Oh.. right.
MYSPYS HELG
Lätt goaste helgen like - ever? Sjukt gött. Inte varit ute och druckit med folk En. endaste. gång. Sober weekend var planen, vilket gick galant. Fredag och hang out med Brorsan och Jocke i vårat Monumental Palace. Film och nötter. Jocke hade handlat med sig redbull, vodka och öl faktiskt. FAST jag hade varnat honom för att jag inte skulle gå ut alls. Men, lite redbull o vodka kan man ju unna sig i gott sällskap. Efter några drinkar så började vi spela schack. Kan inte dra till minnes att jag har spelat Fylle-Schack innan faktiskt. Blev dessvärre grovt spöad av Jocke - big time. Vilket borde varit en total omöjlighet då Joakim var riktigt full. Men, jag må säga att jag var en god motståndare i början. Men eftersom vi körde en pjäs ut - en klunk RedbullVodka så blev det liksom en ond cirkel. Och, jag förlorade. Joakims hjärna verkade dock vara i bra form oavsett den volym av Vodka som han hällde i sig. Schackturneringen var över precis när vår nya rumskamrat blev avsläppt, vid 1 tiden.
Lördag och jag låg på balkongen och solade i fotöljen med en bok, Tankesmedjan P3 (P3 är genialiskt - alla dem som säger någonting annat har ju brist på socialt intresse), några iskalla öl och en vy över poolen, palmerna, havet och tennisbanan. Mådde BRA som i Sjuhelvetesbra. Sedan drog jag o Sam ut och åkte bräda (Sam åkte bräda och jag satt bredvid i skräddarställning och snackade om random stuff) sedan gick vi hem till mig och kollade på Tom & Jerry. Sam lämnade efter någon timme, och Jocke stegade in. Lite tjöt, lite film, lite Youtube klipp. När klockan var efter 4 så låg vi i sängen och tjötade. Sov sjukt gött och att vakna imorse, bredvid en man - nykter och helt utan ångest. Det var en sjukt främmande känsla. SÅ. JÄVLA. GÖTT.
Är grymt stolt över mig själv som hållt mig i schack hela helgen. Idag har vi bara käkat frukost, kollat lite film, käkat på Egos, och sedan har vi spelat lite FIFA hos Sam, Erik & Brorsan.
Finaste helgen. Så jävla synd att man åker till Luxemburg ändå. Såhär snart. Var en vecka sedan jag för första gången snackade med Jocke, och det känns som om vi känt varandra i evigheter. Det är så jäkla fint att umgås med honom. Mycket vettigt, mycket ovettigt och bara så skönt liksom.
5 days till Luxemburg, och jag kommer ihåg varenda sekund av den sista helgen på Madeira. Precis som det skall vara, och herregud vad nöjd jag är. Mysigaste helgen på länge.
On the buss
När man åker buss, tåg, spårvagn i Sverige så finns det få platser som är lediga som är upptagna.
Hur menar jag nu då?
Jo, I Sverige så finns det två-och-två platser på fordonen och när en Svensk kliver på ett kollektivt fordon så sätter sig denne ytterst. Det vill säga, inte vid fönstret så att man kan utnyttja platserna som finns, utan ytterst så att man själv slipper hamna innerst och knö sig ut, dra i snöret, trycka på knappen och sträcka sig. För då ser man dum ut. Då kanske man riskerar ett uns av kroppskontakt. Man kommer behöva öppna munnen och säga "Ursäkta, jag skall av här". Och det vill man ju inte skall hända. Så man sätter sig ytterst. Inte helt dumt ändå. En ganska primitiv och simpel tanke som fungerar utmärkt i de flesta fall, då de flesta Svenskar är alla lika rädda för kontakt med främlingar på små utrymmen.
I Portugal är det tvärtom. Ingen sätter sig ytterst och blockar en annan plats. Man sätter sig alltid innerst så alla skall få plats. Det gör väl ingenting om man måste sträcka sig, man behöver inte ens det. Man kan be någon att trycka på stop-knappen åt en. Det gör dem så gärna.
Denna mentalitet är så fantastisk och jag sitter och ler när jag iakttar dessa människor som inte bryr sig om att det sitter en främmande människa bredvid dem. Det är så... Osvenskt. I Sverige så står man en och en utspridda med exakt mellanrum och väntar på hållplatsen. Knappar lite på Iphonen, vrider upp Ipoden. Man vill liksom inte blanda sig i någon annans liv. Why? För att vi är uppfostrade så. Det handlar om respekt - försvarar vi oss med när någon som inte är från Sverige frågar oss om våra beteende. Vi vill inte störa dem, inkräkta på deras revir.
Vilket är. Rent och skärt BS. Det handlar inte om respekt för oss Svenskar. Det handlar om vår inrutade vardag. Det handlar om obehaget när en annan person frågar om tändare, och man plockar fram den som om det vore en självklarhet. Men när personen vändt ryggen till och gått därifrån så kan jag ofta notera att personen som är med mig, följer den som jag precis gav eld med blicken. Hon vill låta det passera. Men har inte kommit dit än. För det är ändå lite spännande när en Svensk bryter mönstret, kliver ur Svennefönstret och hoppar ner i den utländska rabbatten. Och frågar om en tändare.
Sedan händer den sak som endast kan hända i Sverige. Killen som lånade tändaren har gått tillbaka till sin plats och vi som står kvar kollar på honom, kollar på varandra och säger "Skön snubbe". "Skön snubbe som frågade oss om tändare, fast 7-Eleven finns precis bredvid honom. Han kunde ju ha köpt en tändare där. Skönt att fråga oss istället." Alla instämmer. Riktigt skön snubbe.
Det finns nog inte heller något land i världen där en människa kan bli skön, cool, chill så lätt som i Sverige. Om man kan bli en skön snubbe när man frågar efter en tändare så ligger vår Coolhets-ribba rätt så lågt.
Men jag måste ge oss det. (För jag är trots allt Svensk) att vi är rätt så mycket bättre på att hantera andra vardagliga beteenden än just Portugiser är. Måste jag välja mellan att stå upp på bussen för att en socialt skrämd Svensk blockerar ena platsen så väljer jag hellre det, än att en Socialt hämningslös Portugis tar ett privatsamtal när jag talar med honom om mitt bankkonto, och låter mig vänta i 10 minuter genom att rycka på axlarna och blinka åt mig sådär ledigt genom hela samtalet. Nej. Som fan heller. Då väljer jag Svensk mentalitet alla dagar. Vi har iallafall ett hum om vad service innebär även om vi aldrig någonsin skulle trycka på Stop-knappen åt någon annan på bussen.
Om du var vaken
Underbara Carl skickade denna till mig nu. Visst har man hört den, men jag skulle ju aldrig komma på att spela den. Det är sådant man har fina vänner till som länkar över dem kl 6 på morgonen.
Tack Carl!
Woopifuckingdoo.
Har precis tagit ett bad. Mickan och Malin är och äter Sushi. Hade gärna följt med om det inte vore för att:
1. Jag anseer inte att 25 Euro för en måltid idag är ekonomiskt försvarsbart, då jag käkade Sushi i söndags.
2. Jag är så insanely trött, och har ont i varenda kroppsdel fortfarande.
3. Jag skulle inte vilja ha en endaste till person där förutom just Mickan o Malin (och mina andra vänner som inte kunde komma förstås) och jag orkar inte umgås med folk som jag inte kan umgås med en hel kväll utan att sucka minst en gång.
4. Jag vet inte hur mycket dollares man skall lägga på att äta ute, månaden innan jag flyttar till Luxemburg. Då jag faktiskt kommer äta ute minst 2 gånger till, då vi skall ha en Team middag, och en Au revoir Middag.
5. Jag hade gärna bara suttit med Mickan o Malin själv och ätit STEN om så var. Det är ju dem jag vill vara med nu innan vi splittras. Vår trio. Finaste roomiesen.
Åh, det är så sorgligt. I love them to death. Mickan flyttar till Sverige (dock tjänstledigt, men ändå - buhu!) Jag åker till Luxemburg och Malin stannar i Portugal. Så. Jävla. Surreal att vi skall splittras. 3 olika länder. Hallå överdrift? Det kommer vara så ensamt utan min trupp. Utan mitt crew. Mitt wolfpack. Men vi alla måste ju göra det vi skall. Mickan skall fixa knäet, gå på Peace and Love och ha folkdräkt på sig. Malin skall stanna här, åka hem till Sverige i 3 veckor, komma tillbaka och ligga vid poolen. Och jag skall till Lux och leva Lux och gifta mig väldigt, väldigt rikt.
Man må ju utnyttja alla chanser man blir erbjuden. Och detta jobbet i Luxemburg är verkligen så ämnat för Sara. Tänk att få jobba för det företag du älskar. Med de personerna du älskar, fast du blir flugen till ett annat land, mitt i Europa, där du får boende och jobba på ett fint kontor, och fortfarande göra ditt jobb, för - företaget du älskar. Sedan blir du tillbaka flugen till sommarfesten på Madeira, och sen får du åka tillbaka igen om du vill.
Det är en sådan absurd grej, och jag fattar inte. FATTAR INTE att jag har fått denna chansen. Att bara få jobba på Madeira är ju det finaste jag fått göra. Och nu, Luxemburg. Watafaq liksom.
SÅ. JÄVLA. LYCKLIGT. LOTTAD.
Skulle egetligen hänga med min nyfunna vän Jocke i Lidoparken ikväll. Med honom och Sam. Fina fina fina killar.
Dem växer verkligen på träd här nere. Dem är så underbara. Jocke pratade jag med första gången i Lördags. Han sms:ade redan på Söndagen, och nu känns det som om jag har känt honom superlänge. Coolest guy.
Åh, mina underbara kollegor. Kommer sakna dem så mycket. Men bara att hoppas att deflesta är kvar när man kommer tillbaka. Och tillbaka kommer man ju. Jag har ju min bror här nu. Woopifuckingdoo!
Antabus
Japp, jag tror att det är enda utvägen nu. Antabus. Vaknade i Söndags och var - som vanligt inte alls bakfull. Ingen som helst ironi i detta alltså, för jag blir inte längre bakfull.
Hade Majs i hela håret, för det hade jag tydligen blivit sugen på under nattens gång. Gick ut i köket och ser att jag också har utövat Hela Havet Stormar när jag kom hem.
Just då så var jag rätt säker på att jag inte hade kommit hem ensam. Kollar runt lite och ser en vinflaska som står på bänken. Som är Halv. Alltså halvt av, ståendes på bänken. Men halv. Snyggt halv liksom. Som om man sågat av den. Vette katten hur jag lyckats med det dock. Går sakta tillbaka till rummet och är - rädd för vem man skall hitta där. Nu är ju inte jag någon som ligger med främligar längre. Det var ett långt tag sedan det inträffade, men det som jag i nuläget kan känna är värre, är när man känner männen. Om det är fel män vill säga.
Jag var, som tur ensam. Lättnad, lättnad, lättnad. Går ut på balkongen, snackar med Mickan och mer eller mindre bryter ihop. Ville gråta o gråta o gråta. Svullna o blåa knän med uppskrapad hud. Ont i benen, armarna, ryggen. Man undrar fanimej vad det är som händer när man dricker så mycket, vad man GÖR liksom.
Diffar dock på en minneslucka på 5h, så det kan ju ha hänt vad som helst. Det sista Mickan kom ihåg var att jag låg på golvet på Molhe - med huvudet nedåt. Vilket inte alls låter som jag, då jag ALLTID trillar bakåt när jag är full. Men denna gången så skrällde jag till och låg i framstupat sidoläge, fast utan sidoläget.
Efter någon timme vid poolen med Mickan, Sam och Brorsan så kändes det bättre. Sedan kom Payman o hämtade mig o Sam med en hyrbil och vi åkte upp till Madeirashopping för lite Sushi affärspromenerande.
Kvällen avslutades med en film med mig o Mickan, och den sista tanken som lämnade mitt huvud innan jag träffade John Blund var; Tequilan tycker defenitivt inte om mig lika mycket som jag tycker om den.
Skamligt, men sant. Lika bra att göra slut på denna relationen.
DeLux
10 dagar till El Luxembourgo. Cant belive it. Måste börja vänja mig redan nu vid att inte dricka så mycket (för att vi skall vara classy businesspeople och för att det lär vara svindyrt att dricka på krogen där.) Så, varför inte ta en promenad genom Luxemburgs våriga gator, ta ett glas vin på en uteservering, en cosmo i en hotellobby eller något annat fancy. Jag känner mig änna lite ämnad för detta. Jag & Madde lever livet DeLux.
Kommer bli så ofattbart vackert. Ser inte ens fram emot att dricka massor o gå ut där nere (uppe?) Det känns som om jag endast vill hyra en bil och bila runt i Europa, gå på grusvägar i vårkläder, stressa till kontoret, gå på museum, dricka kaffe och te, ligga på gräsmattor, gå på guidade turer genom de gamla slotten. Man måste ju utnyttja faktumet att man kommer bo i ett land som ligger mitt i Europa. Som gränsar till; Tyskland, Belgien och Frankrike. 2h med tåg till Paris. Vänta, vänta.. tror inte ni riktigt förstår vad jag menar. P A R I S.
Känner att detta är ment to be. Världens näst rikaste land. Och man lär ju.. LÄR JU träffa en välbärgad man där också. Åh. 10 dagar kvar tills vi landar i DeLux och lever DeLux.
Känner lite avundsjuka riktad mot mig själv. Det är crazy att jag skall få göra detta. Vara en av dem som startar upp företaget i Luxemburg. Jag och min älskade Madde. Payman, Daniel och Dan.
Fint fint fint fint.
How awesome live?
Säger som Timbuktu
The Botten is Nådd.
Igår så var jag nära att bryta ihop säkert 10 gånger. I tårar. Ångesten var djupt rotad.
Lördagskvällen spenderades på FX med ca 25 kollegor. Det var väldigt trevligt, tills hjärnan slutade registrara händelserna och det enda jag kommer ihåg är att jag får ett rosa kort på Molhe. Minns ingenting annat. Inte att jag var på andra ställen, inte att jag har hängt med mina vänner, om jag gick vidare eller hur jag kom hem.
Hur kan man säga att man har så himla roligt om man har minnesluckor från 12-5 liksom? Det är ju inte klokt.
Och dessa fyllesamtal. Orkar liksom inte ens bry mig om dem, men så tänker jag ju att dem som tar emot dem bryr sig ju säkert. Då måste jag ju bry mig. Eller?
The Botten is Nådd. Mina knän är uppskrapade och blåa, och jag går i slowmotion. Känns som en fin avrundning på Madeiras ungdomsliv innan jag flyttar till Luxemburg, hänger på sofistikerade ställen och har det lyxigt. Snyggt lyxigt.
11 Dagar kvar...
Nitton (25)
Idag är ingen vanlig dag för det är Maddes födeledag Hurra hurra hurra!
Igår skickade jag ut ett väldigt tjusigt mail till kontoret gällande att min fantastiska B2 Madde fyller Nitton (egentligen 25) och detta skall firas med middag ikväll!
Bifogade också denna übersnygga bild på denna unga mö.
Funderade igår på om man skulle kontakta Svenska konstgalleriet för att kanske få ställa ut lite paintbilder man har gjort. Känns som om det finns en väldigt omättad marknad inom Paintkonsten. Skall nog slämga ett öga på det. Men, today it's not about me -
GRATTIS MIN ÄLSKADE MADELEINE!
Ingen mellanmjölk
Igår hade vi parkhäng med massa öl i gräset. Förtjusande fint. Och det som gjorde det extra fint var att jag var hemma vid 22 tiden. På en Fredag? Insane for sure. Men sen fylleringdes det och 5 gånger fick jag vakna och klicka mannen på andra sidan havet som fungerar exakt likadant som jag när jag dricker. Förutom när man själv är nykter, då är det väl inte sådär superkul att bli väckt kanske. Och jag skulle ju jobba.
När vi förflyttat oss till FX igår så frågade brorsan om jag låg lågt idag. Jag svarade jag, och han sa Ingen Tequila? Jag hade precis minuten innan sagt till Mickan, "Nu drar vi, annars kommer jag börja beställa in Tequila".
Jag är verkligen ingen Mellanmjölk. Jag är allt, eller inget. Har alltid varit.
Tror det är samma sak för människor som är runt mig. Antingen avskyr man mig, eller så älskar man mig. Och jag känner att det är fair enough. Jag vill inte vara något halvdant i vilket fall och jag tror folk har svårt att placera mig där också då jag syns o hörs ganska mycket. Vissa kan ta att jag är så, då jag inte riktigt gör det med mening, och dem kan bara låta det passera, medans andra stör sig riktigt mycket på det. Och, det är väl upp till dem såklart. Sjuk förlust för dessa dock.
Håhåjaja
Sitter på kontoret och dricker en kopp med kaffe. Inte bryggkaffe då förstås, men maskinkaffe. Helt OK faktiskt. Vet inte om det handlar om att man vant sig genom åren, eller om det är att det faktiskt inte är så vidrigt. OK, tog en sipp nu. Det är faktiskt inte så gott. Tror bara smaklökarna liksom har slåtts ut av allt detta kaffedrickande ur den extremt högljudda maskinen.
Nu kom Linus in. Snackar lite om jordensundergång. Och jag känner för en gångsskull att jag är helt tillfreds med jordensundergång. Eller inte med själva undergången, men att snacka om det. Tror inte att det kommer hända liksom. Och händer det så händer det. Ingenting att fördjupa sig i liksom.
Allt är fint, och det är fredag, och vi skall idag ha afterwork på stranden. Hå hå jaja. Vilket awesome life det är vi har.
Goood moooorgooon!
The 411
Riktigt dålig på att vistas här inne. Vilket gör mig ledsen, för jag vill verkligen skriva.
Kommer på hundra saker om dagen som jag skall skriva om men det kommer - som alltid - någonting emellan.
Idag är det Torsdag. Jesus vad snabbt tiden går. Och det är nu bara 15 dagar kvar tills.. ja justeja, det har jag ju inte sagt. Jag flyttar ju till Luxembourg den 30:e mars. Perfekt tajmin nu när brorsan vart här i en vecka. Eller inte. Men hur skall man kunna tacka nej till det liksom? Jag älskar Madeira, men fyfasen vad trött man blir på ön. Inte för att jag är det nu, men jag vet att om 6 månader så sitter jag på balkongen och är så otroligt rastlös, så varför inte ta chansen att vara en av dem som startar upp ett nytt kontor i Luxembourg liksom?
Det är ju en sjukt fin chans för mig som 22 åring att få göra detta, samt att HELLO Lexembourg? 2h till Paris med tåg, belgien, tyskland och tom. Sverige. Och jag är ju inte ensam. Jag har ju mina 4 kollegor med mig också.
Skall bli så fantastiskt skönt. Dock känner jag mig lite sorgsen över att vårat team här på kontoret skall splittras.. men.. det är väl sådant man får ta antar jag? Man kan inte få allt.
Och för att lämna brorsan. Mickan skall ju ändå dra, Malin skall hem en sväng, och Silva kommer ju till Luxembourg ändå och eftersom dessa är de enda jag faktiskt bryr mig om på kontoret, eller hyser några känslor för utöver ytliga vänner och kollegor så spelar det inte så stor roll. Min bror är min bror. Mickan är min närmaste vän (vilket suger att hon skall åka, även om jag också skall åka) och Silva kommer alltid stanna här antagligen.
Nothing to bitch about.
15 dagar kändes som en evighet i måndags, nu känns det som om tiden rinner mellan fingrarna.
Ooooooh!
Citerat Malin
Malin är så ofantligt rolig. Hon säger så slumpartade saker helatiden. Som igår så sa hon:
"Alltså, stympade kroppsdelar. När jag ser en kroppsdel som är för kort eller av, så blir jag rädd. Jag blir rädd och svimfärdig."
VEM blir rädd och svimfärdig av förkorta kroppsdelar när man är 30 år ?
Viktig värld
Om man bara för en stund slutar tänka på att gud bär ansvaret för allt detta - hur troende man än är. Och för detta, så menar jag allt. Allt fint, allt vackert, glädsamt, allt hemskt, skräckfyllt och oroväckande. Och om man bara fokuserar på att vara den bästa medmänniskan man kan vara. Försöka med det man har, att göra världen till ett bättre ställe - för alla. Så kommer det bli ringar på vattnet, det kommer bli bättre. Om alla bara gör det som dem kan, är snälla mot dem som de har runt sig, ger till behövande och inte är så egoistiska. Så kommer det funka. Sakta men säkert. Ingen, INGEN kan förlita sig på högre makter eller någon gud av något slag när världen ser ut som den gör i vissa regioner. Vacker som fasansfull. Ansvaret ligger på våra axlar.
Gör gott. Så mycket du kan, så ofta du kan. 
Twinnies
Min bror är här och det finns inte någon som kan vara lyckligare än jag är. Det tvivlar jag verkligen på.
En riktigt fin helg som startade med Afterwork och 100 tequilashots senare så var jag, Daniel och Sebban ute o härjade. Tequila öppnar så många dörrar som inte innan varit öppna. Jag vet inte om det är på gott eller ont, men jag anar an saligt blandning. Och allt är så fantastiskt roligt. Både under själva förtärandet och även när man vaknar dagen efter och kan skratta åt allt man gjort, sagt och varit med om.
I Lördags skulle jag vara lugn. Men efter en flaska vin och sällskapsspel med Sam, Sebban och Erik så sprang jag hem, duschade. gjorde iordning mig och kom bara 20 minuter försent till middagen jag själv hade dragit ihop med Linda, Christina i Kaisa. Inte helt dåligt ändå. 30 min som inkluderade att jag rakade benen. Jajemen.
På Söndagen tog jag o Sebban en 3h lång promenad som började med att vi gick ner till havet och där skulle jag "känna på vattnet." Vilket resulterade i att en gigantisk våg (inte helt otippat dock) slog över mig och drog ut min ena sko i havet. Den kom inte tillbaka. Men resterande promenad utan skor var ganska härlig ändå. Blöt och saltig av havet, i dyngsura shorts och med en flippflopp i ena handen.
Lite fika, lite glass och lite chill med resterande av gänget senare på kvällen avrundade helgen.
Vilken finfin helg va? Väldigt nöjd.
Barry Hinckley
Sinnessjukt obehagligt. Kolla på denna videon med Barry Hinckley som running for senator och hans son.
Klicka fram till 04:10 och känn rysningarna. WHY OH WHY mimar Barry likadant som det hans son säger? Är det bara för att han vet vad killen skall säga, är det att han viskar vad han skall säga o råkar glömma att han är live i hela världen eller är det något annat fucked up? Riktigt obehagligt. Que pasa liksom?
GM
Sitter i soffan, kollar på CNN och wikipediar lite med kaffe framför mig. Det härligaste är när man är uppe tidigt så man verkligen kan njuta av mornarna. Tänk att kunna lära sig saker fast man inte ens har börjat jobba än. Den är rätt sjuk. Vid närmare eftertanke så lär jag mig inte så mycket på jobbet längre, eller någonting lär jag mig väl självklart varjedag. Att man borde ha gjort någonting i någon annan ordning för att utnyttja tiden till dess fullo. Det hoppas jag verkligen att jag lär mig idag.
Sam ringde igår kl 23:45, riktigt märkligt att jag inte låg o sov i ärlighetens namn. Han var inte på jobbet idag, och han sa nu att han hade legat o kräkts hela dagen eftersom han har någon infektion i kroppen och går på antibiotika. Han lät verkligen risig o jag blev orolig för honom. Kan man reagera så efter en antibiotika kur?
Har aldrig hört om det innan, men lovade att komma hem till honom och umgås med honom efter jobbet idag. Fina Sam. Man vill ju verkligen att han skall vara frisk. Han är en sådan toppekille så man blir lite extra ledsen när han är dålig. Han blir väl bättre snart hoppas jag.
WHOW Tisdag idag. What about that liksom. Sweet sweet. Ser dock inte ut att bli så fint väder, men det gör ju inte så mycket eftersom jag bara skall sitta inne på kontoret ändå. Nu skall jag måla naglarna och dricka lite mer kaffe. Funderar på om jag skall ta på mig OMG t-shirten idag som jag fick av Silva igår. Hon är ju så jäkla awesome.
Fina fina superfina morgon.
GM !
Mixxor & Saxxor
Gick in på Mickans blogg nu. SJUKT. Två av hennes blogginlägg är likadana som mina är. Detdär är ju bara crazy. Ett om Angus Stone och hur snygg han är, och ett om tjejer o självrespekt som jag PRECIS avslutade med här på min blogg. Riktigt messed up. Hittade också denna übersnygga bilden på oss från i helgen. Haha Mixxor. Du är den bezta. Jag kommer fan att bli färglös när du åker härifrån. Nu känner jag mig som dendär tjejen som är inne o snor alla dina bilder på din blogg. Men må ju ta denna. Den är så jävla awesome. Och du är inte alls ful här. Bara helt åt helvete as full. Aj lub yo. 
WATDEFAQ
Men VAD är grejen med att många tjejer inte har tillräckligt självrespekt för att lämna ett förhållande? Seriöst. Detta sticker mig så fruktansvärt mycket i ögonen. Det är inte att jag inte förstår att det är svårt att lämna en relation man varit länge i. Men varför hänger man kvar så hårt vid de relationerna som är mest negativa och smärtsamma. Do not do that. Det är sjukt. Varför anseer kvinnor inte att de är värda mer än en sekund till av en skitstövels tid? Det finns många fall av detta som jag sett det senaste. Faktiskt 3st de senaste månaderna bara. Och det är alltid samma sak.
Killen är en jubelidiot, tjejen snackar skit om honom, skall göra slut, eller har tom. gjort slut. Hon säger att hon aldrig skall gå tillbaka och däääär... stänger jag av. Såfort de sagt "Jag kommer aldrig att gå tillbaka till honom" så vet man att hon precis sagt detdär för att endast övertyga sig själv om det. Det är insane. Och jag blir så jävla ledsen. Ledsen över att folk runt mig, kvinnor. Vackra, självsäkra, intelligenta, roliga kvinnor inte klarar sig utan en idiot som bedragit dem. Watdefuq liksom. Get over it. "Jag har slösat så mycket tid på honom" Jo, men du kommer ju ta tillbaka honom, och då kommer du slösa mer tid. Du vet det, jag vet det, alla andra vet det, och ditt jävla ex-soon-to-be-boyfriend-again vet det med säkerhet. Så jäva patetiskt.
Jag, Mickan o Sam satt på balkongen i fredags och talade om detta fenomen av ryggradslösa, kärlekstörstande kvinnor och Sam säger: Det gör ont i mitt manshjärta av att se och höra om sådanahära tjejer. Sen avslutar han med: Lova mig, att ni alltid står upp för er själva. Att ni aldrig kommer tolerera någonting sådant. Vi lovade honom det vi för många år sedan lovade våra föräldrar och oss själva. Det skulle aldrig hända. Aldrig. Man kan aldrig vara säker, man kan aldrig få en garanti på att man bara hamnar i hälsosamma relationer med bra killar. Men jag är så otroligt säker på att det inte skulle ske. Jag skulle aldrig låta min pojkvän behandla min sämre än det jag är värd. Aldrig. Och jag är säker på att Mickan kommer klara sig lika galant som jag kommer. Vi är så jävla mycket bättre på alla sätt än ett crapy jävla fuck till kille.
Stå på er för i helvete. Jag skäms över oss alla när jag ser sådanahära grejer inträffa.
IloveyouIloveyouIloveyouIloveyouIloveyou.
Kom lite närmare
F A A A A A A A A A A A A N också vad jag saknar mina vänner hemma. Alltså, bara att få hänga på stan, sitta i köket med Pernilla o dricka kaffe, läsa tidningen o lyssna på radion. Ligga i Josses terapisoffa och vara tyst i några timmar, ta en cykeltur med Mia, eller bara dricka vin med alla mina beloved ones. Så jävla saknade är dem. Mina fina fina fina tjejer.
Jag vill spendera tid med dem. Deeptalka, pussa på, krama. Käka kebab med. Röka genom Josses köksfönster. Vill snacka män. Män män män. Kärlek. Olycklig som lycklig. Problem och glädje. Och skratta lungorna ur mig. Se när mina vänner torkar bort tårar ur ögonen för att de precis skrattat oavbrutet i 5 minuter.
Åh käranån. Fyfasen vad man verkligen behöver bra vänner. Jag är så otroligt lycklig lottad som har dem, men det är så förbannat synd att man inte kan leva sitt liv där man vill, göra det man vill och ändå ha alla sina älskade nära. Bästa vänner. Kom lite närmare.
Måndag
Precis hemkommen efter ett glas rött på teatro.
Är det någon dag man verkligen känner att man behöver ett glas rött så är det på måndagar. Men är det någon dag man verkligen inte behöver ett glas rött så är det på måndagar.
Jag, Ajla o Amanda med lite gossip, lite livstankar och massa skratt. Fin måndags kväll.
Alla avskyr måndagar, men jag har alltid gillat dem. Man kommer in i rutinerna igen, och måndagar är ett jäkligt tydligt bevis på att man överlevt helgen. Man får ju nästan bara tacka för att man upplever ännu en måndag.
Tack måndag!
Bridges
My brother from the same mother
På torsdag kommer min bror hit. Finns fan ingenting som jag skrattar så mycket åt som Modern Family och min bror alltså. Jag är grymt nöjd över att han kommer ner hit men idag slog det mig - OK, han kommer faktiskt inte bara hit och semestrar. Han kommer hit o jobbar! Det är INSANE. Min tvillingbror. Min... ja.. tvilling.
AS KUL. Tycker jag verkligen. Men nu är det så snart, och det känns lite som om... det känns lite sorgset också. Inte för att jag inte unnar honom allt gott i världen, och jag vill verkligen att han skall få känna o uppleva allt fantastiskt som jag gör här. Men å andra sidan så har vi delat allt. ALLT ALLT ALLT i världen, i hela våra liv. Det enda var gymnasiet som vi inte delade, och sedan åkte jag hit. Och.. detta är liksom mitt. Mitt liv, mina vänner, mitt jobb.. mitt allt. Och jag delar det gärna med de jag älskar, och jag kan inte vara lyckligare över att min favoritperson i världen kommer hit, men jag bör nog förbereda mig för en del förändringar. Det är ändå min bror liksom. Saker kommer nog att förändras. Men som mamma säger "Förändingar är oftast till det bättre" Och det stämmer.
Angus Stone
Googlade Angus Stone och blev tårögd.
Kan bero på att jag varit bakfull idag och är alltid väldigt instabil när jag har druckit dagen innan. Känslig.
Men oavsett vilken sinnesstämning man är i, så är Angus typ det vackraste jag sett.
Kommer nog bli tårögd vilken dag det än är i veckan när jag ser honom. Bakfull eller ej.
Han o hans syeter Julia Stone gör ljuv, ljuv musik förövrigt. Vackert för både öron o ögon.
And the BJ
Vi har oroväckande mycket BJ minnen här för tillfället känner jag. Såfort vi nämner det så far tankarna till 3 olika händelser utan att ens tänka efter. Och vi skrattar. När jag berättade om en händelse för Silva så sa hon "Ja, men jag visste det. Ni bor ju i lägenhet BJ. Självklart. Det var det första jag tänkte när jag var i den lägenheten"
Självfallet. Livets ironi. Vi kommer skämta om blowjobs tills dess att vi trillar av pinnen. Det är ju alltid lika kul.
Vem kan låtabli att skratta åt tjejen som gav sin vän o kollega ett BJ mitt i natten, väldigt, väldigt berusad och tappar balansen i soffan, trillar ner och slår huvudet i bordet och däckar av en stund. Endast iklädd trosor.
Eller tjejen som gav sitt ligg ett BJ i soffan i vardagsrummet och ut kommer hennes roomie från sitt rum, undrandes vad som sker och kunde aldrig någonsin se igen.
The BJ and the Captain pose
Kortvuxen man i hjälm
Skall berätta om en helg som dök upp här för ett tag sedan.
Daniel fyllde 30 år och vi skulle upp till Christina för att dricka lite vin, äta lite mat och ha en trevlig tillställning för vår vän som verkligen fyller vuxet. Jag hade tidernas trevligaste middag. Det var så himla fantastistiskt och roligt med många av mina närmaste vänner. Efter detta så drog vi till Mini Ecobar vid 01 tiden och där är det helt svart. HELT. Eller förutom 2 saker. Jag minns att jag träffade Mickan o Malin, och jag minns att jag trillade. Trillningen i fråga var inte bara en trillning - utan mer en: Stupa baklänges över ett bord, göra en kullerbytta och hamna vertikalt över 2 tjejer som sitter i en soffa, som jag upptäcker är mina kollegor Amanda o Ajla och jag ligger kvar och asgarvar - Ni vet som en målvakt oftast låg på lagfotona på tidigt 2000 tal. Raklångt på marken. Bara att jag låg raklång över Amanda o Ajla. Tills att jag fattar att det är något som inte stämmer. Amanda o Ajla är inte ens där och de personerna jag ligger över är alltså 2 random portugistjejer. Så. Jävla. Pinsamt.
Det är alltså det enda jag minns. Och när jag vaknade på söndagen så kände jag att det inte vart så farligt ändå. Ganska lugnt o städat förutom att jag troligast orsakat några benbrott på tjejerna jag lade mig över. Men annars kändes det bra liksom. Då skriver Linus till mig på facebook "Är du på bättre humör idag?" Eh.. vaddå? Jag var ju på tidernas bästa humör igår, jag har sällan haft så trevligt, svarar jag. "Du minns inte någonting eller?" skriver han sedan och det tar nog inte mer än 20 sekunder så har jag honom i telefonen.
Jo, då hade tydligen jag o Madde gjort honom, Linus, vår Chef så Lack att han hade dragit hem. Minns ingenting av det. MEN - det värsta av det värsta är ju att jag hade tydligen gått fram till en säljare som kommer vara på ön någon månad för att jag anar att hon stöter på Linus. Så då säger jag "Om du såmycket som tänker på att röra Linus, så kommer jag personligen att ta ditt liv" ........... Behöver jag ens nämna att jag låg i fosterställning med händerna över ansiktet resterande tid av det dygnet pga ångest?
På måndagen får jag be om ursäkt till personen o hennes vänner som jag mordhotade. Och jag pustar ut. Tills Christina kommer och berättar den sjukaste historian av alla tider. Någonting som, INGEN av oss minns vad som hänt.
Christina o Kaisa hade sett mig i en gränd, komma gåendes med en kortvuxen man i hjälm. Daniel hade också kommit dit. Kaisa o Christina bestämmer sig för att läget är under kontroll och lämnar oss för att gå 15 meter runt hörnet o ta ut pengar. Detta tar 3 minuter och när de kommer tillbaka till gränden där baren är så ligger den kortvuxne mannen i hjälm på marken - fast utan hjälm. Raklång, och utslagen. På andra sidan av mig lite längre bort så står Daniel med en sönderriven skjorta och blod på sig. I mitten står då alltså jag och ser helt frågande. Kaisa o Christina skriker ut "Men allvarligt Sara, det har gått 3 minuter. 3 minuter. Vad har hänt?!" Varpå jag svarar "Alltså.. jag vet inte vad som hände. Det är så jäkla sjukt."
The end. Ingen kommer någonsin veta vad som hände den kortvuxne mannen med hjälm. Slog jag ned honom, slog Daniel ned honom, rev han sönder Daniels skjorta, gjorde jag det, gjorde Daniel själv det? Vems blod var det? Varför låg mannen på marken utan hjälm efter 3 minuter? Undrar om den kortvuxne mannen minns någonting, och VARFÖR har man en hjälm på sig från början liksom? Skulle verkligen vilja veta om det finns övervakningskameror på det stället, och om man nu skulle kunna komma över dessa på något sätt.
Men vad hände med den kortvuxne mannen då? Jo, enligt Christina så hade hon bara tagit tag i mig o Daniel och sedan hade vi klivit över mannen i hjälm, som nu inte hade någon hjälm på sig längre, och sedan hade vi stuckit därifrån. Hedding towards the club.
Vill man inte bra spendera varenda helg i vårat sällskap?
Shasha bloggen!
SOM jag har saknat dig bloggen. Och nej, jag har inte råkat ut för någon bloggtorka. Hur skulle det gå till liksom? Jag är med om så sinnessjukt mycket saker varenda vecka, helg.. ja varenda dag som jag kan skriva om. Det finns alltid något liksom. Men jag har bara inte haft tid. Det är förskräckligt. Antingen jobbar jag, och sedan super jag (gillar verkligen inte ordet super, men vet inte hur jag annars skulle kunna förklara på bästa sätt vad vi gör). Och gör jag inget av det så kollar jag o mina sambos på en film, eller så är vi på någon middag hos någon, eller så sover vi helt enkelt. Inte en endaste dag som jag är uttråkad. Inte en endaste sekund. Jag hinner bara inte.
I förrgår så ringde jag min pappa för första gången sedan jag åkte. Dvs 28:e December. Han har ju inte haft mitt nummer, well.. ingen har haft mitt nummer typ. Och jag har inte hört av mig till någon. Skäms faktiskt över det. Jag menar - Sedan när blev jag så självupptagen att jag inte ens kan höra av mig till mina vänner eller min familj? Dock så handlar det väl inte om självupptagenhet kanske. Det handlar om mitt livhär, om att min tid inte räcker till. Under de åren jag bott här så har ju inte mina vänner varit superbt duktiga på att kontakta mig heller liksom. Och det känns ju inte som om det är för att de är självupptagna. De är bara nusy med sitt, som jag är med mitt. Fast - jag saknar dem så sinnessjukt mycket. Verkligen.
Sitter på kontoret och tittar på bilderna som sitter vid mitt skrivbord och ler för mig själv. Fantastiska fantastiska vänner. Ni betyder allt för mig, och det hoppas jag ni vet fast jag inte ringer helatiden. Ni är det finaste jag har, ni och min familj. Håll ut!
