Uppdatering Augusti
Inte sådär ur grymt bra på att uppdatera bloggen direkt. Inte ens bra på att gå in på min mail, på facebook eller någonting. And why is that? Jo. Det är för att det inte finns någon tid på vardagarna, och sen när helgen kommer, så finns det inte heller tid, för då skall man göra massa saker, och sen så har jag inte ens en dator i min lägenhet så nu sitter jag hemma hos mina sekundära föräldrar Sara & Patrik o skriver. Tack gode gud för dessa underbara varelser.
Så. Vi får börja med när Sara (faktiskt min första och enda vän som heter Sara) fyllde 20 år den 1:a Augusti. Oh maa gaad, det var liksom 15 dagar sedan, och jag har fortfarande inte skrivit om det.
Hur som haver. Tacokväll, fest, och sedan utgång vilket var urnajs. Dagen efter var det ännu en fest och sedan på Söndagen, då rara Sara faktiskt fyllde år så möttes Jag, Jonas och radar paret Sara-Patrik upp för champagnefrukost på hotell Porto Mare med timmar av Kaffe, frukost buffé och sol. Helt fantastiskt må jag säga.
En vecka full med jobb passerade o sedan blev deet Fredag och utgång igen. På Lördagen efter att ha letat och efterlyst Jonas, som ni kanske läste om, så får jag kontakt med honom, möter upp honom efter att ha druckit en flaska vin, för att finna lugnet och inte slå ihjäl honom.Grejen är den att vi egentligen skulle upp i bergen o tälta och grilla o ha det mysigt med resten av gänget, men då Jonas var försvunnen o jag hade en pågående hjärnblödning pga detta så blev det lite förskjutet (skulle åkt klockan 06:30 egentligen). Grejen med mig och Jonas är väl att vi egentligen inte skall umgås för det blir en för stor dos av - vi hinner blandat med en sjuhelsike slev av impulsivitet. Såklart. Så möts vi upp, jag osminkad o han fortfarande full, drar till SportZone, köper ett tält, drar upp till mig, packar ner tröja o ett täcke, och sedan ringer vi Taxi. Då vi inte hade någonting annat med oss än 150 euro, tält, täcke o tröja så var vi tvugna att stanna en bit på vägen. Efter ett stopp på ett supermercado, 30 minuter shopping av vin o öl och kött så drog taxin oss vidare upp mot 1000 meters höjderna och vi stoppade på fler platser för lite färdgods (en timmes resa upp till The Mountains) i en taxi med musik, öl, sol, och när vi kom över molnen (JAA, man är så höt upp så man är ÖVER molnen, och när man stor vid stupet så ser det ut som vitt hav) Det är bland det vackraste eller... det är nog det vackraste jag vet, när man är där uppe. Det är varmt, men luften är så kylig o ren, och det känns som om man är i Avatar, Narnia, eller vilken sagolik film som helst. Jag o min impulsiva partner in crime kände total jävla eufori när vi satt i taxin. Det var helt underbart.
När vi kommer fram så möts vi av ett gäng skogsmullar, vid nemn Emma, Zé, Linn och Kim. Vi grillade och det var jättemysigt, men alla gick o lade sig klockan 23 så jag o Jonas (inte sådär jätteotippat) satt uppe mitt i natten, mitt i skogen, med 2 flaskor vin och pratade om livet. Sedan gick vi in i tältet för att sova, men Jonas hade drabbats av något okontrollerbart, så han snackade tills klockan blev 6 på morgonen, och jag inte orkade låtsas lyssna längre. Dock var det inte jättesvårt att vara vaken, då Jonas-The-Surviver-Johansson sa att vi skulle leka In to The Wild, och egentligen inte ha tält elller täcke. Well. Täcke o tält blev det iallafall, men inga sovsäckar, inga liggunderlag - ingenting. Men det var Jonas val, men mitt straff, då jag hade ont i hela kroppen dagar efteråt. Så hade jonas, men han skulle ge ett sken av den soldat han inte är, och sa när han upptäckte stenar under sig. "AAAAH, VAD SKÖÖÖNT MED EN STEN, RÄTT-IN-I-SKULDERBLADET. MMMM" Ja. Ni vet hur män funkar.
Vi steg upp ganska tidigt, och jag o Jonas grab a cab, efetr att gänget skjutsas oss till Poiso ? Rebeiro frio? Vet inte ens vart vi var, och sen hem till kära kära Funchal.
Blir inte någon överlevnads lek på ett tag till, iallfall inte med herr Supertramp Jonas. Om han inte fattat vid det laget att man kanske skulle behöva lite mer planering än ett två minuters beslut, när de andra planerat tältning i 3 veckor. Men då vet vi till nästa gång.
Pheuw. Måste uppdatera oftare, så jag slipper dessa jävla inlägg. Får skrivkramp, o jag vet att det är segt att läsa också. Inkommer med kortare inlägg snart.
Så. Vi får börja med när Sara (faktiskt min första och enda vän som heter Sara) fyllde 20 år den 1:a Augusti. Oh maa gaad, det var liksom 15 dagar sedan, och jag har fortfarande inte skrivit om det.
Hur som haver. Tacokväll, fest, och sedan utgång vilket var urnajs. Dagen efter var det ännu en fest och sedan på Söndagen, då rara Sara faktiskt fyllde år så möttes Jag, Jonas och radar paret Sara-Patrik upp för champagnefrukost på hotell Porto Mare med timmar av Kaffe, frukost buffé och sol. Helt fantastiskt må jag säga.
En vecka full med jobb passerade o sedan blev deet Fredag och utgång igen. På Lördagen efter att ha letat och efterlyst Jonas, som ni kanske läste om, så får jag kontakt med honom, möter upp honom efter att ha druckit en flaska vin, för att finna lugnet och inte slå ihjäl honom.Grejen är den att vi egentligen skulle upp i bergen o tälta och grilla o ha det mysigt med resten av gänget, men då Jonas var försvunnen o jag hade en pågående hjärnblödning pga detta så blev det lite förskjutet (skulle åkt klockan 06:30 egentligen). Grejen med mig och Jonas är väl att vi egentligen inte skall umgås för det blir en för stor dos av - vi hinner blandat med en sjuhelsike slev av impulsivitet. Såklart. Så möts vi upp, jag osminkad o han fortfarande full, drar till SportZone, köper ett tält, drar upp till mig, packar ner tröja o ett täcke, och sedan ringer vi Taxi. Då vi inte hade någonting annat med oss än 150 euro, tält, täcke o tröja så var vi tvugna att stanna en bit på vägen. Efter ett stopp på ett supermercado, 30 minuter shopping av vin o öl och kött så drog taxin oss vidare upp mot 1000 meters höjderna och vi stoppade på fler platser för lite färdgods (en timmes resa upp till The Mountains) i en taxi med musik, öl, sol, och när vi kom över molnen (JAA, man är så höt upp så man är ÖVER molnen, och när man stor vid stupet så ser det ut som vitt hav) Det är bland det vackraste eller... det är nog det vackraste jag vet, när man är där uppe. Det är varmt, men luften är så kylig o ren, och det känns som om man är i Avatar, Narnia, eller vilken sagolik film som helst. Jag o min impulsiva partner in crime kände total jävla eufori när vi satt i taxin. Det var helt underbart.
När vi kommer fram så möts vi av ett gäng skogsmullar, vid nemn Emma, Zé, Linn och Kim. Vi grillade och det var jättemysigt, men alla gick o lade sig klockan 23 så jag o Jonas (inte sådär jätteotippat) satt uppe mitt i natten, mitt i skogen, med 2 flaskor vin och pratade om livet. Sedan gick vi in i tältet för att sova, men Jonas hade drabbats av något okontrollerbart, så han snackade tills klockan blev 6 på morgonen, och jag inte orkade låtsas lyssna längre. Dock var det inte jättesvårt att vara vaken, då Jonas-The-Surviver-Johansson sa att vi skulle leka In to The Wild, och egentligen inte ha tält elller täcke. Well. Täcke o tält blev det iallafall, men inga sovsäckar, inga liggunderlag - ingenting. Men det var Jonas val, men mitt straff, då jag hade ont i hela kroppen dagar efteråt. Så hade jonas, men han skulle ge ett sken av den soldat han inte är, och sa när han upptäckte stenar under sig. "AAAAH, VAD SKÖÖÖNT MED EN STEN, RÄTT-IN-I-SKULDERBLADET. MMMM" Ja. Ni vet hur män funkar.
Vi steg upp ganska tidigt, och jag o Jonas grab a cab, efetr att gänget skjutsas oss till Poiso ? Rebeiro frio? Vet inte ens vart vi var, och sen hem till kära kära Funchal.
Blir inte någon överlevnads lek på ett tag till, iallfall inte med herr Supertramp Jonas. Om han inte fattat vid det laget att man kanske skulle behöva lite mer planering än ett två minuters beslut, när de andra planerat tältning i 3 veckor. Men då vet vi till nästa gång.
Pheuw. Måste uppdatera oftare, så jag slipper dessa jävla inlägg. Får skrivkramp, o jag vet att det är segt att läsa också. Inkommer med kortare inlägg snart.
Kommentarer
Trackback
