SJK

Japp, jag tror att det är enda utvägen nu. Antabus. Vaknade i Söndags och var - som vanligt inte alls bakfull. Ingen som helst ironi i detta alltså, för jag blir inte längre bakfull.
Hade Majs i hela håret, för det hade jag tydligen blivit sugen på under nattens gång. Gick ut i köket och ser att jag också har utövat Hela Havet Stormar när jag kom hem.

Just då så var jag rätt säker på att jag inte hade kommit hem ensam. Kollar runt lite och ser en vinflaska som står på bänken. Som är Halv. Alltså halvt av, ståendes på bänken. Men halv. Snyggt halv liksom. Som om man sågat av den. Vette katten hur jag lyckats med det dock. Går sakta tillbaka till rummet och är - rädd för vem man skall hitta där. Nu är ju inte jag någon som ligger med främligar längre. Det var ett långt tag sedan det inträffade, men det som jag i nuläget kan känna är värre, är när man känner männen. Om det är fel män vill säga.

Jag var, som tur ensam. Lättnad, lättnad, lättnad. Går ut på balkongen, snackar med Mickan och mer eller mindre bryter ihop. Ville gråta o gråta o gråta. Svullna o blåa knän med uppskrapad hud. Ont i benen, armarna, ryggen. Man undrar fanimej vad det är som händer när man dricker så mycket, vad man GÖR liksom.
Diffar dock på en minneslucka på 5h, så det kan ju ha hänt vad som helst. Det sista Mickan kom ihåg var att jag låg på golvet på Molhe - med huvudet nedåt. Vilket inte alls låter som jag, då jag ALLTID trillar bakåt när jag är full. Men denna gången så skrällde jag till och låg i framstupat sidoläge, fast utan sidoläget.

Efter någon timme vid poolen med Mickan, Sam och Brorsan så kändes det bättre. Sedan kom Payman o hämtade mig o Sam med en hyrbil och vi åkte upp till Madeirashopping för lite Sushi affärspromenerande.
Kvällen avslutades med en film med mig o Mickan, och den sista tanken som lämnade mitt huvud innan jag träffade John Blund var; Tequilan tycker defenitivt inte om mig lika mycket som jag tycker om den.

Skamligt, men sant. Lika bra att göra slut på denna relationen.