SJK

Skall berätta om en helg som dök upp här för ett tag sedan.

Daniel fyllde 30 år och vi skulle upp till Christina för att dricka lite vin, äta lite mat och ha en trevlig tillställning för vår vän som verkligen fyller vuxet. Jag hade tidernas trevligaste middag. Det var så himla fantastistiskt och roligt med många av mina närmaste vänner. Efter detta så drog vi till Mini Ecobar vid 01 tiden och där är det helt svart. HELT. Eller förutom 2 saker. Jag minns att jag träffade Mickan o Malin, och jag minns att jag trillade. Trillningen i fråga var inte bara en trillning - utan mer en: Stupa baklänges över ett bord, göra en kullerbytta och hamna vertikalt över 2 tjejer som sitter i en soffa, som jag upptäcker är mina kollegor Amanda o Ajla och jag ligger kvar och asgarvar - Ni vet som en målvakt oftast låg på lagfotona på tidigt 2000 tal. Raklångt på marken. Bara att jag låg raklång över Amanda o Ajla. Tills att jag fattar att det är något som inte stämmer. Amanda o Ajla är inte ens där och de personerna jag ligger över är alltså 2 random portugistjejer. Så. Jävla. Pinsamt.

Det är alltså det enda jag minns. Och när jag vaknade på söndagen så kände jag att det inte vart så farligt ändå. Ganska lugnt o städat förutom att jag troligast orsakat några benbrott på tjejerna jag lade mig över. Men annars kändes det bra liksom. Då skriver Linus till mig på facebook "Är du på bättre humör idag?" Eh.. vaddå? Jag var ju på tidernas bästa humör igår, jag har sällan haft så trevligt, svarar jag. "Du minns inte någonting eller?" skriver han sedan och det tar nog inte mer än 20 sekunder så har jag honom i telefonen.

Jo, då hade tydligen jag o Madde gjort honom, Linus, vår Chef så Lack att han hade dragit hem. Minns ingenting av det. MEN - det värsta av det värsta är ju att jag hade tydligen gått fram till en säljare som kommer vara på ön någon månad för att jag anar att hon stöter på Linus. Så då säger jag "Om du såmycket som tänker på att röra Linus, så kommer jag personligen att ta ditt liv" ........... Behöver jag ens nämna att jag låg i fosterställning med händerna över ansiktet resterande tid av det dygnet pga ångest?

På måndagen får jag be om ursäkt till personen o hennes vänner som jag mordhotade. Och jag pustar ut. Tills Christina kommer och berättar den sjukaste historian av alla tider. Någonting som, INGEN av oss minns vad som hänt.

Christina o Kaisa hade sett mig i en gränd, komma gåendes med en kortvuxen man i hjälm. Daniel hade också kommit dit. Kaisa o Christina bestämmer sig för att läget är under kontroll och lämnar oss för att gå 15 meter runt hörnet o ta ut pengar. Detta tar 3 minuter och när de kommer tillbaka till gränden där baren är så ligger den kortvuxne mannen i hjälm på marken - fast utan hjälm. Raklång, och utslagen. På andra sidan av mig lite längre bort så står Daniel med en sönderriven skjorta och blod på sig. I mitten står då alltså jag och ser helt frågande. Kaisa o Christina skriker ut "Men allvarligt Sara, det har gått 3 minuter. 3 minuter. Vad har hänt?!" Varpå jag svarar "Alltså.. jag vet inte vad som hände. Det är så jäkla sjukt."

The end. Ingen kommer någonsin veta vad som hände den kortvuxne mannen med hjälm. Slog jag ned honom, slog Daniel ned honom, rev han sönder Daniels skjorta, gjorde jag det, gjorde Daniel själv det? Vems blod var det? Varför låg mannen på marken utan hjälm efter 3 minuter? Undrar om den kortvuxne mannen minns någonting, och VARFÖR har man en hjälm på sig från början liksom? Skulle verkligen vilja veta om det finns övervakningskameror på det stället, och om man nu skulle kunna komma över dessa på något sätt.

Men vad hände med den kortvuxne mannen då? Jo, enligt Christina så hade hon bara tagit tag i mig o Daniel och sedan hade vi klivit över mannen i hjälm, som nu inte hade någon hjälm på sig längre, och sedan hade vi stuckit därifrån. Hedding towards the club.

Vill man inte bra spendera varenda helg i vårat sällskap?