SJK

"Duärsåhimlasköööön" Meningen som kom ur varje killes mun lika ofta som jag hann blinka. Ja.. jag säger då det. Seglar veckan. Smögen. Om jag hade sett en till musto, pelle pettersson eller helly hansen jacka så tror jag att jag hade fått ett epeleptiskt anfall. Och Champagne, ja herregud, vi får ju inte glömma champagnen. Jag känner att denna dricka är förbrukad i mitt minne, för evigt! Vaddå Champagne? Snacka om att tjöta ut en dryck så mycket att man knappt vill dricka den. Och nu är det inte så att den är uttjötad för att jag har druckit den för mycket. No no. Nu är den uttjötad för att jag har sett de dära norrmännen i seglar jackor med tillhörande seglar byxor konsumera skiten som om det var sodastreamat vatten. Tacka vettja billigt vin i tetrapack o pappersmuggar från pressbyrån. Okej, dessa killar må vara dryga, snobbiga o med en jääävla bunt med sedlar i badbrallorna, men jag kan inte heller sluta imponeras av deras levnads sätt. Det stannade två stycken limousiner utanför mitt jobb. Inga vanliga limousiner heller. Nej, nej. Det var ju hummer limousiner. Ut ur dessa bilar hoppar det ett gäng killar.. eller jag menar förstås gliiiiider ut. Vart fick jag hoppa ifrån? De tittar sig runt o säger. "Määähvafaaaankillar.... vi skulle ha tagit helikoptern istället, här finns ingen parkering" Mycket riktigt. För bilarna stod då som sagt parkerade på utsidan mitt jobb, som ligger mitt på smögens torg, där alla passerar från o till bryggan. Ramaskri? Nej, folk avgudar ju dessa killar. Så det gör inte dem någonting om de måste åla sig under bilhelvetet, slänga de nya barnvagnarna med tre hjul i sjön, eller svälta för att det tappade plånboken under bilen för att ta sig fram.

Två av killarna kom iallafall in på mitt jobb. I klädda det simplaste av alla kläder: Varsinn knälång brun pälsjacka med medaljer på (skojar inte), solbrillor som fick 50cents blingbling att blekna och två champagneflaskor VAR i händerna. Jaadu. Där stod jag o visste inte riktigt om jag skulle knäböja eller testa alla tändare vi har i affären onödigt nära deras fina jackor. Jag var rätt sugen iallafall. Killarna köper bara varsin redbull (utan socker, självfallet) o skall sedan efter att ha bläddrat upp en bunt tusenlappar, såklart betala med kortet. Jag kunde inte hålla mig, o sa att det var väl lite dåligt i deras kassor nu såhär mitt i sommaren, därför var de tvugna att betala med sparpengarna på kortet. Vet inte om det var ett uppriktigt, eller ett hånskratt jag fick tillbaka. Vet iallafall att jag fick ett svart kort med guldig text i min hand, där det står någonting om Royal och pass.. Är iallafall riktigt säker på att det inte stod föreningssparbanken på kortet. Vår kortdragare tog inte kortet - otippat. Den ena killen undrade när jag slutade och sa sedan att han kunde ge mig allt jag ville ha. Allt jag ville se och göra kunde de visa mig o ge mig. Efter att ha förklarat vart deras båt låg så gick de iväg. Eller rättaresagt gleeeeeeeed iväg. Jag tog av mig mina foppatofflor och GICK hem.

I lördags var jag på Maiden. Iron maiden då såklart. Kanon konsert. Det började med att jag o michaela stod i ullevis bar, då en kille knuffar till mig. Jag vänder mig om o han ber så mycket om ursäkt. Som plåster på såren vill han bjuda på en drink. Killen är skit snygg och heter Kalle, eller Kalle the king som han kallades. Vi hade ju platser i Loungen o kalle & co hade platserna över oss, alltså våningen över oss. Jag tackade ja till en drink, om han bjöd michaela också. Sedan frågade han om vi inte kunde sitta tillsammans under konserten. Jag frågade om det fanns några platser över och han sa ja. I hans knä. Jag lovade att gå upp till dem lite senare. När vi sedan såg kalle o gänget igen, gick vi fram. Gänget hade nu utökats med två killar till. Inte mindre fula dem heller. Vi hälsade o de var så jädrans trevliga allihop. De hette Alexander & Adrian. Alexander började tjöta med mig som fasen, och eftersom michaela var upp-över-öronen förlorad i adrian så tyckte jag det var helt okej faktiskt. Vi satte oss alla fyra.. ( jaa.. jag råkade glömma bort Kalle the King ) Efter ett par gratis drinkar, tack vare A & A, så skulle jag gå fram o beställa lite mer. Då jag får Alexanders kort så ser jag att det inte bara står Alexander på kortet. Utan självfallet ett efternamn också. Efternamnet lyder Hysén. Alexander Hysén. Sakta men säkert började det gå upp för mig att denna man som jag suttit o pratat med, skrattat med och skålat med nu en bra stund är Glenn Hyséns son. Tobias Hyséns bror. Jaha tänkte jag.. och beställlde in två öl till.

När jag satte mig visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Så jag sa inte något. Jag blev räddad. För just då så kommer det fram en flitigt tatuerad (och ännu mer berusad) kille med uttöjda öron o med jävligt skrovlig röst o börjar ragga på mig o michaela. Han säger att han är sångaren i Dead by April och blablabla... Alexander blir eld o lågor. Han älskade tydligen dem, men trodde inte riktigt på honom. Han drar fram sin ipod o ber killen att sjunga lite. Killen sjunger inte. Han skriker. Sedan när vi inte trodde på honom, för att det inte var så likt, så säger han att han varit sjuk i bronkit i fem veckor, o fick ställa in metal town. Han blir fly förbannad, när vi skakar på huvudena och rycker Alex ipod från honom, börjar gapa ännu mer ( om möjligt) och det bryter ut ett väldigt obekvämt gräl mellan Häcken spelaren Hysén & Sångaren. Där sitter vi. Jag o michaela, rädda, men ack så imponerade av Alex humör. Han var något så in i helvete het alltså när han höll på att bråka. Det ingriper vakter o Sångaren blir utslängd. Hurra. Alexander ville iallafall ha mitt nummer, och han var väldigt sugen på att komma ner till madeira när fotbolls säsongen var slut. Sen drog vi inte till stan. Senare mitt i natten dog min mobil. Är inte den dåliga batteritiden på mobilerna jävulens verk så vettefaan alltså. Här om dagen så googlade michaela Dead by april. Och det var han som kom fram till oss. Pinsamt eftersom vi inte trodde på honom. Men hallå?? Skriker det groupie om mig eller? Det hoppas jag verkligen att det gör. Annars har jag ju misslyckats rejält i livet.

På söndagen drar jag in till centralen o skall hämta min väska som jag låste in där dagen innan. Jag tar ut jackan som ligger först, sedan tar jag ut väskan, lägger tillbaka jackan, lämnar skåpet öppet - och åker tillbaka till lägenheten. På måndag morgon inser jag att jag är numera jacklös. Eller iallafall inne i göteborg. Det gjorde mig inte så mycket. Hade uppskattat om jag varit skinn lös också, i det dära vädret.

Nu är det bara fem dagar kvar tills jag flyttar till Madeira i ett år. Mitt mål är att göra madeira till den nya party ön. Så alla är hjärtligt välkommna ner när ni vill. Hör av er, så får ni bo hos mig. Det kommer bli grymt!

Ha det fint i värmen nu allihopa. Själv jobbar man ju bara, och får den shyssta Lysrörsbrännan som jag hört är inne i år.

Glöm inte dricka vatten! Love