SJK

 

 

I onsdags så var det min vän och kollega Amandas sista dag innan hemfärd till Sverige igen. Så jag dök upp lite som gubben i lådan som vanligt och hade så dåligt samvete för att jag endast kunde stanna i 25 minuter då jag hade gäster hemma. Så jag beställde in en vända öl till alla som var med och sedan avslutade jag det med en runda tequila. Emelie  sade sig ha magsår och var därför lite skeptisk mot tequilan.

"Det finns ingeting i världen som tequila inte kan råda bot på" säger jag. E känner sig fortfarande lite skeptisk på om detta verkligen är bra för hennes mage och jag garanterar henne att vad det nu än är hon har så är det inte magsår och man må ju dricka tequilan med resterande grupp. Ja, lite hets kanske det var men vafan.

 

 

 

Tror ni att jag kanske har lite.. liiite.. dåligt samvete ?

 

 

 

 

 

 

 

 

I och med övertagandet av Oskars lägenhet så kom också övertagandet av Robin, då Oskars nära vän.

Kan inte annat än att säga att det var en fantastisk grej som ingick i lägenhetsdealen. En Robin liksom.

Typ Tellus sötaste och snällaste kille. En kille som uppskattar vin lika mycket som jag, oavsett om det handlar om ett glas på en lördagsmorgon eller om det är en flaska på en onsdagsnatt.

 

Sådantdär säger Robin typ ständigt. Så.himla.bedorande.

 

Förra helgen så tog vi över min brors lägenhet då alla boende där försvann. Jag o Rob own the place med våran ypperliga musiksmak och dancemoves. Hurra för att ha fått ta över Herr Fyhr i 3 månader. Hoppas på förlängning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ay-ay vilken amazing dag detta kommer bli. Legendariskt.

 

 

 

 

 

 

 

Nackdelen med sol är ju att man bränner sig. Och att mina läppar svullnar så jag ser ut som något sorgligt försök till en Hollywoodfru. Och att jag får munsår. Inte dykt upp än men jag anar dess lämpliga framträdande innan vi skall gå ut ikväll. När jag bränner läpparna får jag alltid munsår. Stod kvar vid staterandet av att Solkräm är för turister, Idag - not so much. Bränt upp hela ansiktet, bröstkorgen, benen, knäna och fötterna. Också har jag bränt händerna och handlederna. Ja ni förstår ju att det fanns bra mycket mer intressanta saker att göra igår vid poolen än att smörja in sig och att vinkla solstolen i takt med solen. Typ dricka öl fördjupa oss i ämnet "Kvinnliga Portugisers minimala - snudd på obefintliga bikinitrosor".

 

Katamarantur idag kl 10 men då Malin ringde inatt och sa att hon fortfarande drack drinkar så fick jag väcka Mickan och säga att vi får nog skjuta på det lite. Inte mig emot jättemycket. Önskar att svullnaden av läpparna går ned lite innan jag visar mig in public. Dock vet jag inte hur en 3h lång katamarantur mitt ute på Atlanten kommer göra att min överdrivna bränna kommer bli bättre. Men det serveras ju öl på båten så det problemet löser sig väl själv. Eftersom jag har Mickan här på semester så får man ju änna turista lite. Det är ju helt okej ibland.

 

Lördag och BO-YAH!

 

 

 

 

 

 

 

Satte mig på golvet när denna började spelas. Blev typ apatisk. Vet inte anledningen men låten gjorde sitt jobb skulle man ju kunna säga. Är verkligen inne i en Bon Iver era nu. Oj vad bra. Men denna låten. Ja, no words needed liksom. Sjukt fin.

 

 

 

 

Lindsay Lohan är fortfarande bland det vackraste, snyggaste och sexigaste jag vet. Majjgadd alltså. Verkligen en tjej som jag skulle kunna gå lesbian för alltså. Jag tänker nog lite väl ofta på henne. Minns en gång när Mickan frågade vad jag tänkte på och jag svarade att jag funderade på om Lindsay var bakfull idag och undrade hur ballt hon hade det under natten. Jag är verkligen helt övertygad om att vi hade blivit bästa vänner om våra vägar hade korsats. Och hon har ju faktiskt lesbiska erfarenheter. Det är fan aldrig försent att testa något nytt liksom. Och skall livet fortsätta att kantas av sådanahära manliga stjärnor man träffat de senaste åren så kommer jag börja spela för det andra laget typ pronto. Eller a, jag skulle iallafall spela för Lohans lag alla dagar i veckan. M m m !

 

 

 

 

 

 

 

Ja men precis. Sex.

 

Jag har funderat en period på en sak som min otroligt kloka väninna Lina sa till mig för ett tag sedan.Något i stil med: Det är inte förrän man blir fysiska som man blir sårbar. Och hon ha så rätt. Jag har nämligen tänkt att det liksom inte spelar någon roll om man legat eller inte. Men om en man som jag tycker om sårar mig så är det ju jättehemskt och jag kommer såklart bli ledsen, men om en man som jag tycker om som jag har legat med sårar mig så kommer det ju bli en miljon gånger värre heartache. Jag har ändå någonstanis sett en relation som inte innehåller sex som en kanske bättre relation. Mer äkta relation där man inte blandar in fysiska behov i vänskapen. Nu vet jag inte. Jag kan tänka mig att en relation där man faktiskt ligger kan vara en bättre relation ändå, för då har man ju ingenting som sätter stopp för vad man känner, tycker eller tänker. Oh, kan bli knäpp när jag börjar tänka på sådanthär. Jämför typ alla relationer man haft med män genom alla år och funderar. Tänker tillbaka. Vilket sällan slutar i succé för min del.

 

Men jo. Man blir mer sårbar när man legat med någon. Absolut. Men det är ju positivt och vackert. Om det är med en person som man älskar. En vän liksom. Kan inte riktigt bestämma mig om det är mina hormoner som är helt loco eller om detta är någonting som jag faktiskt kommer kunna försvara även imorgon. Antagligen så kommer jag väl kunna det då jag är totalt nykter och det finns ingenting annat som gör att jag skulle kunna tänka såhär mer än.. just hormonerna då.

 

Just det. Ajaj.

 

 

 

Två stycken vid benämning: Föräldrar är alltid väldigt noga med att jag skall få i mig mjölk. Im not a milk fan liksom. Eller, jag vet inte. Jag blir lätt äcklad av mjölk. Vet inte vad det är. Så, jag dricker aldrig mjölk.Vilket mina föräldrar är väldigt medvetna om givetvis. Men nu så kände jag i veckan att jag behövde mjölk i mig. Märklig känsla. SÅ jag köpte en Mjölk-festis (uuh, det ordet lät inte bättre) och här är den. Sinnessnyggt kort blev det förövrigt. Om jag hade gillat mjölk så hade jag lätt skickat in denna till en Mjölkreklam. Men det gör mig lite till en hycklare va? Hur som haver. Föräldrar: This is for you! (Tror inte pappa vågat sig hit än, men min kära härdade mor har iallafall. Så hälsa pappa att framsteg görs. PUSS!)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni vet när man bränt alla broar med vissa människor, och tillslut så vill man bara bränna upp varenda cintimeter av den sista bron, se den lossna från alla fästen och rasa ner i vattnet och sjunka till botten. Kanske vet ni alla inte vad jag menar, men antagligen vet några. 

 

När man känner att man är så fed up i en relation och man anar att den aldrig någonsin kommer ta slut helt, så man vill bara göra allt man kan för att krossa den till så små flisor att ingen kan klistra ihop de till någonting fungerande igen? Låter det helt crazy eller? Antagligen. Men jag är övertygad om att fler människor resonerar på samma sätt som jag gör, och agerar därefter också.

 

I lördags brände jag min sista bro. Det var inte till min fördel skall tilläggas. Alltså, resultatet var självklart till min fördel, men själva brännandet kunde vart snyggare - det skall erkännas. Det var dock otroligt behövligt. 

 

Söndag morgon och jag mådde som jag förtjänade. Det vill säga helt sjukt bra.

Ingen ångest, ingen ånger, ingenting. Nada, zipp, zero.

 

Ibland tror jag att man måste ta till saker som inte egentligen känns okej, eller som är till sin fördel för att göra slut på saker, stänga boken eller varför inte bränna boken.

 

Bränn om inte annat fler broar känner jag. Sådana som aldrig någonsin kommer leda någonstans ändå iallafall. Sjukt onödigt med massa broar som bara tar kraft och space o tid.

 

 

     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland så anar jag att det vilar ett uns förbannelse över mig. Well, sätt inte på er läsglasögonen än, för detta är inte något häpnadsväckande. Bara en lätt förbannelse som gör att typ allt jag rör vid går sönder, att jag trillar, låser in mig i random rum, gör bort mig något hejdlöst eller helt enkelt slår sönder mig. Jaja ni tror alla att ni är likadana som jag, men nej. Jag tvivlar på det alltså.

 

Jag lyckades idag med att slå i pannan i samma skåpslucka under 1 minut. (Meeen, stäng den första gången dååå) JO, men inte fan tror jag att jag skall göra det igen när jag precis gjort det. Och här om dagen så hade jag ju barbariska skoskav. Alltså nu snackar vi skoskavs size som kan ses från månen.

 

Dessa höll - mot alla medicinska odds på att läka, jag ligger i soffan, slänger mig upp och på något sätt så hamnar foten typ bak och fram, alltså vinklad mot soffan istället för från och jag drar i hälen i soffbordet. Kväver ett skrik och faller ned i soffan igen. Hämtar mig och kollar på såret som jag spräckt och det rinner blod ifrån det. Inser att jag snabbt måste åtgärda detta och slänger mig ur soffan på ett identiskt sätt som jag gjorde innan och slår i hälen IGEN i bordet. Eftersom jag lade alla mina krafter på att kväva det första skriket så kan jag inte hålla emot och ger utlopp för denna omätbara smärta (heltklart 9 av 10 på föda barn skalan) och slänger mig ned på knä som om jag skulle avrättas i någon romersk film som utspelas på 400-talet. Och det skriket kan jag garantera också nådde månen.

 

Nu i efterhand så kan jag ju tycka att det var ett lite väl dramatiskt agerande men jag visste seriöst inte om jag ens hade någon häl kvar. Jag kanske lämpligt nog skulle bli tvingad att döpa om mig till Akilles liksom.

 

Då kommer skrattet. Inte från mig, inte från grannen utan från datorn. Jajamen. Jag skypade ju med min kära vän under tiden denna häla-slakt pågick men hade förtängt detta. Och jag förstår henne. Jag hade också skrattat. Men med så stora skoskav så är livet fan inte lätt att skratta åt.

 

Alltid kul att kunna underhålla på avstånd liksom. Hur smärtsamt det än må vara.

 

 

 

 

 

 

Igår - helt slumpartat så sa Malin att jag var den roligaste kompisen hon har. 1h senare så säger min bror att jag är den personen som är ofrivilligt/omedvetet den roligaste han känner.

 

Antingen så är resterande personer på planeten Tellus åt helvete trista, eller så är jag faktiskt en hejdundrande skojig prick! Hoppas nästan på att jag är en skojig prick. Får så mycket press på mig om alla andra är trista.

 

Kl 4,39 vaknade jag natten till igår och kunde inte somna om. 1 340Ml Redbull senare och jag somnar som en stock kl 23. Tror verkligen inte sådantdär biter på mig alltså. Varken Kaffe, eller drycker som skall göra människa pigg. Är nog immun mot sådant. Det är för att jag har mutantgener i mig. Typ som att jag inte behöver träna för att vara überstark. Är ju också helt övertygad om att jag kan flytta på saker om jag stirrar på de under en längre tid. Detta är inte någonting jag testat än, men jag är säker på att jag besitter det som krävs för att kunna göra det.

 

 

 

 

Majj Gadd vilken snygg blogg jag har. Jag tror det är den snyggaste bloggen jag vet. Nu läser jag ju bara min egen blogg men ändå. Alltså Katten. Jag har den ju också som Cover photo på Facebook, skärmsläckare på jobbdatorn, som skypebild och nu som header här. Men I just cant get enough. Jag o My satt nyss o försökte ringa till varandra på Skype men det gick liksom inte. Jag kunde föreställa mig själv hennes vrede men jag själv kände nothing. Ingenting mer än lycka när jag såg min Skype-katt som försökte ringa upp hennes bokhylla (Japp, hon har en bokhylla som skypebild. Väldigt vacker skall tilläggas) Och jag är så road när jag ser den liksom. Så sjukt käck bild.

 

Jag leker ju lite med tanken att katten själv har dragit på sig Lennon-glajjorna och posat i webcamen. Sedan fixat lite ljus i Photoshop. Katten har nog som jag också denna som coverphoto, desktop, skypebild och header. Haha. Kolla runt munnen. Så  pösig! Fifan vilken bild vettu. MII-JAU!

 

 

 

 

 

 

And if you're homesick, give me your hand and I'll hold it.

 

 

 

 

4 år på dagen idag, 4 år sedan jag för första gången steg in på kontoret i Portugal och träffade mina kollegor. Är inte många kvar av dem. Under 10 st. Haft ca 200 kollegor på 4 år. In good and in bad. Träffat de mest fantastiska utav människor, men också de största knäppgökarna man kan tänka sig. En blandning som jag tror varit lärorik.

Såklart så har ju 95% av alla varit fantstiska som tur är. Fast det är ju vad människor brukar vara rent generellt så det är väl inte så konstigt.

 

Igår tänkte jag på att det idag skulle vara 4 år och jag tänkte:  VAFAN. Jag som säger att jag inte är en rökare. Jag som säger "Men jag röker inte i Sverige ändå..." Well. Vad spelar det för roll när jag mer eller mindre har spenderat de 4 senaste åren i Portugal? Här röker jag ju. Okej, jag skyller på att det inte finns snus att tillgå lika lätt här. För jag snusar hellre än röker - alla dagar i veckan. Så jag slutar. Lägger ner på dirren. Jag vet att det låter sjukt, men jag har verkligen inga problem att lägga av när jag verkligen tänkt lägga av. Det är inte för mig en svår sak. Jag får inte sug efter någonting när jag bestämt mig. Och det kanske är en oerhörd sällsynt gåva tycker ni. Jag tror dock att alla har det i sig. Det handlar bara om man verkligen vill eller inte.

 

Så jag slutade igår. Alltså, jag är ju inte en av dem som vill sluta, för jag tycker det är soft att röka här. Vädret tillåter alltid en cigg och man sitter ju ändå alltid ute på någon servering o tjötar o tar en cigg. Så, feströka. Absolut att jag kommer fortsätta med det. Det är ju det bästa som finns. Dricka mycket mycket vin o kedjeröka med vackert sällskap.

 

Well. That's it.

 

För 4 år sedan hade jag precis tagit studenten, och hade precis varit på en Iron Maiden Konsert med min kille, men spenderade hela kvällen med Alexander Hysén istället. Idag läser jag en bok, dricker Colalight, funderar på livet och skriver detta. Undrar vart jag är och vad jag gör om 4 år från idag...

 

 

 

Ni vet dessa fantastiska reklamer som går på Youtube. Inte bara videorna, utan dessa Google-ads som finns fastklistrat på själva videon också. Noterade antagligen den bästa nu.

 

 

Redd För Dålig Ändedräkt? Nja, vid ett sådanthär tillfälle så blir man nog mer rädd för vem som släppte ut amatören på Google-ads. Redd? Jag ser framför mig hur ansvarig sliter sitt hår.