SJK

Åh, vad har jag nu gjort för att förtjäna denna kroppsliga plåga?

Om jag skulle berätta för er alla ställen i min kropp som ömmar, värker, spränger, dunkar eller svider så hade ni trott att jag hittade på. Har nu gått runt med ett ständigt illamående i 14 dagar. Har mensvärk, fast jag inte ens har mens. Jag kan sällan äta någonting, för jag mår så fruktansvärt illa. Men jag har fått cravings efter typ kakor och sådant som jag aldrig någonsin förut gillat. Så jävla fucked up. Just typsikt.

Men det går över. Det brukar det ju göra. Säkerligen en omställning gällande klimat och jobb o sådant.
Men jag skulle gärna gärna byta med någon annan faktiskt.

Just nu sitter jag i Sara & Patriks lägenhet och skriver. De slutar om 3 minuter, och jag som her lite flex på jobbet gick klockan 18 idag. Klarade inte en jävla sekund mer. Jag har ett annat problem. Vilket är: Sover jag inte i bredvid någon så kan jag inte sova. Det går verkligen inte. Ni som känt mig i ett par år vet ju om min oöndliga sömn problems journal, men det är fan sjukt nu alltså. Inte en jävla blund. Eller jo, lögn. Jag somnar som om någon nockar mig, rakt ner på kudden som en klubbad säl. Smack. Sen sover jag i typ 2 timmar. Vaknar och är vaken i typ 2 timmar. Sen somnar jag och vaknar igen när klockan är runt 4,5 om jag har tur. Sen ligger jag vaken tills jag går upp.
Avundsjuka? Ja, det förstår jag verkligen. Vem hade inte varit avundsjuk på en ungdom med ´lila påsar under ögonen, rödsprängda ögon, kasshy och jävligt risig all over måste jag säga.

Jag är rätt onöjd. Men det bästa är - det går att bota. Fast det kanske är det värsta också?
För den som blir drabbad är en man som antagligen aldrig får sova själv under denna ö-vistelsen igen. När jag sover bredvid honom, så sover jag heeeeeeeela natten. Imorse så vaknar jag upp och känner en känsla som jag annars känner typ var 3:e år. Utvilning, harmoni och lugn. Jag har sovit en natt, utan att gå upp, utan att tänka på något, utan att fundera över min framtid, mitt liv, det som varit eller andra övernaturliga saker. Jag ligger bredvid honom, och sover som ett litet barn. Men vad bra tänker ni. Jo, till viss del. Men nu flyger mannen på semester i 3 veckor, och om jag ser ut som ett jävla ras nu, hur kommer jag då se ut efter nada-sömn i 3 veckor? Tåls inte att funderas på.

Men jag är glad. Det är spännande, känns lite som potträning detta, eller att vänja sig av från mamma och pappas säng, och sova i egen säng. Duktig Sara som skall sova själv inatt. Duktig flicka.

Men det skall jag ju inte, jag skall skala potatis till Sara & Patrik nu, sen blir det väl att jag sover här med dem.. om jag inte traskar förbi sömn-palatset inatt vid 2 tiden när jag vridigt mig ett tag. Inte helt omöjligt.

Nej, nu måste jag skynda mig. Hurry hurry, snart kommer mina förmyndare hem. (Det känns ärligttalat som om jag har 4 föräldrar som tar hand om mig. Kim, Linn, Patrik, Sara och sedan har jag en bror som är Oskar och en Jonas som jag inte vet vad han skulle kunna vara, och sen har jag Christina som jävligt klok faster) Men det känns bra.

Karlsson familjen saknas med hjärta och själ, men jag gläds åt mina substitut som gör allt för mig, och som jag uppskattar till månen och tillbaka.

Nej, skala potatis innan de kommer hem... Jo jo visst. Det hinner jag nog.

Vi hörs snart igen, kanske ikväll om det är något viktigt.

Pusspusspusss