SJK

SOM jag har saknat dig bloggen. Och nej, jag har inte råkat ut för någon bloggtorka. Hur skulle det gå till liksom? Jag är med om så sinnessjukt mycket saker varenda vecka, helg.. ja varenda dag som jag kan skriva om. Det finns alltid något liksom. Men jag har bara inte haft tid. Det är förskräckligt. Antingen jobbar jag, och sedan super jag (gillar verkligen inte ordet super, men vet inte hur jag annars skulle kunna förklara på bästa sätt vad vi gör). Och gör jag inget av det så kollar jag o mina sambos på en film, eller så är vi på någon middag hos någon, eller så sover vi helt enkelt. Inte en endaste dag som jag är uttråkad. Inte en endaste sekund. Jag hinner bara inte.

I förrgår så ringde jag min pappa för första gången sedan jag åkte. Dvs 28:e December. Han har ju inte haft mitt nummer, well.. ingen har haft mitt nummer typ. Och jag har inte hört av mig till någon. Skäms faktiskt över det. Jag menar - Sedan när blev jag så självupptagen att jag inte ens kan höra av mig till mina vänner eller min familj? Dock så handlar det väl inte om självupptagenhet kanske. Det handlar om mitt livhär, om att min tid inte räcker till. Under de åren jag bott här så har ju inte mina vänner varit superbt duktiga på att kontakta mig heller liksom. Och det känns ju inte som om det är för att de är självupptagna. De är bara nusy med sitt, som jag är med mitt. Fast - jag saknar dem så sinnessjukt mycket. Verkligen.

Sitter på kontoret och tittar på bilderna som sitter vid mitt skrivbord och ler för mig själv. Fantastiska fantastiska vänner. Ni betyder allt för mig, och det hoppas jag ni vet fast jag inte ringer helatiden. Ni är det finaste jag har, ni och min familj. Håll ut!