SJK

Ha ha ha ha. Ni fattar inte vad ni missar.
Jag står och kollar på 2 stycken turister som badar i hotellpoolen här intill. Jaha ? Tänker ni.
Men ni hajjar inte. Det spöregnar!! Det är fruktansvärt dåligt väder, och helt sinnesjukt kallt. (Jag är medveten om att det är 40 grader varmare här än ni har det, jotack) Så, de har dragit på sig sina baddräkter, badmössa och simglajjor o jumpat i en svinkall pool. Jag skrattade ganska ljudligt åt Britterna. Ja, det klart som fan det är britter. Vem annars skulle låtsas sig till en sådan sommarkänsla om inte britter?  O just när jag kommit över den hysteriskt roliga händelsen och andningen börjar bli stabil. Då händer det. Då åker en turistbuss förbi. Ja ni vet en röd eller gul (denna var gul) med öppet tak, 2 våningar och smällfull med Blek-ansikten (Rättigheterna av ordet Blek-ansikten ägs av Pocahontas & Co) Och det SPÖREGNAR! De sitter inte ens under taket. De sitter under bar himmel. Jagfattarintevaddetärförfelpåturistermellan100och150år. Men jag tackar dem. Jag tackar att de faktiskt ger sig ut och tar på sig sina ponchos som de sparat sedan Colorado på Liseberg. För om inte de varit beredda på en förkylning som heter duga, så hade jag aldrig skrattat så mycket. Jag var tvungen att ringa Malin o berätta vad jag skådade. Och det var ju perfekt, för Malin står och bakar bullar, och vill att jag gärna Joinar henne på Bull-party. Så tack Britter. Eller nej. Tack gud. För att du aldrig vart generös nog att ge britterna lite sol och gott väder.

Oh! Flashback. Ajajaj.
De slutar inte heller vet ni. Jag kan fortfarande få flashbacks från fester som hände waaaay back time. Helt sinnes.Med tanke på att mina vänner hemma i sverige inte är de som tackar nej till ett par boxar vin, så antar jag att detta händer er alla. Eller?
Lördags. Justprecis. Jag sa ju här i mitt första inlägg att jag inte spårar längre. Och det måste jag faktiskt säga att det gör jag inte. Jag är aldrig ute, jag dricker gärna vin varjedag, men jag går inte ut. Förutom när två Amerikaner kom på besök förra veckan. Jahajaha tänkte jag. Fram med flaggorna, fram med Tequilan, fram med trummorna, må bästa nation vinna.  Sverige förlorade ganska brutalt de första kvällarna. Men sista kvällen, Lördagen, domedagen, Dagen D, ja Lördagen räcker nog att skriva, så började jag tidigt. Och jag besegrade USA Med hästlängder vill jag lova.

Jag brände 80 euro på FRI BAR!!! Ohyeah. Enda anledningen jag kan komma på är väl att bartendrarna måste vart jävligt snygga den kvällen. Åandra sidan så tyckte jag väl att alla var jävligt snygga då
Jag hånglade upp diverse män, och resten är för allas trevnad censurerat.
Jag var påväg till akuten, efter att en Taxichaffis tjötat på mig i en kvart att man faktiskt inte skall ha blödande fötter, och man skall inte kunna plocka ur glasbitar ur fötterna klockan 8 på morgonen. Jag höll väl med, men sängen lockade lite mer, och jag hade ju en pincett hemma.
För att tillägga, så hade jag problem med att gå under ett par dagar där, men det är ingen fara nu. Resten av glaset sitter antagligenså långt in så de varken känns eller syns längre. Tack bra läkekött. Egentligen är det inte något som förvånar mig. Men jag undrar nu i efterhand varför man tar av sig sina skor inne på en nattklubb med 300 pers, o ett golv täckt av glas. Vad skulle jag springa runt där inne barfota för? Nej men sedär. Ännu en fråga som aldrig kommer kunna besvaras.

Jag måste faktiskt från det ena till det andra ägna en rad eller två åt mina vänner hemma.
Jag saknar de så mycket så jag tror jag kommer gå sönder. Grejen är den att jag träffade de i september. Det är bara ca 3 månader sedan, men OHBOOJ vad jag saknar dem. Alltid någon som har något aktuellt att berätta, någon som vart i bråk, någon som legat med fel person, någon som gör slut, någon som har skvaller, någon som vart för full, någon som sett dig för full o gladerligen påminner dig om det. Mina vänner som alltid alltid alltid får mig att skratta. Vad som än har hänt, så vet de hur de skall få mig att skratta. Och deras kramar... deras kramar och ord är som små små skatter. Jag känner mig så jääävla lycklig som har dem. Som har så mycket vänner o kärlek att komma tillbaka hem till. En familj & vänner. 

Mina vänner här då? Jo nu skall jag allt ta och förklara att mina vänner här är fucking awesome. Det är dem. De är pärlor, och något rätt bör de ju göra för jag är fortfarande kvar efter 1,5 år ? Jag älskar mina vänner här, och jag älskar mina vänner hemma. Men det är som Nadja (hemma vän) sa: Du kan inte jämföra dina vänner på Madeira, med de du har här Sara. Då pratade jag med Anna (här vän) som sa: Det går inte att jämföra de du har hemma, med oss som är här. Och det mina damer o herrar, tar jag som ett enat beslut. Det stämmer. 
De flesta här vet inte ens vad mina föräldrar heter. Och några hemma, vet knappt vad jag jobbar med. 
Det finns ingen skillnad, om du inte gör skillnad. Jag gör ingen skillnad. Alla är fruktansvärt rockiga.

Herregud. Har typ tagit en timme för mig att dricka upp mitt glas vin här. Jag skriver förmycket.
Tror jag skall lägga upp lite bilder på de som är vackrast och som jag tänker, saknar och känner så mycket för.

     


Nu skall jag gå på bullkalas och sen på Bio, sen middag och sen skall jag nog dricka vin.

Later my friends later.