SJK

När man åker buss, tåg, spårvagn i Sverige så finns det få platser som är lediga som är upptagna.
Hur menar jag nu då?

Jo, I Sverige så finns det två-och-två platser på fordonen och när en Svensk kliver på ett kollektivt fordon så sätter sig denne ytterst. Det vill säga, inte vid fönstret så att man kan utnyttja platserna som finns, utan ytterst så att man själv slipper hamna innerst och knö sig ut, dra i snöret, trycka på knappen och sträcka sig. För då ser man dum ut. Då kanske man riskerar ett uns av kroppskontakt. Man kommer behöva öppna munnen och säga "Ursäkta, jag skall av här". Och det vill man ju inte skall hända. Så man sätter sig ytterst. Inte helt dumt ändå. En ganska primitiv och simpel tanke som fungerar utmärkt i de flesta fall, då de flesta Svenskar är alla lika rädda för kontakt med främlingar på små utrymmen.

I Portugal är det tvärtom. Ingen sätter sig ytterst och blockar en annan plats. Man sätter sig alltid innerst så alla skall få plats. Det gör väl ingenting om man måste sträcka sig, man behöver inte ens det. Man kan be någon att trycka på stop-knappen åt en. Det gör dem så gärna.

Denna mentalitet är så fantastisk och jag sitter och ler när jag iakttar dessa människor som inte bryr sig om att det sitter en främmande människa bredvid dem. Det är så... Osvenskt. I Sverige så står man en och en utspridda med exakt mellanrum och väntar på hållplatsen. Knappar lite på Iphonen, vrider upp Ipoden. Man vill liksom inte blanda sig i någon annans liv. Why? För att vi är uppfostrade så. Det handlar om respekt - försvarar vi oss med när någon som inte är från Sverige frågar oss om våra beteende. Vi vill inte störa dem, inkräkta på deras revir.

Vilket är. Rent och skärt BS. Det handlar inte om respekt för oss Svenskar. Det handlar om vår inrutade vardag. Det handlar om obehaget när en annan person frågar om tändare, och man plockar fram den som om det vore en självklarhet. Men när personen vändt ryggen till och gått därifrån så kan jag ofta notera att personen som är med mig, följer den som jag precis gav eld med blicken. Hon vill låta det passera. Men har inte kommit dit än. För det är ändå lite spännande när en Svensk bryter mönstret, kliver ur Svennefönstret och hoppar ner i den utländska rabbatten. Och frågar om en tändare.

Sedan händer den sak som endast kan hända i Sverige. Killen som lånade tändaren har gått tillbaka till sin plats och vi som står kvar kollar på honom, kollar på varandra och säger "Skön snubbe". "Skön snubbe som frågade oss om tändare, fast 7-Eleven finns precis bredvid honom. Han kunde ju ha köpt en tändare där. Skönt att fråga oss istället." Alla instämmer. Riktigt skön snubbe.

Det finns nog inte heller något land i världen där en människa kan bli skön, cool, chill så lätt som i Sverige. Om man kan bli en skön snubbe när man frågar efter en tändare så ligger vår Coolhets-ribba rätt så lågt.

Men jag måste ge oss det. (För jag är trots allt Svensk) att vi är rätt så mycket bättre på att hantera andra vardagliga beteenden än just Portugiser är.  Måste jag välja mellan att stå upp på bussen för att en socialt skrämd Svensk blockerar ena platsen så väljer jag hellre det, än att en Socialt hämningslös Portugis tar ett privatsamtal när jag talar med honom om mitt bankkonto, och låter mig vänta i 10 minuter genom att rycka på axlarna och blinka åt mig sådär ledigt genom hela samtalet. Nej. Som fan heller. Då väljer jag Svensk mentalitet alla dagar. Vi har iallafall ett hum om vad service innebär även om vi aldrig någonsin skulle trycka på Stop-knappen åt någon annan på bussen.