SJK

Satt och läste igenom mina inlägg nyss.

Jag framstår som helt galet bitter. Bitter. Jag är inte bitter. Jag är ju en glad person, som älskar livet och allt som hör till. Jag skrattar ju åt allt, ler åt ingenting och ser alltid positivt på allt ? Eller har jag fått bilden av mig själv om bakfoten?

Jag är bara så jävla trött på vissa saker som jag inte har sett innan.

Jag är så jäävla trött på Skvaller.
Jag är så jäävla trött på att människor skall göra saker hundra gånger värre än det är.
Jag är så jäävla trött på att folk är så lättstötta, långsynta, känsliga, gnälliga och fördomsfulla.
Jag är så jäävla trött på att man inte kan säga saker längre, utan att det når en tredje part och blir helt fel.
Jag är så jäävla trött på att människor här ute dömer varandra utan att tänka efter.
Jag är så jäävla trött på att folk inte kan glömma saker och gå vidare med deras liv!

Sen så är jag jäävligt NÖJD över att vara här jag är. Jag är nöjd över att ha mina fantastiska vänner runt mig.
Jag är nöjd med att ha droppat mina andra vänner, som varken ger mig någonting positivt, eller får mig att må bättre.
Jag är nöjd med vem jag är, och allt annat som finns i mitt liv.

Jag skall sluta vara bitter. För egentligen bryr jag mig inte mer än en axelryckning längre.
Nu lägger jag bitterheten på hyllan, och plockar fram Whatever fuck it.


Nu: Kaffe, frisörsalonghäng och fika med The Gang.


Helt jävla underbart!

Jag har så jädra bråttom.
Spelar liksom ingen roll om jag går upp 3 timmar innan, för jag har alltid bråttom i slutet ändå.
Nu skall jag på möte.


Ciao sålänge!

Sådär ja!

Nu har jag dammat, plockat och dammsugit. Allt för att göra min kära Moder nöjd.
För är Mamma nöjd, är Sara nöjd.

Snart skall vi åka och sola... igen. Ja, jag säger ju att denna solnings hetsning stiger mig åt huvudet.
Imorgon är det 13:e dagen på pulver, och vi skall storhandla på Systembolaget.
För i helgen. Då jäävlar. Då skall jag ut på min första fylla på läänge. Bevisat att jag kan hålla mig nykter i 2 veckor, och att det inte existerar några större alkoholbesvär hos Fröken Karlsson.
Känns Tryggt. Jag är faktiskt ganska stolt över detta, för det är svårare än man tror. Jag skulle vilja se dem på Madeira utan att dricka på 2 helger. Inte en droppe menar jag då. Jag skulle dock vilja se dem som bor här ute också att besegra alkoholens onda ande och större makt. Well well. Jag klarade det iallafall. Äh.. om 2 dagar.

Det finns fler än jag som inte har någon ryggrad också har jag idag upptäckt. Min goda väninna har blivit utan Internet och gett bort sin router till sin lillasyster som skall bahålla den tills min vän har gjort klart sina svenska uppgifter. Så jag är inte ensam om att ha tappat bort min karaktär i livet. Det finns fler som jag. En går på pulver för att hålla sig nykter, och en annan sliter ur routern och sätter den i säkert förvar för att inte sitta och surfa på dagarna.
Länge leve icke existerande ryggrad!

Jag hade för omväxlings skull tänkt dricka sprit på Påsken, men då jag inte ätit något på 2 veckor, så känns det som en dum idé mot magsäck och alla människor som kommer vara runt mig till helgen. Vill ju inte upprepa min senaste bravad helg. Det räcker med en sådan per liv och hushåll. Fast vettekatten om min kärlek till Gin & Tonic kan besegras. Återstår att se helt enkelt.

Nu skall jag ut och njuta av den fruktansvärt fina vårdag som befinner sig över Kusten.
Härligt! 37 dagar kvar till Sol och värme på Madeira. Längtar efter mina fantastiska vänner Jonas, Sara, Oskar, Christina, Patrik, Kim, Robin, Linn, Linus, Kim och Madeleine. Är rätt nyfiken på de nya stjärnskotten som kommit till kontoret också. Kommer bli spännande att träffa dessa män.

Det blir nog hur bra som helst, eller så blir det inte det. Men det är och förblir ett senare problem.
Är lite rädd för vad Kim, Linus & Jonas kommer dra med mig på för Äventyr.

Men de är nog snälla..
Får jag hoppas.


See ya!

Så har man precis varit och solat lite.
Känner hetsen när folk på Madeira ringer, skypar och skickar meddelanden om hur uuuuunderbaaaaart fint väder det är. Usch! Jag får sådan jävla solångest av att vara här. Ingen sol, ingen bränna, ingen hudcancer. Fruktansvärt!
Well. Jag skall allt försöka få lite bränna innan jag åker ner, annars så är det ju alltid roligt att vara den bleka personen i gänget. Kul. Jag vill inte räknas in i Fröken Silvas Pale gang som hon förra året införde, med de blekaste personerna på jobbet. Jag var tack och lov inte en av dem, och skall därför försöka att undvika det i år igen. Ni som inte visste att det fanns en sådan grupp, kan ju tacka mig nu, och ta vara på soltimmarna. Så slipper ni vara stämplad som en Pale person. Ett litet tips bara.

Badhus. Det är väldigt intressanta ställen.
Man kan göra så mycket, och det är ett väldigt genuint ställe måste jag säga. Tills man kommer in i omklädningsrummet där alla äldre damer mellan 45 och 100 år bara slänger av sig kläderna. Jag och maria var precis påväg igenom omklädningsrummet efter solningen, när vi får ett par bröst upptryckta i ansiktet. Brösten tillhörde mamman till mannen som jag drömde att jag hade sex med inatt. Kändes mycket märkligt att stöta på henne sådär, utblottad. Som tur var valde hon inte att öppna en konversation med mig. Tack gode gud. För det är ofta dessa nakna kvinnor gör det.

"N E J    M E N       Heeeeeeej Saraaaaaa, vad kul att se dig!! Hur är det med Mamma? Pappa? Farmor? Morfar? Dina förfäder? De som dog ut på 1300-talet? Dinosaurierna? Mår alla bra?"

Sedan efter att ha försäkrat tanten som jag fortfarande inte vet vem det är om att alla i släkten mår bra, så kommer det alltid en historia om något som hon och någon med samma gener som mig har gjort. Brukar vara ohyggligt tråkiga, men jag är ju mästarens mästare på att verka intresserad.

Efter att jag och Maria vallat vår väg genom bröst och rumpor så kom vi fram till skorna och tittade på varandra. Jag sa att jag tyckte det var lite obehagligt att gå igenom där, med alla dessa nakna tanter. Maria höll med, och sa att "Dagens tanter slänger av sig sina kläderna hur som helst. Bara sådär. Inga konstigheter"

Vi skrattade åt vår traumatiska upplevelse som vi precis genomgått och jag funderade lite på om det är så att ju äldre de blir, desto bekvämare blir de kanske med att slänga av sig handdukarna inför varandra? Eller är det så att  när de når detdär stadiet på 50+ så kanske de flesta ser likadana ut? Lite hängig hud här, lite där. Hälften har kejsarsnitt och alla har detdära märket på axeln efter dendära förfärliga stelkramps sprutan de fick ta när de var ungdomar. Jag tror mer att man kanske växer i sin kropp, och accepterar den när man är i den åldern? Uppenbarligen så gör man det inte när man är 40 iallafall. Jag tror inte min mamma och hennes kompisar skulle stå och konversera iklädda ingenting. Näpp. Det är nog när man fyller 50 det händer. Ett tag kvar alltså. Pheuw!

Min vän Medlyssnar-Jonas frågade mig igår om det möjligtvis var så att jag var rädd för att binda mig.
Jag svarade Nej, men när jag sedan kollade vad jag knappat in till svar, så står det Kanske under Nej:et. Omedvetet svar, är nog det ärligaste svaret. Jo, men kanske är det så. Jag kommer inte gå på daten jag har blivit utbjuden till, för jag kan liksom inte hantera det som kommer efter. Om vi ligger, så kommer jag ju över honom snabbt sen kanske, eller behöver inte ens få känslor eller intresse för honom. Så får det bli.
Lilla-Sara var helt förskräckt och bad mig att inte ligga med honom, för att hålla kvar intresset. Söta Sara, hon vill nog att jag skall hitta en man, mer än jag själv vill hitta en man.

Alltså. Det är 2010, går man fortfarande på dater? Vad gör man då?
Är det promenad i parken, och mata duvorna, kolla kärleksfullt in i varandras ögon, tappa lite grejer, sträcka sig efter dem och greppa varandras händer med cellospel i bakgrunden? Jag kommer inte ihåg vad jag gjort på mina andra dater. Druckit flaskvis av vin och legat. Typ. Fast det är ju inte det jag är ute efter längre. Jag ville inte ha en pojkvän då, och därför blev det som det blev med varenda Karl jag träffade. Jag är inte säker på att jag vill ha det nu heller, men jag känner för att ge det en annan chans än jag gjorde förr. Hum, har hon mognat? Tveksamt, men det kanske är så att hon ser saker på ett annat sätt nu än hon gjorde innan.


Han behöver ju inte vara Mr Right, men han får mer än gärna vara Mr right now.

Herregud. Jag skulle kunna hänga min lillasyster på plats.

Hon är en bortskämd jävla snorunge, som just för tillfället sitter och skriker och gapar att hon skall åka utomlands.
Sen skall hon få en lägenhet i Lysekil. Och genom att vara en förjävlig idiotisk snorunge, som inte kan stava till respekt så får hon en sprillans ny Iphone! Hon är fanimej inte klok. Jag är så trött på min 17 åriga syster så jag håller på att spy.

Josefina: AAAAAAH. Jag skall utomlands!!
Mamma: Jaa, vi får se.
Sara: Efter att ha åkt till Bulgarien när jag var så ung, så kan jag nu i efterhand önska att mamma och pappa aldrig lät mig åka. Det är så mycket skit, och det blir en helt annan grej när du väl kommer dit. Det kan hända vad fan som helst.
Josefina: GAAAAAAAAAAAH. SLUTA!! Jag skall inte åka till något jävla bulgarien med fester överallt.
Sara: Så, du menar att du inte kommer festa?
Josefina. Hållkäften!! Vi är där för att sola och badaaaaaaaaa!! I första hand iallafall.
Sara: Josefina, du är för omogen. Lets face it.
Mamma: Då gör vi såhär, att jag och Sara åker också med. Så kan vi också få sola, men vi behöver inte vara med er.
Josefina: GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Sara: Sluta skrik!
Josefina: JAAAAAAAAAG SKRIIIIIIIIIIKEEEEEEEEEER INTEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
JAAAAAAG TALAAAAAAAR I VAAAAAAAAANLIIIIIIIG TOOOOOOOOON!!!!!!!
Mamma: Kan du inte åka med Sara ner nu till Madeira då?
Josefina: ........................

Sen utbryter ett om möjligt ännu högre skrik, och ett så psykadeliskt utbrott att jag senare lämnade rummet.


Hon är så snäll min syster. Men hon vet fan inte hur man uppför sig. Iallafall inte gentimot sina föräldrar. Jag var väl inte guds barn, och jag har gjort mycket mycket skit i mina unga år, men jag har fan aldrig burit mig åt sådär som hon gör.  Jag skall ha det, kör mig dit, köp det, gör det, jag vill ha en sån, jag vill inte ha en sån, laga denhär maten, 30 pers sover här inatt, vi skall ha fest idag, var inte hemma, gör såhär.


Är det någon som vet en bra uppfostrings anstalt man kan skicka fanskapet??

Äntligen Söndag!

Jag står inte ut när det är helg och det skall drickas vin i varenda krön som finns, och det skall lagas goda middagar, ätas kex och ost och rökas helg-cigaretter. No no. Inget för en Icke rökande, pulver drickande Nykterist det inte. (Nykter Alkoholist om man nu skall vara Jacque till lags)

Jag försöker slå ihjäl timmarna så gott det går. Förra helgen genom att vara själv och att sova väldigt mycket utöver det vanliga. Denna helgen: Inte ta närmaste mataffär, jag och Maria valde den där man måste åka en mil för att komma till, och sedan en mil tillbaka. Sedan att åka på Bio, men inte den närmaste Bion. Nej vi tog den biografen som man måste åka 6 mil för att komma till, och sedan vara vaken till klockan 04:30 för att man sysselsätter sig så mycket, att man totalt glömmer av tiden och anländer hemma 2 timmar innan det ljusnar, i Nyktert tillstånd. Filmkväll hos Nadja är ju för Härligt, eller Filmnatt. Synd att jag är en sådan jävla sucker för skräckfilmer, men inte pallar att kolla på dem. Jag skrek av rädsla när filmen var Pausad, och då hade det inte ens kommit en skrämmande scen än. Tror Nadja tröttnade på mina psykiska utbrott av rädsla och stängde därför av filmen, och satte på något som hon trodde jag skulle gilla. En film med omtalade sexscener, vilket det till min stora besvikelse inte var, men det fanns ju en del hud i filmen. Sedan när den var slut så kom det på någon annan film, som DÄREMOT visade en och annan intim scen. Lördagen var fulländad.

Idag Söndag så hade vi vårat Söndags-Disney-Tema med 3 nya filmer, hann dock bara se Aristocats, och missade ungefär hela Lilla Sjöjungfrun, vilket var ren och skär tragedi. MEN - Jag befann mig istället hos Casa de Larsson's och drack kaffe, Julmust Light (Tack övremakter för Aspartam) Och hade jääädrigt trevligt i några timmar och firade Jennie's soon to be 21 års dag med hennes släktingar. Sedan traskade jag och Josse hem till henne, för att prata färdigt om allt mellan himmel och jord, titta på en Chick movie med varsin kop Te i handen. Mycket mycket trevlig Söndag. Betyg på Sara's nyktra helg no 2: 5 av 5 Vinflaskor !

Att rensat bort Exet, funderat på vad jag vill med mitt liv, tagit tag i skolor och jobb, funderat på min blivande man (som jag i fredags hittade på Så skall det låta, och som jag senare haft kontakt med tack vare min otroooliga charm). Ja, jag säger då det. Bättre kan det ju inte ha varit... eller jo. Jag kunde ha kommit hem till ett städa rum, men nej. Man kan ju inte få allt här i livet. Eller jo, det tror jag visst att man kan förresten. Och jag vet att jag kommer få det, men kanske inte just nu. Men vad är att gnälla över ett ostädat rum? Ingenting.

Ser fram emot Påskveckan som vi snart kliver in i. Mina fantastiska vänner Christoffer & Karin kommer att komma hem till The Big City Kungshamn, och det skall bli så underbaaaart att se dem! Christoffer är en av få starka individer, som kör sitt race, som jag har älskat utan minsta tvekan de senaste. .. 8 åren. Jävlar vad länge. Och Karin är ju en av personerna i mitt Crew. Skall bli härligt! Vi skall på Fredagen göra lite saker som jag inte kan skriva om, då det är en överraskning till en viss person, men det kommer bli finfinfinfint. På Lördagen är det Påskafton och då förväntar jag mig som alla andra Påskar på Kusten, ett jävla Galejj då folk från hela Sverige kommer ut och festar med oss. Badgäster. Är de inte heelt fantastiska människor? Nya vindar. Nytt folk. Nya intryck. Ja tack!
Jag skall då också efter mina då 3 veckor som nykter utan en endaste droppe alkohol i min kropp dricka rikligt med vin och käka god mat. Hääärligt!

Well. Det var nog det. Jag orkar för tillfället inte med några uppläxningar av idiotiska brudar, mesiga män eller något annat här. Jag är nöjd, och skiter i det eller dem som inte gör mig nöjd. Varför slösa tid på människor som ändå inte gör dig glad eller ger dig det du ger dem?

Åh, nu när jag ändå når ut till alla. Gå och se REMEMBER ME på bio. Himlen och dess vilda parader vilken bra film. Den blev inte sämre av att Robert Pattinson från Twilight spelar huvudrollen. Jag behövde nästan dropp efter att filmen var slut. Mums!

Nu skall jag mysa med min mamma, som varit borta hela helgen.
Min fantastiska, underbara, roliga och jävligt kloka mamma.


Mer intressanta inlägg kommer imorgon, om jag nu inte kommer på något som retar mig som jag vill kritisera senare förstås.


Om inte: Ha en fin Söndag allihopa!

Idag var dagen jag tog bort mitt Ex från Facebook.

Jag känner att jag behöver nya saker i mitt liv, nya vindar och nya upplevelser. Varför har vi så svårt att avsluta något, och påbörja något nytt? Vi hänger alltid kvar vid det gamla sålänge att det bara bleknar bort.

Varför skall man vänta på att det skall blekna bort och att tiden skall läka alla sår?
När du kan tabort det direkt, och sy igen ditt eget sår?

Vi människor använder oss inte längre av avslut och cermonier i våra liv, det kan vara därför vi alltid hänger kvar vid onödiga människor, ting, tankar i onödan, som inte gynnar oss överhuvudtaget utan egentligen har motsatt effekt?

Gräv ner liket, bränn breven, och tabort Exet från Facebook.
Det måste bort för att du skall kunna påbörja något nytt.




Jag skulle vilja skriva om detta i evigheter, för jag har oerhört svårt att släppa saker.
Men jag måste iväg. Disney Maratonet har kickat igång. Och jag är inte där.
Sedan skall jag på Jennies släktkalas... och vi är inte släkt nej. Men skall bli trevligt!




Ate logo!

 

 

 

 

 

Nu har jag varit ute och gått en sväng.
Tog bort den Psykadeliska Headern som jag lade till igår. Den var fruktansvärd. Blinkande klubbor och ränder.
Nu är jag alldeles för trött för att fixa mer med bloggen. Pajjade den ju brutalt igår, så nu orkar jag inte ens bygga upp den igen. Suck..

Detta pulvret making me weak. På riktigt alltså. Det är alltså jobbigt att vara ute och sätta ena foten framför den andra, och jag orkar knappt vända mig om i sängen på natten. Alltså, det är ju inte bra för kroppen att bara få i sig detta. Vedervärdigt är det också! Hujedamig. Men man blir ju piggare också.. skall man ju bli iallafall..

Well. Jag är för slut för att orka bry mig om dessa möjliga nedbrytningar av min kropp.
Om 2 timmar skall jag på Begravning. Inte sådär jättekul. Usch.


Kanske skriver sen.


Pusss

Förklarning gällande mina up's and down's.

Jag känner mig lite SMÅTT frustrerad här i Sverige. Jag vill göra såmycket. Och det känns som om jag trampat i något klister med skorna, så jag kommer liksom ingen vart. Och det gäller inte bara Sverige, såhär kände jag med Portugal också. Visst händer det saker helatiden, och jag har ett fantastiskt liv. Men det räcker liksom inte för mig. Jag är en jävligt rastlös själ, som aldrig någonsin nöjer mig. Jag vill ha sol, bad och värme. Samtidigt som jag vill ha snö, kyla och mörker. Jag vill leva lyxliv i en etagelägenhet på Manhattan och dricka svindyra drinkar dagarna ut och umgås med hundratals människor, och alltid vara upptagen. Men jag vill också gå runt på en strand med fötterna i den vita stranden, skorna i handen i en klänning och höra hur vattnet brusar och någon musik långt därifrån. Jag vill vara den ensamaste personen i världen, som valt att gå sin egen väg.

Alltså, så vet jag inte riktigt vad jag skall göra med mitt liv. Alla runt om mig säger att det kommer. Din tid kommer Sara. Jo, det gör den säkert. Men jag har inte tid att vänta, jag har inte såpass mycket ro att jag bara kan sitta här och låta min tid komma. Jag måste ut. Helst från Jorden. Men den tanken kan jag ju ge upp. Jag vill utforska Amazonas djungel, jag vill klättra i berg, jag vill ligga i en hängmatta och jag vill sitta på stranden med han som borde vara bredvid mig och titta ut mot havet och upp mot stjärnorna. Jag vill ha ett lantställe med stor trädgård och se på när mina barn leker i gräset. Jag vill åka till Paris och gå runt på gatorna där och ta svartvita fotografier. Jag vill måla tavlor som inte bara uttrycker mina egna, utan också andras känslor. Jag vill skriva en bok där jag inspirerar alla att göra, eller inte göra som jag gjort. Jag har så mycket att berätta. Och jag har ännu mer att lära. Och jag vill lära mig nu. Jag vill lära mig om kärlek, om hur det är att kämpa för någon. Jag vill se på när mina vänner gifter sig, och jag vill hjälpa så mycket människor i världen. Jag vill göra en förbättring och jag vill göra det nu. Men frågan är vart jag börjar? Kan du inte bara göra som oss, ta det lugnt och nöja dig Sara?
Jag ÖNSKAR att jag hade det lugnet som många människor runt mig har, jag önskar att jag inte var så driven att göra förändringar, skapa reaktioner och att slita. Å andra sidan, så vet jag att det inte hade varit jag om jag inte varit såhär jävla jobbig och intensiv. Jag vill vara med mina vänner på Madeira, men jag vill också vara med mina vänner här hemma. Jag önskar att man aldrig skall kunna välja vilka man skall vara med. Man skall kunna ha alla man känner för på samma ställe. Jag önskar att man aldrig skulle behöva säga hejdå. För Farväl är det värsta jag vet.

Jag är jävligt glad att jag inte är som er mina vänner, och får leva med mig dag ut och in. För det är mycket jobb. Det är mycket jobb med att leva med mig själv, men att vara en av dem som är i närheten helatiden. Ja, haha. Det är starkt jobbat. Jag är inte missnöjd på något sätt. Jag gillar den personen jag är. Men det jag menar är att det kan fan inte vara lätt att vara min vän. Men vem har sagt att det skall vara lätt med vänskap?

Jag har fortfarande relationer jag inte kan sätta ord på. Jag kan inte förklara vad jag har för relation med somliga människor i min närhet. Jag vill säga att jag är Kär, men jag kan inte säga att jag är kär. Kanske för min egen skull, eller för att det är helt fel ord. Jag vill hitta någon att älska oändligt mycket. Och det skall inte bara gälla mina vänner. Men jag vill inte ha en relation just nu. Hur går det ihop? Nej, det går inte ihop. Det gör ingenting som jag vill ha.

Jag älskar sommaren, men väntan är det som gör att sommmaren blir så fantastisk som den blir.
Det kanske gäller resten av livet också? Fortfarande Oklart.

Jag skall nu testa ett annat alternativ, så jag slipper Beslutsångest!
Jag skall helt enkelt skita i allt vad som heter politisk korrekthet  what so ever, samt inte tänka på vad människor runt mig tycker, tänker och vill.

Yepp!

Så skall det bli. Så nu blir Oskar utan Ångestfyllda, långdragna, skittråkiga, deppiga och förvirrade samtal.
Nu är det bara det roliga som jag skall rikta in mig på. Och jag skall till MADEIRA i Maj. Till mina underbara härliga och fantastiska vänner. Jag skall dricka Coral, Gazela, Kedjeröka, Sola, bada, turistbussa, roadtripa, skratta och mysa och så skall jag spendera timmar på Gräsmattan i Lidoparken! Kommer bli så jäävla Rock'n Roll!


43 Days to go

Vänner är flyktiga
Jag vill inte tillbaka
Inte ens för en stund
Jag måste sluta babbla så mycket
Hur kan det kännas bra och 60 sekunder senare kännas som en värdelös idé?
Nu känns det verkligen som en värdelös idé.
Jag kommer hamna i samma hjul som jag en gång varit redan
Varför tar jag beslut utan att låta det gå en stund, så man får perspektiv på det?
Jag är oerhört imuplsiv och det har nästan sprungit om det bra i att vara impulsiv, och går mot att det sämre.
Vad är det jag försöker göra ?
Jag känner ju ingenting ändå.
Jag vet vart det kommer sluta.
Och det är i Kaos.
Jag har ingenting att hämta där längre.
Vissa människor kommer in i ditt liv för en stund bara, en liten period.
Man behöver dem inte ens längre.
Jag borde lyssna mer på mamma.

Suck...

Farmor: Herregud Sara, har du hört om handära Peter Jöback? Han som sjunger. Han är ju Pedofil!
Sara: Ehh.. näe.. Farmor. Jag vet inte om du är helt rätt ute nu, Peter Jöback är Homosexuell. Det kanske är det du menar.. ?
Farmor: Nää ää. Han är Pedofil! Och fortfarande köper folk hans skivor. Herregud.
Sara: Han är HOMOSEXUELL. På din tid kallade ni det Homofil. Han är INTE Pedofil!
Farmor: Homofil? Han sällskapar med män?
Sara: Ja, precis!!
Farmor: .... Usch. Ja.. det var ju inte bättre det.  Åh! Världen faller samman!


Farmor: Jag hade ju så många pojkar efter mig när jag var ung Sara, du skulle bara veta!
Sara: Jasså, vart bodde dessa pojkar då?
Farmor: De bodde över hela Sverige vet du väl. Ja, de reste för att träffa mig må du tro.
Sara: Jaha! Vad intressant. Var du i min ålder då?
Farmor: Nej, jag var yngre. I din ålder dock, då. Då såg jag den första Negern, och jag stod som förlamad. Kan du tänka dig det Sara, mitt på Göteborgs torg?  Den första Negern.
Sara: Inte var det nog den första kanske. Men kanske den första Mörkhyade DU hade sett?
Farmor: Mjaaaaa.. jag vet inte det du. Jag är ganska säker på att det var den första Negern i Göteborg.


Jaa.. man kan ju undra vart alla fördomar kommer ifrån. Jag anar en skyldig iallafall. Men vi har försökt få bot med henne i flera år. Tur i oturen så försvinner snart denna generation av inte bättre vetande.
Men Farmor slog faktiskt ett slag för Feminismen i eftermiddags, efter en het debatt. Imponerande. Icke att förglömma att hon bott på Smögen, som är en Ö i hela sitt liv. Jag tror de ärver åsikter av varandra där nämligen...

Tur att mamma inte var med. Då jävlar hade det blivit liv i lådan. Jag har belönats med konsten att lägga band på mig, vilket hon inte har kommit i närheten av. Vid vissa tillfällen kan jag det iallafall ...

Nu har tjejerna precis gått efter en lång fika och spelkväll.

Min Älskade Mamma, är en God-morgon-lapp-mamma. Hon skriver lappar varje morgon, om olika saker hon tycker, tänker, vill, om hon har gått upp något kilo eller bara en hälsning. Idag fick jag en lapp om som det stod: God morgon Älskling. Läs detta, hon är duktig, men svår. Precis som du. Hon är feminist, det är Viktigt! Puss Mamma

Under lappen liggen en sida med Linda Skugge's debatter, angående feminism. Jag kan känna, feminism i all ära. Det är superbra, men feminism betyder ju egentligen jämnställdhet, och jag tycker att många feminister tar detta lite väl långt i samhället. Jag menar, SJÄLVKLART skall man tjäna lika mycket när man har samma jobb. Självklart skall man få samma rättigheter angående förhandlingar, jobberbjudanden osv. Men jag tycker många feminister har tagit detta lite långt. Kvinnor skall inte betala för BH:ar eller för tamponger, nej för det har ju inte de valt att få. "Jag har inte valt mina bröst" Så de skall inte behöva betala för det heller. Men hallå! Män har inte valt att få skägg heller, men de måste ju faktiskt betala för sina rakhyvlar, eller rakapparater anyway. Och det är inget tjafs om det. För så råkar det vara, surt men sant. Att det inte är jämnställt i Sverige helt är en ändring som inte går över en dag, det tar tid för människor att ändra sig. Sedan är det ju så att jag tycker nästan det går åt fel håll här. Internationella Kvinnodagen, HERREGUD vilken bra dag. 8:e Mars, Bra jobbat Sverige! Men vart är internationella Mans dagen? Varför skall endast kvinnorna hyllas?

"Det är för att kvinnorna är förtryckta i samhället, det är männen som styr över dem, och som har all makt. Kvinnor är bara sexobjekt som blir utnyttjade och våldtagna och skall gå med sina barn hemma, och städa. Det är så männen ser på det. Och att vi kvinnor firas en dag om året...  Är det förmycket tycker du???"

Alltså. Jag har haft den diskutionen sååå många gånger med feminister, eller vanliga tjejer som inte tycker de är feminister. Men jag menar på att eftersom alla dessa "feminister" strävar åt att besegra männen, så har de helt och hållet tappat fattningen om vad som ÄR feminism. Det är inte att tjäna mer än en man, det är inte att få mannen att laga mat eller passa barn, det är inte att göra någonting av det som de själv inte vill, gör eller anser är rätt. Feminism är i grund och botten jämnställdhet. Inte att Kvinnan skall skaffa mannen som någon fiende, som många tycks tro. Jag tycker det är sjukt att män tjänar mer än kvinnor, när de gör samma jobb. Men jag tycker inte att massa huliganer till Kvinnor skall stå och skrika att de skall sänka männen för det. Herregud! Det är fel i systemet från början. Det är sanslöst att det ens har VARIT såhär från start, men det är ingenting vi kan göra något åt nu. Fuck the system. 60, 70, 80 och 90- talister vet att det inte skall vara såhär. Men det tar TID för att det skall bli ändringar. Feminster skall fortsätta kämpa för kvinnors rätt, men de får inte ta det så långt, att mannen skall tryckas ned och att de skall tjäna mindre. Det skulle ju vara lika va?

Jag tittade förra veckan på Svenska Hollywoodfruar, där 2 stycken kvinnor över 50 år har ca 7 män som är runt 25 år, avklädda som går runt och serverar champagne och matar de äldre kvinnorna och deras väninnor med jordgubbar, och har snören runt halsen med glas i, som kvinnorna dricker ur. På en Barbie Fest.
Jag blev så jävla äcklad av det inslaget, och sa att det var fruktansvärt! Visst männen är med på det, de är med på att kvinnorna tar och slickar på dem, leker med dem och säger massa sexuella saker till dem. De tjänar pengar på det. Men hade det varit 10 stycken 50 åriga män, som beställde in 7 avklädda 25 åriga kvinnor som gick runt halvnakna, DÅ JÄVLAR vilket liv det hade blivit. Antagligen hade det inte ens få sänts på Svensk TV. För sådär skall inte kvinnor behandlas, som dockor som man kan styra. Men så kan ju män behandlas eller??? Ja, det tycker ni att de kan. För att ni har också inpräntat att kvinnor är underlägsna, och att män behöver få fatta hur det är, och att de kan ju ändå sällan bli våldtagna av kvinnor. SE!. Problemet börjar ju redan i våra huvuden liksom. Gör inte kvinnor till Offer, när de inte är det!

Kvinnor har blivit sexobjekt visst, men hallå. Kvinnor ÄR sexigare än män. Vad bra! Sen så kan inte någon jävla brud säga att de inte kollar på en man på krogen och stönar eller säger något om att han borde vara hennes slav. Jag har ju gjort det själv! Kvinnor är likadana. Men när man gör kvinnan till ett offer, så märks det bara inte. Håll kvar feminsmen, för kvinnorna måste få samma rättigheter i samhället, men det måste ju också männen få. Gör feminismen naturlig igen, och inte skrikig, hårig och läskig som den är nu. Detta är inte feminsm. Detta är Mans hat! Så män, ni är också feminister om ni vill ha jämnställdhet i landet. Och det klart som fan ni vill !

Människor grillar ute. Hur underbart är inte det då???


Jag och Mia tog en promenix i den fantastiskt fina kvällssolen nu efter Disney Maratonet, och kände att vi behövde en bensträckare. Vi plöjjde 3 filmer denna Söndagen alla tjejerna. Imponerad att vi släpade oss till Karin + man. Lejonkungen, Pocahontas och Skönheten & Odjuret. Fantastiskt bra! Jag tror inte att man fattar så mycket när man är 6 år och kollar på dessa filmerna, för så mycket jag skrattade åt dem idag, så mycket skrattade jag bergis inte 1995 iallafall.

Jag är så förälskad i Skönheten & Odjuret. Den är så vacker. Han är ett Odjur, och hon är en skönhet, men de blir förälskade iallafall och hon får ETT BIBLIOTEK! Det är ju nästan det bästa, jag kände mig svag när den delen kom upp på TV:n. "Du är lite lik Bell" säger Karin. Jo, Bell älskar böcker, och jag älskar böcker. Bell älskar uppenbarligen män som är... speciella, jag älskar män som är lite speciella dock inte i den graden som Odjuret är. Bell har ett rykte om sig att vara Galen. Tja.. det antar jag att jag också har. Sara Bell Skönheten Karlsson.

Nästa vecka blir det 3 andra klassiker av Disney, men vi funderar på att slänga in Svanprinsessan också, som väl egentligen är en Pixar film. Men den är så bra, så det får nog gå. Jessica kläckte också den brilljanta idén att vi skall ha en "Halv åtta hemma hos mig" varje vecka. Så att någon skall bjuda hem gänget på middag en gång i veckan. Fantastiskt rolig idé ! Vi kommer köra igång efter Påsken. Hurra.

Imorgon är det den 22:a Mars, och det betyder att vi skall fira min Andra födelsedag, som infaller den 22:a Mars varje år. Jag kände inte att vi kunde göra något speciellt, då det är Måndag och jag ändå inte dricker. Men vi skall iallafall ha Fika hemma hos mig imorgon klockan 17:00, så det blir ju iallafall Mysigt! Och man skall ju alltid fira födelsedagar på något sätt, skumpa eller Kaffe spelar inte mig någon roll egentligen, bara man ses.


Åh, vilken fin söndag det har varit idag. Ingen ångest, ingen baksmälla, ingenting. Bara välmåande och bra humör. Skratta gjorde jag åt min kära väninna, som inte var nykter igår, utan var räääättt berusad. Och som ringde mig klockan ett inatt och sa: Saaaaraaaaa, kommer du ihåg dendära gången jag var sååå jäävla full? Inatt, Inatt är det fanimej värre. Hon var inte så pigg idag när hon släpade in sig med två mackor i handen in till Karin och Andreas. Hahaha. Jag ÄLSKAR att skratta åt mina bakfulla vänner, och åt det de gjorde natten innan. Jag älskar det ännu mer när jag inte är bakfull och jävlig själv.



Jag är så jävla nöjd över att jag inte var ute igår. Herregud.
Kanske har man karaktär ändå?

PERFEKT!


Jag gick inte ut igår, det spelade inte någon roll hur många som ringde, eller SMS:ade. För Jag. gick. inte. ut.
Jag spenderade min kväll framför staffliet och duken och målade, lyssnade på John Mayer drack te och pratade i telefon med Oskar, som mot förmodan också höll sig nykter i sin del av Världen. Thank you for keeping me sober, skulle jag vilja säga nu. Men det känns lite fel, då det är jag själv som håller mig nykter, men jag tror fan inte jag hade klarat det utan Jacque som ifrågasätter om det verkligen är värt ångesten jag kommer ha imorgon, och som vill få mig att bevisa att jag kan låtabli att dricka iallafall under en vecka. Och Oskar då som talade mig till sans när jag fick lite smärre utbrott över att jag ville gå ut. Så jag säger väl det nu då. Oskar, Jacque: Thank you for keeping me Sober.

Dessvärre kan man inte göra allt samtidigt, som min mamma fortfarande försöker få in i min skalle. Så jag kunde inte gå och ha det göörmysigt hos Karin & Co. Well. Jag hade det bra anyway, och jag hoppas min karaktär växer till sig snart, så jag kan umgås med människor som nu dricker lite vin, utan att jag skall behöva stanna hemma. Idag skall vi egentligen ha Disney tema och köra en rad med underbara fimer, men vi får ju se hur det blir.. för de som skall ha Disneykvällen, funderar på att dra till IKEA. Just Toppen!

 

 

Senare: Mer om min urusla karaktär

Nu: Pulver

 

 

 

Som jag dok nu i efterhand har plockat bort, då den startas automatiskt för många bloggbesökare, och jag vill ju inte ha en hjärtinfarkt på mitt samvete.

 

 

 

Återkommer snart....   Enjoy the music!

 

Mamma föreslog kedjor och element för att jag skall stanna hemma.
Jag föreslog minibar och fler män som jag inte är besläktad med. Big Fail, då hon läser min blogg.


Hur som helst, så har jag kommit tillbaka till mina Hood, som är Kungshamn, efter en sväng i Vara stad på 72 timmar.
Jag lider verkligen med er som inte träffat Pernilla, hon är fanimej den skönaste jäveln som satt sina fötter på planeten Tellus. Vi tycker likadant om allt, vi säger allt samtidigt, vi skrattar endast åt varandras skämt. Ja. En Sara Klon skulle man nog kunna säga. Jaa.. nu säger ju jag mer eller mindre att jag är den skönaste jäveln som satt mina fötter på Tellus också när jag tänker efter. Förutom att Pernilla är naturligt vacker och inte måste ha 3 cm smink för att se respektabel ut. (Oskar, om du nu funderar på en kommentar gällande att det inte är så, så kan du lika gärna låtabli. För när jag för någon vecka sedan sa: Jag har gått här osminkad i 3 dagar, så svarade du: MEN USCH!!! Så rest your case please, och det gäller er andra också för den delen)

Well. Nu är det såhär att jag har då som ni kanske vet åkt en del Kollektivt de närmaste dagarna, eller egentligen de närmaste 36 dagarna som jag varit i Sverige. Och när jag förr åkte kollektivt, så hände det alltid något märkligt. Någon kräktes över mig, någons gigantiska hund lade sig och sov på mig, OCH jag har en gång fastnat med båda händerna i min väska, då det fanns två hål på vardera sida (fråga mig inte varför den var skapad sådär), och sedan fanns det en dragkedja i mitten. Om man då drog igen dragkedjan, så blev hålen minimaliska.

Jag satt en gång och snackade med Mia på bussen, när jag automatiskt pressade in händerna i väskan. Och Vips, så satt de där, stenhårt. Blodet slutade strömma till händerna och paniken gick stadigt uppåt. Där satt jag med båda händerna på var sin sida fast i en stor väska framför mig, och kunde inte få ut dem.  Maria kunde tillslut uppföra sig som en god vän efter att ha slutat skratta och fick ut handjävlarna ur väskfan. Tog ett tag innan de övergick till sin vanliga färg, och innan busschaffisen kollade på mig utan att sänka ögonbrynen till mustasch höjd.

Det jag skulle komma till var att det nu den senaste tiden inte hänt något nämnvärt konstigt.

Tills Idag såklart.

Jag satt på Tåget från Vara, och tuggade tuggummi och så skulle jag ta ut det och lägga det i papperskorgen bredvid mig. Givetvis så missar jag och tuggumit hamnar någon annanstans. Jag böjer mig ned för att kolla vart, men ser det inte, och känner inte för att krypa runt på alla fyra på tåget. Då harklar sig en gubbe och kollar menande på mig. "Detdär vill jag inte ha under mina skor" säger han. Nej givetvis inte. Så jag dyker ned på golvet och kryper runt. Efter någon minut av TOTAL förnedran och har fortfarande inte hittat det, så sätter jag mig igen. Då säger gubbjäveln: Jag hade inte velat ha det på mitt knä heller. Jag fattar inte vad han menar. Tills jag kollar på mitt korsade ben, vars Knä är helt täckt av mitt aprikosdoftande tuggummi. Utsmetat och grått eftersom jag antagligen fick det där INNAN jag började slava runt i vagnen. Jag tittade på gubben som dök ned i sin jävla bokjävel och total ignorerade mig.

Svennebanangubbjävlar alltså.

Så ungdomar. Inga tuggummin på tågen i fortsättningen om det befinner sig en man på ca 123 år i närheten.
Det är sååå inte värt det, om du inte är den som tittar på idioten som krälar förstås.


Grattis i efterskott min fina fina Maddis som fyllde år igår, och hoppas middagen var till belåtenhet! Saknar er alla. Men jag tror jag gör bäst i att stanna hemma ett tag till. Jag är så jävla trött på att åka med fler folk än den som kör mig.

För att vara snäll så kommer jag här nedan skriva lite oviktiga saker, så ni på Madeira kan slå ihjäl er tid på mina obetydliga ord. Här kommer det:


Jag åkte i Tisdags till min kära vän Pernilla, som nyligen flyttat till Sveriges metropol Vara, vilket också råkar vara Oskars hemstad. Jag måste faktiskt erkänna att det är väldigt fint och jädrigt mysigt här. Husen i Centrum är jättefina och det är verkligen charmigt, och påminner väldigt mycket om Trelleborg måste jag säga. Man jag kan också ge Vara att det inte finns sådär hejdundrande mycket att göra. Igår satt vi efter att ha utforskat stan... (det vill säga Systemet) och frågade runt lite efter något ställe att ta ett glas vin på. Inga cafeér serverade något vin, men de lovordade tydligen bakelserna, vilket vi dessvärre inte var så intresserade av. Så tillslut så hamnade vi på någon restaurang som mer eller mindre var en Pizzeria fast med vanlig mat. Där drack vi öl och vin i ca 6 timmar (!!)

OKEJ. Ta det nu lilla lugna, för jag vet att jag sa att jag inte skall dricka mer. Och grejen är att det skall jag inte heller, men att inte träffat Pärlan på 6 månader sa ju sitt, och vi beställde in de procenthaltiga dryckerna. Jag kommer inté heller dricka efter detta på ett tag, och egentligen handlar det inte om drickandets skull, utan det handlar mest om att inte dricka så man blir aspackad o inte kan kontrollera sig, eller sina händer... Och det kommer jag varken utsätta mig själv eller någon annan för mer. Monster Sara är all gone.

Nåväl. Idag gick vi upp tidigt som attan för att ta oss in till Uddevalla och möta upp en gammal vän till oss.
Vi käkade fruktost på Rådhuset och kom förvånadsvärt snabbt överens om att vi ogillar Uddevalla starkt. Sen bar det iväg till gamla staden Stenungsund, där vi spenderade 3 härliga år av våra fortfarande unga liv. (Vi snackade åldersnojja igår)  Vi strosade runt lite i skolan, och åkte sen ner till Sandbergs som är joooordens finaste och mysigaste fik. GÅ DIT !

Sen blev det lite hit o dit, och vi anlände nu i Fina Vara igen, och imorgon skall vi gå ut på en lååång promenad, och sen skall jag nog åka hem till min familj igen. Stackare. De får inte direkt se mig så ofta. Kanske de inte lider av dock... Mamma skickade nämligen ett meddelande till mig igår där hon föreslog att jag skulle söka jobb i Vara. Mm.. hon vill nog gärna att jag bor kvar hemma känns det som.

Vi har ingen kamera med oss på äventyret, så bilder kommer inte upp. Men det finns inte så mycket att se heller. Samma tjej, med olika drycker i handen. Inte såvärst säljande.

Sådär Madeira. Hoppas ni fick lite tid ihjälslagen nu. Jag bloggar mer imorgon eller något... om jag nu kommer hem snart.


Adjö.

Torget påväg ned.



Maria Poserar framför Skepparn, som är ett rätt soft uteställe under sommaren.
Vår Sjöbod till höger nedan, solen gjorde väl inte det bästa av sig på kortet kanske.



Coffeeroom till höger. Ett Café där vi mer eller mindre bor under sommarhalvåret och dricker öl & fikar.






Åh.. Smögen. Det är så fruktansvärt Vackert. När jag kom tillbaka hit efter Madeira så blev jag helt shockad över hur otroligt vackert det är, även under vintern. Man blir så hemmablind när man ser det helatiden tyvärr.
Men ni måste hålla med om att det är otroligt fint ?

Nu har jag börjat på pulver igen. Efter att ha spenderat Söndagen i kyrkan och sedan i fosterställning på golvet, så inseer jag att Pulverdieten är det enda som håller mig nykter. Jag har också bestämt att jag inte skall skriva om vad som händer längre och vad fan jag gör på fyllan. Det påminner mig bara, och jag överväger fortfarande att tabort inlägget jag skrev igår. Det kan ju inte göras ogjort, och jag kommer snart skratta åt det.. inte än dock, men snart. Jag menar. Vad fan gör detta om 100 år liksom. ingenting. Det är bara så hysteriskt fucked up och roligt. Jag är ju inte den som göra sådanthära egentligen. Jag ligger inte längre med random killar, och jag super mig inte såhär full. Nu släpper jag detta. THE END.


I lördags fick jag paketet från USA. Det paketet mina föräldrar skickade den 8:e december 2009, som aldrig kom till Madeira. Det kom till USA. Så nu har jag massa massa julgodis, skumtomtar, julskivor, lite julklappar, pepparkaksdeg och oskars Chips här hemma. Chipsen kan man ju inte äta, men pepparkaksdegen går ut i Maj. Så nu skall jag fira jul härhemma nästa vecka. Mysigt!


Skumtomtar                                Pepparkaksdeg o mandelmassa

Sen är det min fina Scarf som jag köpte på H&M i Lördags. Tydligen hade jag köpt något liknande på fyllan också, men jag orkade liksom inte vänta på den. Jag är ju ett leopard freak. Fin va?

 

 

Nu är det Tavlor, Böcker och lugn som gäller. Imorgon drar jag till Vara på Rehab! Mitt liv skall nu bli lugnt och harmoniskt. Ååååh, vad jag ser fram emot det.

 

 

Sen måste jag bara tillägga att Oskar Nilsson, du är en fantastisk vän och en stjärna. Jag är så jävla stolt över dig.

 

Äntligen är det en ny vecka. Och från förra veckan lärde jag mig:

Ta aldrig med dig mobilen ut när du dricker. 
Skit i de personer som du egentligen också skiter i när du är nykter.
Gå inte in på någon sida som säljer kläder eller skor när du är packad och har ditt Visa i närheten.
Åk förihelvete inte Taxi.
Drick inte när du är upprörd.
Skit i om ditt Ex är förbannad på dig, han kommer inte bli mindre förbannad när du åker dit och skriker.

Summering:
Don't give a fuck about idiotiska vänner, bittra ex och andra människor som försöker bli ovänner med dig.



Återkommer...

Fredag:

Beslutet togs av mina mindre fungerande delar i hjärnan och det bar av till Göteborg.
Superduper roligt att hänga med Jennie och dricka vin i henens fina lägenhet. Men denna känsla av eufori skulle snart bytas ut mot mer vin och skräckupplevelser. Efter att ha konsumerat större delen av Jennies 5 liter dunk med Tyskt vin så började nog alla sinnen svika mig. Inklusive Jennies omhändertagande.

Vi beställer en Taxi och slänger iväg oss 10 minuter till andra sidan av stan och skall gå in på en Krog som jag gillar, men Jennie var inte så sugen när vi stannade på utsidan och folk var påväg därifrån. Vi hoppar inte ens ur taxin utan fortsätter tillbaka till Centrala Göteborg, och hamnar på Andra långgatan. För er som har koll på Stan, så vet ni att det skiljer sig en del från Avenyns flotta, välputsade ytor i Stureplans stuk. Jag o Jennie skall på Strippklubb!


Ren och skär jävla urartning sker sedan de följande 36 timmarna:


1. Jag stöter på min gamla bästa vän, som inte pratat med mig på 1,5 år för att jag blev tillsammans med hennes morbror. Henne stöter jag på mellan två dörrar på Centralen, och efter att ha sagt massa saker som jag knappt kommer ihåg då jag var i ren och skär shock, så är jag tvungen att fly för jag trodde jag skulle kräkas på hennes skor. Helt brutal händelse. Som jag funderat över i 18 månader hur den dagen skulle arta sig. Det gick sådär måste jag säga.

2. Jag börjar fylle SMS:a vår gemensama vän som också var med vid mötet, men som inte är något sådär stort fan av mig heller längre... uppenbarligen. He he he. Så de kontaktade en av mina närmaste vänner och det blev helt kaos, och jag vet att jag skrivit massa massa meddelanden till dem allihopa, och har smart som jag är raderat alla utgående SMS. Men det lär varit jävligt störda saker jag skrev, för jag fick ett meddelande av min underbara vän igår, där det stod: Det du skrev igår, pratar vi om när vi ses! Känner att det inte är något vidare bra tecken. Hjälp.

3. Jennie skall visa något på H&M's hemsida, och det slutar med att jag registrerar mig, pekar på allt jag vill ha och jennie klickar hem det med mitt Visakort i handen. Kommer bli jävligt intressant att se vad jag får för fint hem om någon vecka. Jennie nämnde något om Rosa skor mellan de hysteriska skratten ..... Rosa skor... (!!!!!!????)

4. Jag får för mig att jag skall göra upp med mitt Ex, och ringer och sms terrar honom som en gaaalning. Han svarar inte, och då skickar jag GIVETVIS ett meddelande till hans polare som ringer upp och säger: Jag vet inte vart han är, jag har inte snackat med honom på evigheter, han har fru och barn på g, och han har inte pratat om dig på 2 år. Vilket var total jävla bullshit, då vi var tillsammans för 1,5 år sedan liksom så det gick inte ihop. Jag blir asförbannad för att han ljuger för mig (vilket jag nu inseer att det var för att jag inte skulle skada personen i fråga igen, och att kompisen bara ville skydda honom från mig. Monster Sara). Jag skickar ett meddelande till mitt Ex, och skriver: Jag kommer hem till dig nu. Kompisen ringer då upp mig, som om han var synsk och gissar att jag är påväg till min gamla man, och säger att han inte är hemma. Jag fattar ju såklart då att de har pratat med varandra och blir om möjligt, ännu argare. Hoppar in i en taxi och berättar hela min historia och relation till mitt ex, och killen föreslår att han och jag skall ha sex istället. Jag tackade nej, och skulle nu upp och prata med mitt Ex. Taxi killen tror inte jag kommer få komma upp, så han väntar på utsidan. Där kan han stå tills imorgon tänkte jag. Jag slänger mig på portklockan och ringeer som en besatt tills fönstret 3 våningar upp öppnas och mannen vars hjärta och självförtroende jag jämnat till marken tittar ut.... och SKRIKER:

SARA!!!! VADFAN GÖR DU HÄR. DU KAN INTE BARA KOMMA TILLBAKA SÅHÄR O TRO ATT ALLT ÄR BRA, JAG VILL INTE PRATA MED DIG NU. JAG HAR HALSFLUSS OCH FEBER, OCH DU FÅÅÅÅR INTE KOOOOMMMAAA IIIIIIIIN!!

Jag flippar ju totalt och börjar klockan 3 på natten skrika upp mot fönstret i lägenhetsområdet:

DIN JÄVLA IDIOT. JAG VILL INTE HAAAAA DIIIIIIIIIIIIG!! SLÄPP IN MIG FÖRIHELVETE!!!

5. Kaos utbryter och det slutar med att han skriker att han skall ringa mig, och jag säger något idiotiskt och går därifrån. Sätter mig i den väntande taxin och... tam tam taaaaaam: Drar över Taxi chaffisen istället. Score!


Lördag:

6. Jag vaknar på morgonen och vet att detta är den sista dagen i mitt liv. Tar på mig, och går ut på gatan i solen. Går runt och ringer sedan Jacque. En person som säger den bittra sanningen, men som hjälper mig att komma över min ångest, och säger att det som jag aldrig vill höra, men det som jag behöver höra. En fantastisk klippa alla mornar som jag vaknar och på fullaste allvar inte vill leva mer. Grejen är att det är inte fyllesaker som jag får ångst av. Det är saker som jag kommer skratta resten av mitt liv åt. Men det som gör mig så ledsen är att jag alltid drar in massa människor i det jag gör. Jag förstör mina relationer som om de vore oviktiga, och blandar in människor som inte skall vara inblandade. Som tillexempel mitt ex. Normalt att stå och skrika på honom o välja meningen: Jag vill inte ha dig, släpp in mig! Jag blandar också in mina vänner och det blir aldrig bra. Jag skiter fullständigt om min gamla vän inte vill se eller prata med mig, jag behöver inte henne i mitt liv, men jag tycker så jäääävla synd om henne för att hon är så bitter.

7. Jag drar i mig ett glas vin o vi drar mot Kungshamn. Vid Stigscenter (någonstans, mitt i ingenstans) så  uppmärksammar vi att det inte skall ryka brutalt mycket från huven och får stanna o kolla läget. En jävla slang har släppt, och det finns inget vatten i kylaren. Fuckin' great.
2 tjejer som är lika händiga som en mask står alltså och pratar i telefoner med vänner o våra pappor för att de skall säga hur vi skall lösa eländet. Iklädda gigantiska solbrillor, lösnaglar och läppglans skall detta lösas Bakfulla som fan, och stressade för att vi skall möta alla tjejerna på middag klockan 18, då jag såklart hade hunnit fyllesmsa alla dem också, och tvingat dit dem. Tillslut så fixar Mekanikerna bilen, och kör mot Kungshamn. 30 minuter har jag på mig, sminkar på nytt smink på det som jag inte tagit bort från natten innan, (suuuuuuck) och springer ner och dricker massa öl, vin, snackar och har det jävligt trevligt faktiskt... tills...


8. Sen blir det krogen. Status: FRUKTANSVÄRT!


Söndag:

9. Vaknar hemma hos mig (Tack gode gud) mellan 2 killar, och morsan säger att vi skall vara i kyrkan om 20 minuter på minnesgudstjänst. YEAH! 

Behovet av att snacka med gud har dock inte varit störren än idag, så jag kände att det var det bästa som hänt under helgen.

En fruktansvärd helg har precis avverkats, ännu en gång.





Nykterheten kickar nu in, och jag lägger från och med idag ned vinet. På allvar.

 

 

 

Ut och Sup, Ligg och Bränn pengar !

 

 

Åh.

Åh.

Åh.


Jag har hittat honom. Mannen i mitt liv.


Eller aa, jag har ju inte hittat honom dessvärre, men jag har äntligen fått ihop i mitt huvud hur han ser ut, vad han gör, vad han vill, och vad han har gjort. Detaljerad beskrivning följer nedan:


Mannen i mitt liv

Han är brun som en pepparkaka
Han har rest jorden runt och träffat tusentals intressanta människor
Han har haft flera riktigt viktiga och högt stående jobb
Han är ca 50 år (Jajajaja)
Han har flera barn som älskar honom villkorslöst (får jag väl räkna med om jag satsar på den åldersgruppen)
Han har fleratalet Ex-fruar som är jätteintressanta och har ingenting emot mig (får man väl också bjuda på)
Han är en konstnär som målar underbara tavlor, och som ser konst och det vackra i allt möjligt.
Han är en litterär gud, och skrivit flertalet böcker och har ett gigantiskt bibliotek
Han älskar att resa och inredning och har hus i Italien där vi kommer bo
Han avgudar klassisk musik
Han kan det mesta om allt och är riktigt påläst
Han älskar att lyssna på mig, och är stabil och har endast vettiga åsikter och råd
Han är fantastisk på alla sätt o vis och vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar
(hans resterande dagar då förstås)


Låter det inte bara heeelt fantastiskt ?
Jag är DÖ KÄR !

Imorse, när jag vaknade så var det borta. ÄNTLIGEN så är det all gone. DET GRÅA JÄVLA MOLNET som har omringat mitt huvud i en längre tid och bara sprider förpestningar och förödelse vart jag än går. Jag har hamnat i en depression som heter duga. Men inte för att det har gjort några större förändringar i mitt liv, för jag har ju druckit vin, hängt med vänner, rest runt i Sverige och skrattat dagligen ändå. Men så vare detdära jävla molnet som sitter likt en vissen och grå midsommarkrans runt mitt gigantiska huvud.

Igår pratade jag med min otroligt sköna men ack så lama & kroniskt snurriga gamla kollega Medlyssnar-Jonas i en timme, och skrattade det sista jag gjorde innan jag somnade in i min sanslöst sköna säng. Och imorse PLING, så var det trista molnet borta och istället så började jag garva när jag tänkte på Linus Fucking Hilarious Skoglund. Så jag skickade ett meddelande till mannen som skulle kunna få ett ägg till att skratta. Efter att skickat meddelandet så kom jag på att han kanske inte visste vem Sara var. Så jag fick skriva ett till, med något i stil med: "Sara Karlsson alltså, din forna kollega, kommer från samma län som dig i Sverige, har samma känningar, som du skrattat dig till tårar med på tacokvällar och som du satt och gjorde olagliga saker med på en asfaltsliknande sak mitt i vägen sista helgen på Madeira" (Ni som nu tror det är offentligt sex kan ju jag underrätta att ni har brutalt fel)
Uppenbarligen fattade Herr Skoglund att det var jag redan i första SMS:et och svarade: "Ahaha jag dööör"

Jag gillar verkligen Linus, det räckte med att jag kikade på honom förr på kontoret och så började jag skratta helt okontrollerat. Linus har ju också en hel del fantasi och har startat upp sitt eget Linuspedia Där han klipper ihop allt som han tycker och tänker och sedan skickar det till mig och lurar röven av mig, och får mig att tro att det som står där i är sant. Sedan har ju jag och Linus en del planer som aldrig blev av dessvärre. Vi tänkte ju (Jag svär mig fri från all text om detta skulle bli indraget i ett rån som nu skett nyligen) råna Casinot på Madeira, och planerade i detaljer hur det skulle gå till, vad vi skulle göra, och sedan vad fan vi skulle göra för att sätta sprätt på cashen när planen var kirrad. Planerna för själva råningen blev vi aldrig riktigt överens om, men det fanns både förslag som att slänga in Jacque och få henne att tugga brustabletter så vi kunde fejka ett epelepsianfall, samt att köra in en ambulans på Casinot, och ställa den med skärmar runt Roulettbordet så vi kunde sno pengarna och sen köra iväg ambulansen lungt och fint med en fin dagslön. Det var okså tal om värdetransporter, vilket måste vara det absolut lättaste sättet att hamna bakom galler på.

Hur som haver, så får planerna ligga o vila lite medans jag är här, men när jag kommer tillbaka, så kan ni Casino-suckers försöka få ut pengar i det bygget. De kommer nämligen finnas i Karibien, i ett gigantiskt kassaskåp byggt av bambu, på en Tiki-Tiki-Strand, i en Tiki-Tiki-bar, där jag o Skoglund sitter och sipprar på våra Tiki-Tiki drinkar och njuter av våra vääl förtjänta pengar.












Nu skall jag röjja lite, och sen skall jag fanimej boka en restresa till Utlandet.

Detta kommer bli den bästa sommaren. Det sa dem alltid. Flickorna som varit med om otaliga sommrar tillsammans, som varje år slog året som var innan. Sol, bad, klippor, män och sprit. Det var refrängen i deras eviga sommarsång. När sedan hösten kom så tittade de tillbaka på det de gjort, tackade för att de allihopa hade överlevt sommaren ännu ett år, och såg fram emot den 9 månaders långa baksmälla som drabbade dem efter den ljuva sommaren full med orgier och ångest.

Detta hade vart den bästa sommaren. Allt blev galnare ju äldre de blev, ju fler folk de lärde känna och desto fler nattklubbsägare de kunde ligga med. De levde likt fjärilar endast under sommarhalvåret och då också i sitt vackraste jag.
Juni, Juli, Augusti.  LSD, Kokain och Heroin. Månaderna var som droger för dessa flickor som är uppvuxna med sin trygga tillvaro, föräldrar med pengar och hyfsade betyg på pappret.
På sommaren så gjorde de det som ingen annan kunde, det festade oavbrutet tills de gick till jobbet, håvade in sina lättförtjänta pengar och skruvade upp vinflaskan påväg in i duschen. Så var det alltid, varje sommar. Var det dåligt väder en vecka eller två, så drog de till utlandet för att bättra på brännorna och utrota levern. De käkade skaldjur som om det var frukostflingor och alla satt och rökte i sina seglarjackor, med ett glas rosé på kvällen. Det var så det började, och så skulle det fortsätta. De skulle aldrig sluta. Inte på ett par år, det vägrade dem. Aldrig skulle de skaffa barn, aldrig skulle de bli tillsammans med en kille som de kunde få känslor och kanske fastna med. De skulle bara ha varandra, det var äventyr nog.

Det var alltid någon som kräktes, håren hölls upp av vana vänner, som stod och pratade med andra medans den ena spydde upp dessa färgglada drinkar de betalat tusentals kronor för på krogen timmen innan. Någon var alltid försvunnen, någon låg alltid med någon som man inte fick ligga med, Ciggaretterna avlöste varandra, och kylarna var fulla med vin. Det var detta som var livet. Och de skrattade sig till tårar dagen efter. Ständigt. Denna sommaren var den bästa sommaren.


24 månader senare sitter de vid samma bord de gjort i 8 år.
Hon tittar på sina vänner och ler. Hon minns de dagar de haft tillsammans, de minns dem också.
Hon höjer sitt vinglas som kan liknas med en guldfisks skål. Hon slänger ett sista öga över sina oerhört vackra vänner, och tänker på att det finns ärr i deras ansikten som inte fanns där förut. För några år sedan var de ärrlösa, helhjärtade och fällde aldrig tårar. Nu var de belevrade, härdade och all naivitet var borta.

Skål sa hon, och hennes uppriktigt lyckliga leende speglade sig i henns vänners lika uppriktigt lyckliga ögon.
Skål sa dem, och drack det iskalla vinet, vant liksom alla år innan.

Något hade förändrats, och alla visste det. Det blir inga fler kräkor, ligga med klubbägare, gå direkt från krogen till jobbet och de skulle aldrig igen säga Detta kommer bli den bästa sommaren.
De visste att det var slut nu, men alla var oerhört tacksamma att de även detta året var enade.

Köpt kalender: Check!
Fyllt i kalender: Check !
Insett att jag inte har nog med tid: Check check check!




Just wait...


Nu drar jag till Gööttteelaaboorg igen!
Ciao ciao.

Jag saknar er, varje dag som går saknar jag er, och jag tänker på det vi gjort, sagt och varit med om. Men jag är nöjd. Jag är så jävla nöjd. Jag hade inte kunnat få det bättre på ön. En helt fantastisk upplevelse, med helt fantastiska människor. Människor som jag alltid, alltid kommer känna för.

Jag är Nöjd nu, jag har det sjukt bra här, men man kan inte låtabli att tänka på

When it was good.