SJK

ÅH. Klockan 11 så ringer min fantastiska kollega Susy's telefon. Det är teknikerna som vill åt min fantastiska kollegas mindre fantastiska kollega, men som är fantastiskt stressad och ahr 6 kundärenden på g, hjälper folk över chatt samtidigt som det står 2 stycken frågetecken runt henne för att få hjälp. Jaha. Så jävla passande att teknikerna skall in i min lägenhet idag och koppla in diverse tekniska saker som jag ändå inte kommer kunna använda, då jag inte vet hur man gör. F-A-A-A-N ! Och jag har verkligen inte en sekund över att leka övervakare och sedan peka ut alla jack som allt skall kopplas in i. Närutack.

Susy: Kan du vara där om 10 min?
Sarah: VA?? VI SA JU TORSDAG! 
Susy: Nej, Sarah. Vi sa Tisdag.
Sarah: NÄÄÄ. Nä nä nä. Vi sa Torsdag.
Susy: Vi sa Tisdag.
Sarah: Aaah.. eh.. jaaha, det kanske vi sa ja. (Pekar samtidigt på skärmen på datorn, för att visa de bredvid henne hur de skall göra och skriker över förklaringar till 3 ungdomar 10 meter därifrån hur de skall hantera ärendena) samtidigt som 3 stycken kommer in på chatten och börjar leka 1000-frågor-på-30-sekunder-leken.
Susy: 10 minuter?
Sarah: 12:00 ?
Susy: De kan inte då. 11:30 ?
Sarah: Fuck fuck fuck.

13 minuter och en sprillans ny ordbok av svordomar senare springer jag från kontoret o in i en taxi för att släppa in teknikerna. Hav ringer det på dörren (uppenbarligen har jag en ringklocka, fast den är maskerad som en lampknapp, men låter som en klocka) Jag låtsades vara supervan vid att det plingar på dörren, och försökte att inte verka asmallig för att jag har en hidden Doorbell.

Jag visste det redan vid första anblicken av mannen. Han kan inte ett ord engelska, och antagligen inte sitt eget modersmål heller. Han har knappt några tänder och tittar på mig med en min som nog är så långt ifrån min egen min som möjligt. Han ler och ser sjukt nöjd ut. Olá!! (Ahmen för gudsskull mannen, se inte så jävla nöjd ut när vi inte kommer kunna kommunicera under hela vistelsen) Jaha, sedär ja. Välkommen välkommen då. Efter att ha snackat en jävla massa dravel (får ju ta till det man kan på Portugisiskan, då jag fan inte kan snacka i internet-tv-telefonjack-bredbandstelefoni-termer iallafall.) Jag börjar sakta ge upp hoppet om både tandvård och att jag skall få något tekniskt inkopplat i lägenheten någonsin och mina tankar börjar vandra mot de 2 vinflaskorna i kylen..

SEN. Så kommer, George fucking Clooney in genom dörren. Jepp. Not kidding (eller jo, det var ju inte riktiga Clooney men fy fan vad snygg, o solbränd, o med grå skiftningar i håret och.. tam tam tam.. INGEN RING.
Lillkillen smilar sig igenom hela sessionen o lämnar sedan mig o min blivande man ensama. Snubben installerar TV, Internet och telefon och sedan pussar han mig hejdå (Ja, inte som om han ville det, utan mer av hövlighets skäl)

Nu kanske ni undrar hur jag kan vara så lugn när snygg teknikern gick därifrån och jag inte ens fick hans nummer... Ja ni.. George glömde nämligen sin manliga teknikväska och min telefon fungerar inte. Så.. han måste ju komma tillbaka anyway. Inte sant ?

Jag ser mer o mer psykotecken varejdag som går hos mig själv....


Glöm för BÖVELEN inte kolla in sugarhardcore.com riktigt bra shit finner ni där.



På återseende mina vänner.