Min prins kanske förblir en groda?

Men gud. Behöver man alltså släpa sig till gymmet för att träffa sin prins? Om Kronprinsessan kan snubbla över sin jävla prins genom att gå till gymmet, så undrar jag vad fan man skall behöva göra egentligen. Börja gymma eller?

Jag har fanimej kysst varenda jävla groda jorden över, men inte en endaste gång har det varit en prins. Inte en endaste gång. Vad skall man göra egentligen? Man hoppas på att grodan är en prins, sen slår man sakta sakta upp ögonen morgonen där på.. och.. där..ligger en om möjligt ÄNNU läskigare groda än det som visade sig bara vara en groda föregående kväll. How the fuck did this happend?

Är det så att det inte finns fler prinsar? Eller är det så att man (mot all förmodan och alla odds) inte har träffat honom än? Eller Kan det vara så.. att med "Du måste kyssa många grodor, innan du hittar din prins" menar att du inte vet om det är en prins innan du kysst honom? Han må se ut som en groda, men är en prins, och kommer behandla dig som en prinsessa? Efter att jag gav upp alla anabola gorillorna med tatueringar, rakade huvuden och psykiska besvär så har jag faktiskt inte tänkt så mycket på utseenden. Jag har faktiskt inte alls tänkt på det. Visst är det en bonus om man hittar en kille som är snygg. Absolut. Men har han inget innanför pannbenet så spelar det fanimej ingen roll om han ser ut som en gud, och man tappar andan när man ser honom.

Jag har kanske mognat. Eller så har man förlorat hoppet på snygga män. Men det som attraherar mig, det är inte utseende. Det är hjärna. En man som kan tala för sig (som vet vad han talar om), som har gjort saker, kan resonera och utveckla saker, som kan ha en diskussion om saker som han inte ens håller med mig om, som kan erkänna att han har fel, som får mig att skratta, som får mig att vara helt jävla tallös när han berättar om saker, en man som får mig att lyssna på varenda andetag han tar, som för en gångs skull kan få mig att hålla käften. En man som får mig att skaka ända in i märgen när han kysser mig. Och inte endast för att han är snygg (för tycker man så mycket om en man, så blir han snygg hur han än ser ut).

Nu har jag avnjutit Atlantic festval's 3:e omgång av fyrverkerier. FANTASTISKT VACKERT. Är inne på 11:e timmen av det Kungliga bröllopet och Daniel Westling (prins, riddare what ever) har precis fått mig att gråta när han framförde sitt tal till sin hustru. Bra val Victoria. Han är nog en stjärna. Vilken harmonisk, och känslosam kväll jag haft här i min ensamhet. Jag är som vanligt riktigt nöjd över dagen. Inte en droppe vin, men kannor av kaffe. 

Nu skall jag invänta Linn, och sedan får vi se vad som händer. Antagligen ingenting, och det kommer bli hur bra som helst. Nu skall jag kolla på när kungligheterna äter en 3 våningar hög bröllopstårta. Fantastiskt.

Ha en fin kväll. Mina fina vänner. 

Mitt letande efter grodor fortsätter, och en dag så kanske även JAG hittar en prins. Och gör jag inte det, så nöjer jag mig med en groda.


Kiss n hugs 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0