SJK

Det finns inte alltid rätt beslut säger världens bästaste mamma.


Om det är något jag lärt mig under 18 månader utomlands, så är det att alltid, alltid lyssna på din mamma.
Vad det än gäller. Män, vänner, jobb, dig själv. Mamma vet alltid bäst. Det kanske är för att mammor vet vad man går igenom. Det jag går igenom har min mamma redan gått igenom, det jag känner har hon redan känt hundra gånger innan. Och det jag säger är redan sagt.

Att ta ett beslut är bland det svåraste man kan göra. Iallafall om man heter Sara och överanalyserar, grubblar och vänder på alla beslut tills jag bara helt jävla mongotrött i huvudet och inte ens kommer ihåg vad det var för beslut jag skulle ta från början.
Jag vet att jag överanalyserar saker helatiden. Jag överanalyserar saker som inte ens borde gå att överanalysera. Att jag håller på sådär gör att jag driver min manliga vän, som jag älskar -  till vansinne, i stort sett varjedag. Jag blir galen på honom när jag överanalyserar, och han blir galen på mig just för att jag överanalyserar.

Jag tror det är vårat problem. Ja vårat, inte bara mitt. För i en relation så blir alltid fler än en person drabbad. VI blir drabbade, det är vårat problem. Komunikationsproblem, det är vårat problem.
Sen kanske det är en del saker till också. Men jag tror de ligger hos mig, som han sa idag. Och jag gjorde honom påmind om att han faktiskt blivit belönad med problem som inte jag har.
Det vi diskuterade idag fick mig faktiskt att fundera en del över just handlingar och ödet.

Är det så att man medvetet förstör relationer med det motsatta könet, för att man inte vill, kan eller är det för att det inte är rätt person och att det bara blir så? Hur man än kämpar för att få ett förhållande bra. Kan det vara så att man förstör det, fast man inte vill? Eller vill man? Att störa sig på småsaker och sen skylla på det, kan ju kännas som en dålig ursäkt till ett break up, men är det verkligen en ursäkt? Tänk om det är så att varje gång man freakar över den andra personen, och backar - kanske det inte är rätt?
Att sedan göra det med sina andra relationer efter den personen, kanske folk ser som vansinne. "Han har ju svårigheter att binda sig, det är ju uppenbart" Fast ÄR det verkligen så? Bara för att man hittat fel på sina senaste 5 förhållanden betyder det väl inte att man har issues? Imorse trodde jag det var så, men nu när jag funderat ett tag (se, överanalysera) så har jag kommit fram till att det inte alls behöver handla om issues. Det behöver inte vara några problem över huvudtaget. Det kanske i själva verket är så att relationen inte är rätt. Man dumpar inte för att man är självisk, man dumpar för att det är fel. Fel för båda parter. Att störa sig på småsaker måste ju vara det absolut lättaste sättet att märka att det är fel. Jag tror det är en bra sak. Skippa bullshiten med att folk är kräsna, eller begär för mycket. Blev det ingenting av er relation så blev det inte. Uppenbarligen var det inte rätt, hur rätt det nu kändes. Jag har själv varit i den situationen. Det känns sååå jävla rätt, men det blir aldrig av. Och kanske bäst det. Kanske bättre att fatta det innan det är för intrasslat. Man kanske måste sluta tänka: Ge det en chans, eller ge det mer tid. För är det inte rätt så är det inte.
Mycket medveten om att jag kommer få en del brudar efter mig nu som ifrågasätter dessa tankar. Men alltså, hade det inte varit bättre att bara förlita sig på ödet och suck it up?

Jag tror man måste tänka så för att överleva. Det som är menat, kommer hända. Gav han det bara 7 dagar så klart som fan du känner dig sviken, för du är en fantastisk tjej. Hans förlust, men din vinst. För det var inte rätt. Skönt att få veta det efter 7 dagar istället för 7 år, ellerhur?

Nej, jag vet inte. Kanske finns det inget öde.
Men jag hoppas innerligt att det finns det. För jag ORKAR inte tänka, grubbla, överanalysera längre. Det är såhär det är. Face it. Är det ment to be, så är det. Jag vägrar tro något annat, och jag vågar inte tro något annat.

Så ligg med henne om du känner att det är värt det.
   
K n o c k  y o u r  s e l f   o u t  .

För är det så, så är det så. Ni kanske kommer gå en vårpromenad i solen med er bebis, eller så kanske du får en könssjukdom, som du får släpa på resten av livet (ödet & karma är rätt tighta nämligen). Vad vet jag? Inte mer än att man ibland måste sluta bry sig. För sin egen skull. Jag slutar nu. Gör vad fan ni vill.
För antingen bränner du dina broar, eller så bygger du nya.

Så grabben -  TACK FÖR ATT DU ALDRIG GAV DET EN CHANS! ´




Snälla. Överanalysera inte detta nu.
Sluta gnäll, köp ett par nya skor, och gå vidare!