Aldrig en gång till
Detta kommer bli den bästa sommaren. Det sa dem alltid. Flickorna som varit med om otaliga sommrar tillsammans, som varje år slog året som var innan. Sol, bad, klippor, män och sprit. Det var refrängen i deras eviga sommarsång. När sedan hösten kom så tittade de tillbaka på det de gjort, tackade för att de allihopa hade överlevt sommaren ännu ett år, och såg fram emot den 9 månaders långa baksmälla som drabbade dem efter den ljuva sommaren full med orgier och ångest.
Detta hade vart den bästa sommaren. Allt blev galnare ju äldre de blev, ju fler folk de lärde känna och desto fler nattklubbsägare de kunde ligga med. De levde likt fjärilar endast under sommarhalvåret och då också i sitt vackraste jag.
Juni, Juli, Augusti. LSD, Kokain och Heroin. Månaderna var som droger för dessa flickor som är uppvuxna med sin trygga tillvaro, föräldrar med pengar och hyfsade betyg på pappret.
På sommaren så gjorde de det som ingen annan kunde, det festade oavbrutet tills de gick till jobbet, håvade in sina lättförtjänta pengar och skruvade upp vinflaskan påväg in i duschen. Så var det alltid, varje sommar. Var det dåligt väder en vecka eller två, så drog de till utlandet för att bättra på brännorna och utrota levern. De käkade skaldjur som om det var frukostflingor och alla satt och rökte i sina seglarjackor, med ett glas rosé på kvällen. Det var så det började, och så skulle det fortsätta. De skulle aldrig sluta. Inte på ett par år, det vägrade dem. Aldrig skulle de skaffa barn, aldrig skulle de bli tillsammans med en kille som de kunde få känslor och kanske fastna med. De skulle bara ha varandra, det var äventyr nog.
Det var alltid någon som kräktes, håren hölls upp av vana vänner, som stod och pratade med andra medans den ena spydde upp dessa färgglada drinkar de betalat tusentals kronor för på krogen timmen innan. Någon var alltid försvunnen, någon låg alltid med någon som man inte fick ligga med, Ciggaretterna avlöste varandra, och kylarna var fulla med vin. Det var detta som var livet. Och de skrattade sig till tårar dagen efter. Ständigt. Denna sommaren var den bästa sommaren.
24 månader senare sitter de vid samma bord de gjort i 8 år.
Hon tittar på sina vänner och ler. Hon minns de dagar de haft tillsammans, de minns dem också.
Hon höjer sitt vinglas som kan liknas med en guldfisks skål. Hon slänger ett sista öga över sina oerhört vackra vänner, och tänker på att det finns ärr i deras ansikten som inte fanns där förut. För några år sedan var de ärrlösa, helhjärtade och fällde aldrig tårar. Nu var de belevrade, härdade och all naivitet var borta.
Skål sa hon, och hennes uppriktigt lyckliga leende speglade sig i henns vänners lika uppriktigt lyckliga ögon.
Skål sa dem, och drack det iskalla vinet, vant liksom alla år innan.
Något hade förändrats, och alla visste det. Det blir inga fler kräkor, ligga med klubbägare, gå direkt från krogen till jobbet och de skulle aldrig igen säga Detta kommer bli den bästa sommaren.
De visste att det var slut nu, men alla var oerhört tacksamma att de även detta året var enade.
Kommentarer
Trackback
