nu, just i det läget jag befinner mig i idag. Så tar jag nu ett beslut gällande detta, och det är att endast vara vän. Inget sex, inget hångel. Ingenting. Vänskapen oss emellan är alldeles för dyrbar för mig för att bli kantstött, och jag tror vi är två om att tänka så. Just nu funkar det finfint så som det är, men jag vet. Även om jag dagligen lurar i mig själv att det inte kommer ske, så kommer det KANSKE (kanskekanskekanske) att komma upp känslor från någon av oss. Jag säger inte nu, jag säger inte om 1 månad, men kanske om 4 månader? Och om det bara finns känslor från ett håll, så är det kört sen. Hemsk tanke, men så är det. Dessvärre. Lika bra att avsluta nu.
Detta talar lite mot mina principer och vart jag egentligen står gällande dessa fall. Jag tycker egentligen; Kör på, se vad som händer, det får bära eller brista, det är en vänskap, den går inte sönder. Men realisten i mig säger att Sara, du skapar alltid problem. Du hade kunnat fucka upp vad fan som helst, vart som helst. Du hade kunnat få Korea strömlöst om du råkade blåsahåret när du duschade förut. Jag kan fanimej lyckas med allt. Och om jag kan det, så är jag orolig för vad jag kan göra med min värdefulla vänskap. Så, I rest my case. Känns inte jobbigt heller.. tror ja. Man får liksom stå över saker ibland, för att det skall bli till det bättre. Dagens sanning mina barn. Nu fuckade min telefon ur också när jag pratade med min förtjusande Amanda, som jag längtar efter.
Galenskap. Vart är du? Kom och hämta mig. Det är tjejen som sitter osminkad i en soffa på madeira, i ett par mjukis shorts och ett stort linne med ett hjärta på. Tjejen med en knut på huvudet som man kan undra om hon någon gång sett dagens ljus. Kaffet står här, och hon har en brännblåsa på läppen, hon fattade inte att skeden var varm när den legat i kokande vatten i 3 minuter. Tjejen utan tankar, tjejen med impulsivitet så det räcker och blir över. Tjejen som gjort sitt med mycket i livet, och som uppskattar allt som finns kring henne. Tjejen som äntligen fattade att det var hennes liv, inte de runt om henne. Tjejen som längtar efter sina vänner och sin familj, och svensk sommar. Tjejen med förmycket ångest, förmycket att skriva om men som saknar talangen att formulera det till något annat än milslång text. Om och om och om igen. Tjejen som går och lägger sig nu, för att spänningen inför en ny fantastisk dag är förstor för att motstå skyndas på.. Och för att hon inte pallar rynkor vid 21 års ålder.
Men.. det var inte det som hade hänt. Ringklockan var uppenbarligen ur funktion. Jävlafanihelvetesjulkulaliksom. Just typiskt. För när jag kom dit så stämde vi träff ett klockslag så han skulle komma ner och öppna, men jag testade att ringa för att ja.. ní vet bara kolla liksom. Då funkar klockjäveln såklart. Ja, och killarna antog väl bara att jag fejkat 45 minuters tristess på utsidan.
Jag hade i varjefall vääärldens mysigaste kväll med min fina fina Oskar. Film, serier, snack och mys. Bara mys. Hur underbart som helst. Vilken räddare i nöden han är. En kille som kan plocka upp alla spillror från marken av all min ångest och göra något fint av det. Guld är vad han är. På riktigt. Känner mig så jävla harmonisk i hans sällskap, ingenting är viktigare just då, än att få titta på honom, skratta med honom eller att bråka med honom. Den mannen kommer få alla mäns drömtjej, och det var inte jag, och ärligttalat.. så tror jag han kan hitta någon bättre. Någon som ger honom det han vill ha, och behöver.
Nog om fantastiska Oskar (ring mig tjejer, så skall jag allt rea ut honom). Jag tänkte innan på det med killar, att de kan somna överallt. Nu är det såhär att förutom att umgås med Linn, Sara och Christina så umgås jag inte med någon tjej.. alls. Och det är mitt eget val. Jag trivs så ofantligt bra i okomplicerade mäns sällskap, så logiska. Så jävla logiska, inget mellan raderna, inga tolkningar som behövs göras, för det finns inget att tolka, de säger det som är, och håller käften om det som inte är. Sen har män blivit mer kvinnliga och kvinnor manliga, så nu vet man ju inte alltid vilket kön personen bär på, men ändå. 1-0 till männen i livets långa lopp.
Men sen.. så är det en grej med kvinnor, som männen inte förstår sig på. Hur kan ni kolla på skor i 4 timmar? Hur kan ni sitta i telefon i 6 timmar? Hur kan ni spegla er hela hela tiden, och varför måste ni prata om ALLT. Jadu mannen som läser detta (vet att ni är ett par, även om de flesta avslöjar det på fyllan. Henke, Erik) Vi KAN sitta i en telefon för att vi älskar att prata, vi kan prata om - precis som ni säger allt. Visst det kan ni också, men på något vänster så dalar alltid era konversationer och blir inkompetent grummel tillslut. Jo, det är sant. Undantag finns ALLTID, och mina killar hemma är många många av exemplen. Men en tjej. Ja, oj vilka diskissioner, konversationer och vilka givande samtal och bra tankar man har sedan på hemvägen från fikan. Det med männen är att man vet fanimej aldrig om de sover eller inte när man knackar på, även om man bestämt att man skall träffas, man vet aldrig om killen nu spelar sina datorspel istället för att kolla på filmen vi sa, eller köper något annat till mat för att man "inte var sugen på det när man stod i affären". Nähä? En tjej sover ALDRIG om hon får besök, hon skulle ALDRIG göra något annat om en film står på schemat (förutom att tafram liknande filmer som den ni skall se, om ni kanske vill se en till) En tjej köper det som de kom överens om, och det blir Tacos som han vill ha, även om det så är att hon är vegetarian. Ja, tjejer kan man lita på. När det gäller att lita på. Sen är killar mer förtroendegivande på andra sätt, med skvaller och med back stabbning, men ja.. tjejer skall hålla varandra om ryggen. Till varje pris. Alltid, ständigt.
Nu har jag o Linn delat våran ångest på balkongen och med kaffebryggaren under hela kvällen. Vi drabbades båda två av ohyggelig ångest, och myror i kroppen och nervösitet. Why? Det kan vi inte svara på. Jag kan tro att jag fick ångest efter att ha läst igenom alla sms på min gamla mobil, från tidigare i år och 2009. Ångest över mitt ex, som är mer än borta ur mitt liv. Kommer på att jag saknar honom. Kommer att tänka på vad som hände egentligen, och hur det hade vart om jag inte fuckat upp det (surprise ha). Men man skall inte etsa sig fast i tankarna när det gäller det förflutna, det finns där ändå. Och det är bra, för utan att varit DÄR så hade jag inte varit HÄR.
Ångra inte sakerna du gjorde, dra lärdom av dem och gå vidare. Men såklart man kan sakna, men gud vad man lär sig. Jag har idag tillexempel lärt mig att man kan vara vän med en kille, alltså superduper bra vän, och tycka han är snygg men inte ligga med honom. Eller så ligger man och hånglar och har deet huur mysigt som helst (vilket fungerar) men just nu, just i det läget jag befinner mig i idag. Så tar jag nu ett beslut gällande detta, och det är att endast vara vän. Inget sex, inget hångel. Ingenting. Vänskapen oss emellan är alldeles för dyrbar för mig för att bli kantstött, och jag tror vi är två om att tänka så. Just nu funkar det finfint så som det är, men jag vet. Även om jag dagligen lurar i mig själv att det inte kommer ske, så kommer det KANSKE (kanskekanskekanske) att komma upp känslor från någon av oss. Jag säger inte nu, jag säger inte om 1 månad, men kanske om 4 månader? Och om det bara finns känslor från ett håll, så är det kört sen. Hemsk tanke, men så är det. Dessvärre. Lika bra att avsluta nu.
Detta talar lite mot mina principer och vart jag egentligen står gällande dessa fall. Jag tycker egentligen; Kör på, se vad som händer, det får bära eller brista, det är en vänskap, den går inte sönder. Men realisten i mig säger att Sara, du skapar alltid problem. Du hade kunnat fucka upp vad fan som helst, vart som helst. Du hade kunnat få Korea strömlöst om du råkade blåsahåret när du duschade förut. Jag kan fanimej lyckas med allt. Och om jag kan det, så är jag orolig för vad jag kan göra med min värdefulla vänskap. Så, I rest my case. Känns inte jobbigt heller.. tror ja. Man får liksom stå över saker ibland, för att det skall bli till det bättre. Dagens sanning mina barn. Nu fuckade min telefon ur också när jag pratade med min förtjusande Amanda, som jag längtar efter.
Galenskap. Vart är du? Kom och hämta mig. Det är tjejen som sitter osminkad i en soffa på madeira, i ett par mjukis shorts och ett stort linne med ett hjärta på. Tjejen med en knut på huvudet som man kan undra om hon någon gång sett dagens ljus. Kaffet står här, och hon har en brännblåsa på läppen, hon fattade inte att skeden var varm när den legat i kokande vatten i 3 minuter. Tjejen utan tankar, tjejen med impulsivitet så det räcker och blir över. Tjejen som gjort sitt med mycket i livet, och som uppskattar allt som finns kring henne. Tjejen som äntligen fattade att det var hennes liv, inte de runt om henne. Tjejen som längtar efter sina vänner och sin familj, och svensk sommar. Tjejen med förmycket ångest, förmycket att skriva om men som saknar talangen att formulera det till något annat än milslång text. Om och om och om igen. Tjejen som går och lägger sig nu, för att spänningen inför en ny fantastisk dag är förstor för att motstå skyndas på.. Och för att hon inte pallar rynkor vid 21 års ålder.
Kommentarer
Trackback
