SJK

Hej Sara, Hur är det med ångesten över helgen??
Jotack bara bra. Jag skall citera en mening som jag har sagt till en person under vår företagfest i Lördags.

"De har jättefina toaletter här, och de är verkligen jättestora också. De är OCKSÅ helt ljudisolerade... Vill du testa" Ja. Nu behöver jag väl inte säga såmycket mer om den kvällen. För efter en sådan kommentar, så går det bara åt ett håll. Och det är utför.

Jag tror det är få företag i Sverige eller företag generellt som lägger så mycket tid och pengar på sina anställda.

I Lördags steg vi upp klockan 8, gick till Ravioli och käkade frukost, sen traskade vi ner till Hotell Tivoli och klev på bussen som stod och väntade på oss. Sommarfesterna misslyckas aldrig. Och det vet vi ju om, därför satt alla med leenden från öra till öra. Hoppar av i Faial, där vi i 9 olika Team delas upp och får köra Go Cart tills ingen knappt orkar stå upp längre. Jag själv hoppade Go Carten och spenderade min tid vid sidan om banan istället, och försökte fånga de starka men få solstrålarna som kom och gick som de ville.

När Go Cartens blodiga strider var över. När Jonas, Calle, Moses och Dan kommer i första kurvan när tävlingen startat så trodde jag att jag skulle få en hjärtinfartkt. Jag satt med händerna över ögon och mun och försökte att inte freaka ur när 4 fartdårar skall prejas i en kurva och ingen kommer vika undan. Eeh.. ja. LITE hysteriskt att kolla på måste jag säga. Man visste liksom att man kommer få stå över någon som har ett ben mindre eller en skallfraktur mer, men det gick ohyggeligt bra. Efter att alla var färdigåkta och vinnarna skrytit lite så blev det lunch med vin i någon gullig stuga mitt ute i Bergen. Hemfärd.
När man kommer hem så har man alltså ca 2 timmar på sig att göra iordnings sig på, dricka om man vill det, duscha, och hjälpa 2 män att få styr på sig själva. Japp, jag befann mig som vanligt i Ungkarlslyan som jag faktiskt känner lite är som mitt hem.. Jag har inget eget rum, men jag bor i Jonas säng, och jag tror nästan att jag spenderar mer tid där än han själv gör, så jag vet inte riktigt om jag ser det som hans rum längre.

Nåväl, tillbaka till Lördagen. Jag öppnar en flaska vin, slänger in mig i duschen, sätter på musik och börjar göra iordning mig.. undertiden som Oskar ligger och kollar på en film nerbäddad i sitt rum och Jonas ligger utslagen under täcket i sitt rum. Japp, jag säger ju att man blir ibland stressad när människor är så otroooligt ostressade. Eftersom jag vet att det ständigt är mer jobb för mig, när de är relaxade liksom. Hur som haver. Killarna blir väckta, duschade, dressed och medskickade vin i röda muggar (precis sådana vi alla velat dricka ur sedan americanska high-school filmer släpptes). Vi går in i Dolce Vita byggnaden och en snybbe i grå frack guidar oss in i hissen, och UP WE GO.

Kolla bildernaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!  

Japp. Jag tror påriktigt att vårt företag kan tävla i mest spårade festerna. Sjukt är det rätta ordet. Det finns liksom inga gränser. Gränserna suddas ut och blir obefintloiga när det är Fri bar. Japp. Fri bar, 50 svenskar, danskar, holländare, britter, serber, portugiser, brazilianare, sydafrikaner, italienare och ett gäng livrädda bartendrar. Jo det tror jag det.

Mitt sista minne är att Mark, VD håller ett tal. Sedan är det lite små tillfällen som jag blir påmind om ibland.
Igår när jag vaknade hos Jonas så gick jag rakt upp, tog på mig kläder och skulle gå ut. Jonas frågade vart jag skulle och svarar; Jag skall ut. Det är så himla fint väder, och jag skall ta mitt liv idag, så det är bäst att passa på.

Jens som sovit hos oss sedan i Fredags och hjälpte Oskar att få hem mig inatt hängde också med mig när jag skulle se min sista dag på jorden, jag var inte ens bakfull än. Så Jonas jag och Jens går ut och hamnar på FX mina sista timmar skall givetvis spenderas på FX i gott sällskap. Och det blev det också. Jag var så rädd för baksmällan och att få tillbaka massa minnen som jag förträngt att vi beställde in några flaskor vin, och sen var vi på g igen. Underbart ju. Efter 5 timmar så hade mina självmordstankar försvunnit och vi gick hem för att kolla på en film. Efter 30 minuter så låg jag och Jonas i hans säng och sov. Sen helt plötsligt är klockan 01:20 mitt i natten och jag drabbas av joooordens baksmälla. Skakar och mår riktigt förjävligt (helt klart självförvållat), Jonas kan inte heller sova och chillar typ till 5 tiden, och jag drömmer massa mardrömmar de minuter som jag hamnar i sömn och är nära att knocka Jonas ett par gånger. Sen är klockan 7, jag är satt i ett koma stadium, som inte bör existera på Måndagar.

Det sista Carl sa till mig nu när jag gick ut från kontoret var; Äähähäh... Sara, jag kan bara gissa mig till din ångest nu. Men jag vet däremot att det är jäävligt hårt. Du var underbar i Lördags men Fy fan vilken ångest du måste ha!



Återkommer.