SJK

"Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano"


När jag hör låten "Love the Way you Lie" så får jag en sådan mystisk känsla.
Det är liksom någonting som jag inte kan förklara. Någonting som jag vill beskriva som sorg, uppgivenhet och vrede, men det är inte det. Det är jättemärkligt. Jätteskumt.

Sedan såg jag videon.

Ähm. Alla känslor gånger de själva, och världens 2 snyggaste skådelspelare med.

Uh.

Jag är så jävla såld. På Låt och på Video. Så jäkla slutsåld, halva priset mellandagsrea sold out. 

Den är helt fantastisk. Helt fantastisk. 

MEN, jag förstår den inte riktigt. Inte riktigt, riktigt. Eller gör man? Hur vet man?

Jag vet inte vad jag vet längre. Såg Inception för 3 veckor sedan, och nu såg jag samma skapares film Momento i veckan. Blir man inte fucked av de filmerna så kommer man aldrig bli fucked, för då hör man redan hemma på psyket. Enligt min egna politiskt korrekta mening. (Jo tjena)

När jag lämnade Oskars lägenhet här om dagen så hade han försvunnit spårlöst medans jag packade ihop mina grejer o pratade med honom. Men han var inte där.
Jag började tro att jag hade inbillat mig att jag ens pratat med honom o började gapa efter honom, men blev tillslut så rädd för mig själv att jag backade mot dörren och gick ut i trapphuset. Då kom Oskar, men jag blev så jäkla skrämd av hela situationen så jag gick hem.

Vet fortfarande inte om han jävlades med mig. För igår sa han att jag inte ens hade varit i hans lägenhet och kollat på filmen. Som sagt. I have no fucking clue.

Hur som haver. Försök beskriva era känslor när ni kollar på Love the way you lie.
It's hard.