SJK

"But right now everything you want is wrong, and right now all your dreams are waking up, and right now I wish I could follow you, to the shores of freedom where no one lives"



Jag känner ett par som leker tysta leken.
Leken har nu pågått i 5 dagar. Roligt va? Kan man ju tycka är lite märkligt, då dessa två faktiskt är kära i varandra och tillsammans. Ja, alltså de vet ju inte om den andra personen i förhållandet är med på det. Eller om de har gjort slut. Men de leker, ignorerar, hör inte av sig. Och jag, jag skakar på huvudet.

Killen är som vanligt dålig på att höra av sig, för som vi alla vet så tänker ju män såhär, inte alls långt från nyandertalarnas tankesätt:
"Öööh... vad behöver jag nu? Vänta lite Mat! Just det, mat. Sen är det sömn. Träna. Ja ja ja träna måste jag också ja. Ah och så behöver jag ju sex också.. men då kanske jag skall ha en brud. Jomenjusteja. Jag har ju en brud. Ja, men nu är allt bra igen under en tid, nu behöver jag inte höra av mig på ett tag."
Alltså, det som händer här är att killen inte som i de flesta fall lägger ned så mycket energi på sin kära flickvän, som vill vara med honom varje sekund. När jag frågade min fantastiska vän här om dagen vad som hände egentligen mellan dem så svarade hon "Jaa, men han kör sitt race, så jag kör mitt" Hon är inte så glad min kära vännina. Hon är ganska ledsen. Men hon är stark. Jag fattar inte. Jag hade ju åkt hem till min kille o fått honom förstå att han är vid livet, men antagligen inte länge till. Hon går här, och är ledsen för att hennes killle är för självisk för att ens höra av sig. För att ens fråga om de skall ses, eller bara skicka ett sms. Så, nu är det tysta leken som gäller. De vet inte om den andra är med o leker, eller vart de står. Men min härliga vän och kollega ger sig inte, hon skall vinna detta säger hon. Även om hon tar sig ur leken som singel. Sjukt? Jag tror det behövs ett proffsuttalande för denna relationen, precis som för resterande av relationer mina vänner har, inklusive mina egna förstås. De om några behöver printas ut på papper, ramas in och hängas upp. Väggen av crapy relationer. Det skulle vara någonting annat att visa på MTV's Cribs än ett kylskåp fullt med Juicer i alla regnbågens färger. 

Varför händer detta? Vad är det med killar och att aldrig ge sina tjejer den bekräftelse o uppskattning som de behöver? Kanske det bara gäller de killarna som kommer hit och kastar sig in i en relation snabbare än de hinner säga "Jagärjävligtsjälviskochrelationenkommerbarahandlaommig" Uppenbarligen är det så. Fast enligt mina erfarenheter av mina vänner hemma i Sverige, så händer det där med. Jag tror det är ett virus som smittar alla som har behörighet till målbrottet och skäggodling.

Innan jag avslutar o går o lägger mig, så måste jag berätta om en kul grej som hände i Lördags.
Jag var hemma och chillade. Kollade på film o drack te. Då ringer min vän Jonas o vill att jag skall möta honom på en Irländs pub i stan. Klockan var 02:15 när han hörde av sig. Nej, jag var inte så sugen, men kom på att jag hade ju inget att förlora. Han ville också snacka om en sak som tydligen var väldigt viktigt. (Får ju passa på när de vill snacka, annars får man ju vänta till nästa solförmörkelse innan det sker igen) Jag slängde på mig kläderna, sminkade mig och var på puben 02:30. Insaine! Och detta är tjejen som tog 3 timmar på sig i badrummet  för att gå till skolan.
Väl där så mötte jag en annan intressant kille på semester som också hette Jonas. Jonas den andre hade backslick, blonderat hår, piké tröja, och en fin kofta hängandes över axlarna. Känner ni igen urtypen?
Fördomar är välkomna, för ni skall nu få de besvarade. Jonas von Skrytmåns bjöd mig på en öl, o sa: Jo, jag har ju en del sånnahära. Och viftade med en 20 Euro. Jojo tänkte jag och hade hoppats att det var ett kvitto han hade fått tag i, i fickan utan att veta om det. Jag vill inte vara sådan, men detta slutade inte heller. Han sms:ade sin "Alternativa kärlek" som han så fint uttryckte det och jag frågade vad hon möjligtvis såg i honom. Han blev inte upprörd alls över mitt tappra försök att jämna hans finputsade yta med marken. Utan han svarar: Money Talks baby!
När han stod o mongodansade på nattklubben senare, vilket var en katastrof o såg ut som om han stretchade så tiggde han så mycket stryk av resterande gäster, så jag fick varna honom o säga att han snart skulle få guldtänderna utslagna. Jonas Von Skrytmåns svarar då: Ingen faaaaaraaaa. Dyyyyyyyyyyra advokater min kära, dyyyyra advokater. Och sedan bränner han av ett leende som fick mig att undra om han har en glasspinne i käften under nätterna för att få det sådär brett smile.

Jag gillade Jonas. Han hade inte bara pengar i överflöd. Han hade också saliv i överflöd.
Helt ärligt så lämnade jag klubben för att Jonas spottade hela mitt face fullt av slem. Det var som att snacka med ett duschmunstycke. Dagen efter ringde Linn o kollade om jag ville med till hamnen o ta en kaffe i värmen, med dem och Jonas von Skrytmåns. Jag var tvungen att ursäkta mig. Duscha 3 gånger om dagen kändes totalt onödigt. En gång innan jag mötte upp dem, en gång när Jonas släpper sina salivkörtlar fria och en gång efter mötet med Jonas. Tack men nej tack.

Min ekonomi må vara urusel, men min kontroll över mitt saliv är fan felfritt.