Gröna ögon
Han hade gröna ögon.
Endast 1-2% av jordens människor har gröna ögon. Det var ovanligt. Han var ovanlig.
Han hade ett enormt hjärta, men var en av dem som aldrig insåg det själv, inte ens när hans omgivning sa det till honom dagligen. Ett stort hjärta är för mig också något ovanligt. Han var ovanlig.
Kylan kom, och sedan kom våren.
Likt en parodi av mig själv gick han bredvid mig dag efter dag. Det hade varit logiskt om någon sa att vi under födseln hade fått våra hjärnor kluvna, och istoppade i varandras huvuden. Men han var äldre än jag var, och ingenting skulle någonsin vara logiskt mellan oss.
Jag kan på kvällarna sitta och fundera på honom. Vad det är som snurrar i hans huvud under hans kvällar, och vad det egentligen är som får det att snurra. Jag är medveten om att mina tankar fylls på likt en kaffekopp med hål i. Det finns alltid plats för nya tankar. Han brukade säga att jag inte skulle tänka så mycket. Jag försökte låta bli, men just de orden fick min hjärna att hamna i någon tonårstrots, och det blev bara ännu värre. Jag tänkte mer när jag var med honom, än när jag var själv och faktiskt fick tänka fritt. Han fick mig att bli glad på ett anant sätt, att tänka på andra saker och att fundera över saker som jag innan tyckte var logiska. Som sagt. Ingenting skulle bli logiskt i hans närvaro.
Han kan liknas med frostat glas. Du kan se vad som finns därbakom, men det blir aldrig någonsin detaljerat.
Det måste vara det enda som skiljer oss åt. Han är gjord av frostat glas, medans jag är gjord av fullt genomskinligt glas, där det inte finns några detaljer som man missar. Jag avundas att han är som han är. Jag avundas att han inte ger allt av sig själv, att man inte kan se allt. Jag önskar att jag hade det glaset. Jag önskar att jag visste hur man kunde bygga den muren som han har runt sig, som är så svår att slå igenom.
Dagen jag såg honom så tänkte jag inte på att han var något speciellt. Jag hade inte heller en aning om att han skulle vända upp och ned på mitt liv, och förändra hela mig. Hela mitt varumärke som jag en gång byggt upp. Så enkelt var det för honom att dra bort den påklistrade lappen, som sa vem jag var och sedan aldrig igen klistra dit någonting annat. Man behöver ingen etikett för att vara människa, man behöver inte tillhöra något fack, och man behövde inte ge av hela sin själ och byta ut det frostade glaset mot kristallklart glas. Man behöver inte ge allt. Och han är nu inte en person som inte är något speciellt, han är den vackraste människan jag vet och speciell på ett sätt som fler borde vara.
Skulle jag få möjligheten att sätta ett annat namn på honom, än det han bär idag så skulle det vara Karisma.
Han är för mig Karisma personifierat. En människa med så mycket hjärta, själ och vilja. En människa som själv inte vet vart han är påväg, och som tror han befinner sig på en mark som närsomhelst kan försvinna från hans fötter. Han vet inte vad han vill, vad han känner eller vart han skall. Han vet inte ens vem han är. Han skrattar inte lika mycket längre, och jag antar att det hänger ihop med verkligeheten som visat sig vara på ett annat sätt än den gjorde innan.
Jag vet att det han nu känner kommer gå över. Jag vet att han snart kommer veta exakt det han behöver veta, och exakt vart han är påväg. Han behöver bara ge det tid.
Hade du gjort så att minuterna på din klocka gick dubbelt så snabbt än de egentligen skulle om du fick chansen? Ibland önskar jag att jag hade den makten. Att jag kunde hoppa fram i tiden och missa det jobbiga av livet. Men det är det som är hemligheten. Missar du det jobbiga, missar du hjärtesorg, tårar och besvikelse, så kommer du befinna dig på samma ställe, på lika osäker mark som närsomhelst kan rasa, bara att det är en annan tid.
Man får inte genskjuta livet, för då kommer man aldrig att hamna på rätt vägar.
Jag behöver fler folk i mitt liv som säger att jag skall hålla käften när det behövs, och som säger att jag är bra när jag inte tycker det själv. Jag måste säga att jag uppskattar honom väldigt mycket, och att han har fått mig att se en del viktiga saker i livet som jag aldrig skulle ha sett utan honom. Han med Gröna ögon.
Endast 1-2% av jordens människor har gröna ögon. Det var ovanligt. Han var ovanlig.
Han hade ett enormt hjärta, men var en av dem som aldrig insåg det själv, inte ens när hans omgivning sa det till honom dagligen. Ett stort hjärta är för mig också något ovanligt. Han var ovanlig.
Kylan kom, och sedan kom våren.
Likt en parodi av mig själv gick han bredvid mig dag efter dag. Det hade varit logiskt om någon sa att vi under födseln hade fått våra hjärnor kluvna, och istoppade i varandras huvuden. Men han var äldre än jag var, och ingenting skulle någonsin vara logiskt mellan oss.
Jag kan på kvällarna sitta och fundera på honom. Vad det är som snurrar i hans huvud under hans kvällar, och vad det egentligen är som får det att snurra. Jag är medveten om att mina tankar fylls på likt en kaffekopp med hål i. Det finns alltid plats för nya tankar. Han brukade säga att jag inte skulle tänka så mycket. Jag försökte låta bli, men just de orden fick min hjärna att hamna i någon tonårstrots, och det blev bara ännu värre. Jag tänkte mer när jag var med honom, än när jag var själv och faktiskt fick tänka fritt. Han fick mig att bli glad på ett anant sätt, att tänka på andra saker och att fundera över saker som jag innan tyckte var logiska. Som sagt. Ingenting skulle bli logiskt i hans närvaro.
Han kan liknas med frostat glas. Du kan se vad som finns därbakom, men det blir aldrig någonsin detaljerat.
Det måste vara det enda som skiljer oss åt. Han är gjord av frostat glas, medans jag är gjord av fullt genomskinligt glas, där det inte finns några detaljer som man missar. Jag avundas att han är som han är. Jag avundas att han inte ger allt av sig själv, att man inte kan se allt. Jag önskar att jag hade det glaset. Jag önskar att jag visste hur man kunde bygga den muren som han har runt sig, som är så svår att slå igenom.
Dagen jag såg honom så tänkte jag inte på att han var något speciellt. Jag hade inte heller en aning om att han skulle vända upp och ned på mitt liv, och förändra hela mig. Hela mitt varumärke som jag en gång byggt upp. Så enkelt var det för honom att dra bort den påklistrade lappen, som sa vem jag var och sedan aldrig igen klistra dit någonting annat. Man behöver ingen etikett för att vara människa, man behöver inte tillhöra något fack, och man behövde inte ge av hela sin själ och byta ut det frostade glaset mot kristallklart glas. Man behöver inte ge allt. Och han är nu inte en person som inte är något speciellt, han är den vackraste människan jag vet och speciell på ett sätt som fler borde vara.
Skulle jag få möjligheten att sätta ett annat namn på honom, än det han bär idag så skulle det vara Karisma.
Han är för mig Karisma personifierat. En människa med så mycket hjärta, själ och vilja. En människa som själv inte vet vart han är påväg, och som tror han befinner sig på en mark som närsomhelst kan försvinna från hans fötter. Han vet inte vad han vill, vad han känner eller vart han skall. Han vet inte ens vem han är. Han skrattar inte lika mycket längre, och jag antar att det hänger ihop med verkligeheten som visat sig vara på ett annat sätt än den gjorde innan.
Jag vet att det han nu känner kommer gå över. Jag vet att han snart kommer veta exakt det han behöver veta, och exakt vart han är påväg. Han behöver bara ge det tid.
Hade du gjort så att minuterna på din klocka gick dubbelt så snabbt än de egentligen skulle om du fick chansen? Ibland önskar jag att jag hade den makten. Att jag kunde hoppa fram i tiden och missa det jobbiga av livet. Men det är det som är hemligheten. Missar du det jobbiga, missar du hjärtesorg, tårar och besvikelse, så kommer du befinna dig på samma ställe, på lika osäker mark som närsomhelst kan rasa, bara att det är en annan tid.
Man får inte genskjuta livet, för då kommer man aldrig att hamna på rätt vägar.
Jag behöver fler folk i mitt liv som säger att jag skall hålla käften när det behövs, och som säger att jag är bra när jag inte tycker det själv. Jag måste säga att jag uppskattar honom väldigt mycket, och att han har fått mig att se en del viktiga saker i livet som jag aldrig skulle ha sett utan honom. Han med Gröna ögon.
Kommentarer
Trackback
