SJK

Ja, jag förvarnade ju om ett inlägg om manlighet. Fast detta inlägget handlar ju mer om hur manligheten har försvunnit. I Onsdags så hade vi tjejkväll hos mig och vi grillade. I fredags hade vi afterwork, lördags åkte vi på roadtrip, och igår hade vi ytterligare en BBQ kväll hos mig. Alla dessa dagar har vi berört ämnet Omanlighet.

För att förfina det så talade vi om hur det kommer sig att män i dagsläget snackar lika mycket skit, är intresserade av skvaller, kollar på romantiska filmer, dåliga dokusåper, blir sura, är känsliga och bara jävligt tjejiga. Hur kommer det sig? Vi har talat mycket och gått på djupet angående detta ämne då man tillslut blir uppriktigt lack på mannen som man har en konversation med då han blev grinig för att du glömde ringa dagen innan. Alltså COME ON! Sedan när började ni ens bry er?

Men då vi faktiskt är kvinnor (fortfarande) så vände vi såklart på myntet o kollade om svaret på våra frågor fanns där. Vilket det kan göra. Kan det finnas en möjlighet att männen har tagit ett steg tillbaka just för att vi kvinnor har börjat ta sådan stor plats? Vi målar, snickrar, klipper gräset. Vi vill också köra bil 50 mil i sträck. Vi kan öppna lingonburken själv och det spelar inte någon roll om vi tappar ena handen pga det. För vi gör det. Själva.

Att män inte längre har en sådan stor plats i samhället måste ju ha någonting med deras uppförande och agerande att göra. När vi en av kvällarna satt och diskuterade detta mellan våra 1 liters öl (Små fina drinkar kan dra åt pipsvängen) så slog det mig att mitt ex en gång sa att det var så stor skillnad på mig och de andra tjejerna han kände. Detta var för att de gärna ville att någon skulle hålla de i handen när de klev på båten, medans jag sänkte ögonbryna, stoppade händerna i fickan och sa: Det är 30 centimeter emellan. Jag KAN gå över den sträckan själv"

Det är en annan generation nu. Vi möts någonstans på mitten. Och det är ju helt fantastiskt att killar letar YSL's nattkrämer på Åhlens medans kvinnorna mäter tum på muttrar. Bravo, bra jobbat liksom. Men ändå. Ääändååå. Så sitter vi där, alla tjejerna o snackar om hur jävla jobbigt det är när männen tar illa upp när man nyper de i underarmarna. Jaha. Så bibehåll manligheten, men var förfan lika i samhället? Mja, Jag vettefan alltså.

Jag gillar män. Manliga män. Men jag gillar inte kvinnliga kvinnor. Det värsta jag vet är när en tjej ber en kille om någonting uppenbart typ som: "Kan duuuu sätta i denna slaaddeeeeen som är häär. Jag veet inte vart den skall varaaa" Häng dig änna. Fyfan vad du gör bort dig själv, och mig och alla andra kvinnor. JO det vet du. Och vet du inte det så är det ännu mer pinsamt. Stå upp för dig själv, hitta lösningen bara.

Vi kallar varandra Hen för vi är så förbannat könsneutrala i Sverige. Men vi vill ha manliga män med muskler, med verktyg o med sport på TV. Men vi vill också ha känsliga män som talar från hjärtat, som vill se Pretty Woman, som gillar gurkstavar o colalight mer än cips o öl en fredagskväll. Snacka om press eller?
Känns lite luddigt allt detta nu. Men in i debatter ger jag mig.

Skall vila huvudet på moralkudden och drömma många vackra jämnlika drömmar.
Skall bara dra på mig hycklartäcket först.


Im a Hen and you're a Hen.

Stirrar ut över bergen o lamporna. Stirrar på ciggen i handen, tillbaka till bergen, tillbaka till ciggen.
"Denna kan förkorta mitt liv. Förkorta att jag inte får njuta av sådanahära vackra vyer så länge" tänker jag.
Bergen, ciggen, bergen. Släcker ciggen och går in.

Går ut igen och hämtar paketet. "Ifall det börjar regna inatt.."

Vem fan fösöker man lura liksom?

Något av sakerna jag älskar är när TV Kockar är mulliga. Då vet man fan att det är bra TV.
 
Vem fan hade låtitbli att äta allt det man lagar under en dag liksom? Vem? (Ja, förutom alla ni som läser detta som råkar ha snubblat över ett decilitermått med ryggrad o självdiciplin i tidig ålder medans vi andra istället råkade snubbla över mammas gräddsås i grytsize)

De står liksom där, slickar sig runt munnen när de gör sin hammagjorda glass och jag ler. Kanske själv kääkar glass liksom. Någon typ av Virtuell-TV-Gemenskap som sker från Soffa till sändning. "Men JA! Du väger 200 kg, och du SKALL käka hela jävla laxen på 89 Kg. Klart som fan du skall. Kom igeeeen. You can doooo it!"

Så jävla mänskligt liksom. Är du trädgårdsmästare så HAR DU jord under naglarna och mask i håret. Och är du TV Kock så käkar du maten du lagar, och du blir tyngre. Det är så det är liksom. Det är fan nature people.

Något av sakerna jag hatar är när TV kockar bantar ned sig och ser ut som små Rachel Zooe's i sina chic förkläden.

"Men FYFAN. Hon har ju en personlig jävla tränare. Jag hade fan aldrig kunnat se ut som henne. INGEN kan det om man inte är så rik"  Säger man till Ben & Jerrys burken i handen.

Riktigt jävla dålig TV är vad det är.

Fan ta dig Nigella. Jag trodde vi hade något.

Här om dagen så panikrinde det på porten. Klockan var 15 och jag hade slutat tidigt. Så - jag öppnade inte, för det finns ingen jag känner som inte är på kontoret den tiden. Så jag fortsatte med mina sysslor och grejade lite i köket.
När jag kommer ut därifrån så möter jag min bror i hallen. Ståendes blixtstilla i en förstelnad Robot-Dans-Pose.
Jag blir skiträdd även om jag ser att det är mannen som jag legat i samma livmoder som - samtidigt. (Ärligttalat så vet jag inte riktigt hur det fungerar, det kanske är två livmödrar när det är tvillingar?)

Och han ser riktigt besviken ut. Slappnar av och säger "Ahmeen.. du klarade inte våldtäktstestet"

Alright. Vad hade han väntat sig att jag skulle göra? Skulle jag ta tagi något vasst föremål? Ville han verkligen utsätta sig för hur en kvinna reagerar inför ett våldtäktsförsök?

Idag kom jag hem o kände att någonting inte kändes rätt. Chipspåsen som låg i soffan var liksom nästan uppäten och jag har inte rört dem. Och jag vet att Ajla & Amanda knappt rörde de igår kväll. Sedan vandrar jag in i köket o upptäcker att en skål står på bänken. Får lite småpanik o tänker på dendär vandringshistorien om mördaren som låg under en tjejs säng och käkade knäckebröd aslänge innan de upptäckte honom.

Sen såg jag att det hade varit My Time flingor o mjölk i skålen. Sebban hade vart där.

Funderar på när det är man skall börja ångra att man gav honom en extranyckel.

Halvkollade på något program på TV nu medans jag uppdaterade min status om Portugisers dåliga matvarupackning på facebook. (Jag var tvungen att få ut det. Det har psykat mig under 4 års tid nu) Det råkade vara MTV som gick och alla vet ju vart MTV lägger ribban under kvällstid. Just precis - det finns ingen ribba för denna hejdlöst dåliga TV-tablå som de kör. Om vi nu överlever 2012 och får upp lite hopp om överlevnad så är det bara att dra på MTV vid 23 tiden så krossas detta hopp om mänsklig intelligens 120 sekunder in i vilket program de nu än väljer att visa och någonstans runt där så hoppas man att Mayaindianerna har rätt om undergången.

Nu var det något program om snubbarna i Jersey Shore. Ni vet de killarna som man ser och lyssnar på och av en ren reflex slår sig för pannan över så ofta att man seriöst framkallar en mindre hjärnskakning. Dessa killar med så mycket vax i håret att de lätt skulle kunna erbjuda hela Australiens surfingteam gratis vaxning av deras brädor. Och så solbrända att cancerfonden trycker upp bilder på "Ron" och "The situation" för att avskräcka ungdomar från att sola.

En av snubbarna står på en klubb och dansar med en tjej som han sedan totaldissar varav anledningen var "She was fine and all that - but then she touched my chain. And you do not touch my chain"







Men Gaaalfrieeend. NOT the Chain fattarula?

Vad betyder det när ens kollega stannar en vid dennes plats. Gestikulerar att man skall vänta lite, medans denne är i telefon och tar fram ett kollegieblock och en penna. Man står otåligt och väntar på frågan som kollegan skall skriva ned i blocket. Väntar sig ett "Kan du köpa en Cola till mig i köket?" eller "Kan du kolla upp detta kundnumret?" Istället för en fråga som man skall besvara så har din kollega målat upp en pistol medans du väntar. En pistol som denne sedan riktar mot ditt huvud och låtsas avlossa.

Borde jag anstränga mig och bli snällare på kontoret? Är detta vad han försöker säga. Eller var det ett vanligt dödshot liksom? I really dont know.

Ett glas vin på denna gigantiska balkong med utsikt över Atlanten. Och precis uppstigen ur ett skumbad.
Jo, såhär spenderas första dagen av ensamhet. Så. Skönt. Nu sitter jag i soffan med blött hår och har på Aljazera i bakgrunden. ÄNTLIGEN kan jag kolla på Aljazera utan att folk påpekar hur märkligt det är. Och äntligen kan jag välja när jag skall hitta någon i soffan i vardagrsummet. Oh. Denna fantastiska lägenhet är det bästa jag vet. Har alltid varit. Vet inte om det är för att det är Oskars lägenhet eller om det faktiskt är så att jag tycker lägenheten är så fantastisk. För det tycker jag. Finns inte något annat ställe jag känner mig så trygg på här på ön. Förutom på kontoret då. Ganska skyddad miljö.

Jag förstår verkligen varför Oskar inte flyttar till något annat land oftare än han faktiskt gör. Och jävel vad han är typ världens bästa man som låter mig bo här i 3 månader. Lätt värt ett frieri eller iallafall ett löfte om evigt slaveri. SHIT vad jag behövde detta. Min egna ungkarlslya. Nu skulle jag ju vilja försvara ordvalet Ungkarlslya med att det kommer vara det, då det kommer vara en del karlar här. Men det vore ju bara en ren lögn eftersom den enda karln som kommer vara här och sova här är min bror. Ingen överdrift. De enda gästerna som kommer få vara här är tjejer. Bara tjejer. För jag är så jävla trött på män. Simple as that.

Idag har jag inte alls mått något vidare och gick därför hem någon timme tidigare från jobbet. När jag lämnar kontoret så säger min 30 åriga kollega "Åååååhee.. vad skönt att gå hem. Jag skulle också vilja gå hem och Gibba lite"

Det var i det exakta ögonblicket som jag slutade tycka synd om alla goa, fina killar som spelar datorspel alldeles förmycket och aldrig får några tjejer. Och istället kände "MEN FÖRIHELVETE vill du inte vara singel tills du dör så använd då inte termen GIBBA när du är 30 år gammal. Eller - spela inte alls?"


Alltså. Vi har redan haft denna diskussionen. In repeat.
Vi är olika, väldigt olika.


Men seriöst, håll dig iallafall till det hederliga, superlama ordet "Game:a" dåååå?


För din skull o din framtid, och för min skull och för mina skuldkänslor för att jag inte skall känna i framtiden att jag inte gjorde mer det jag hade kunnat göra.



Peace

Också på Facebook så kan man ju få ta del av vad folk gör for a living. Mina FB vänner får ju alltid reda på hur innerligt jag älskar livet och hur taggad jag är inför tequilan, några mindre smickrande kort med tequilan tagen med någon väns telefon, och sedan dagen efter hur mycket jag ångrar att jag var med tequilan. Och hur mycket jag ogillar livet. In repeat.

Andras Do for a living kan ju vara intressantare, eller också inte. Jag har tex. en gammal klasskamrat som tydligen - allt pekar på det - har startat en nagelsalong. Och varför tror du det nu då Sara? Jo, jag kan förstås inte vara helt hundra. Men hon länkar bilder till en sida som heter Namn-nagelhörna. Alla är med på att den inte heter Namn-Nagelhörna antar jag? Och där läggs det upp bilder på en del naglar i alla regnbågens färger och de mest fatala mönsterkombinationerna jag någonsin har skådat.

Det ser ut som Desiguals chefsdesigner har stött på Jenna Jameson en kväll på den lokala puben och kom överens om att köra sina crazy mönster med JÄVLIGT mycket glitter, rosa (helst glitterrosa) och sådär svartvita flames överallt. Riktigt riktigt snyggt - skulle Jenna tycka alltså.  Hur som haver, så är det inte jag som skall ha dem, och det är inte jag som väljer vad de andra skall ha så det är ju bara att feting köra på alla dedära epeleptiska volvoraggare mönstrena.

Det jag skulle komma till egentligen är att OM hon är en bråkdel sämre på färger än hon är på PR, så är hon ute på jävligt djupt vatten. Hon öppnar en salong och hon slänger alltså upp den minst smickrande tånagelbild bild jag någonsin har skådat. (Detta är bland de första o sista jag har skådat alltså). Jag anade att hon hade snott den från något kusinbarn som precis målat sina tånaglar o vill visa för sina 6åriga vänner att hon gjort det "Nästan alldeles själv" denna gången. Men någonting säger mig att bilden stämmer. Hon har alltså målat sina egna trubbiga tånageltår och lägger ut en bild på detta Sixtinska Kapell som PR för henne själv o hennes salong.



AHMEN NEEEEJ ! Kan någon please ta ifrån henne penseln.

Facebook. Ja ni vet det som gjort att ni vunnit sisådär 300 gamla klasskamrater från mellanstadiet som ni inte sett de senaste 10 åren och hoppas på att inte få se - någonsin igen. 

Korten på bordet - så har jag en del fler vänner på Facebook än jag skulle vilja ha. Eller alltså, jag känner ju faktiskt - i ärlighetens namn - nästan alla. Men ca 400 av dessa är inte några som jag har någon vidare kontakt med. Gillar inte deras bilder, och jag döljer deras newsfeed. De tyngst döljda är de som tar kort på sina hundar, katter och bebisar. True story faktiskt. "Om man inte gillar djur så är man inte någon vänlig människa" säger min mamma. Well, om man inte gillar bebisar då? Vad fan är man då skulle du säga?

Alltså, SJÄLVKLART gillar jag bebisar. Jag är beredd att ta varenda erbjudet fängelsestraff för att haffa en liten goding på stan varenda dag. Men någonting säger mig att låta bli. Kanske skulle det vara någonting mer för min mor att  m a n i s k t  upprepa istället. "Snor man andras bebisar så är man ingen vänlig människa"

Detta har hon sagt i flera år nu. Ja, inte det om bebisarna för det har inte inträffat än. Men det om djuren. Och varje gång. Ja, nu snackar vi   v a r j e g å n g   så kommer farmor in i den meningen på något jäkla vänster. Det är lite som att man vill låtabli att klappa hunden som hoppar mot en, bara för att ta reda på vilket sätt mamma kommer slänga in ordet "Farmor" i den meningen. "Tycker man inte om djur så är man ingen vänlig människa. Kolla på din...." (sänker rösten så lågt att man knappt hör vad hon säger, men väser ändå skickligt tydligt ut.. ..."Faarmoooor". Eller alternativt "Meen Saaraaaa... nu är du som din faaaaarmoooor (jävligt mycket väsning ingår även här).. den som inte tycker om djur är inte någon vänlig människa"

Ja, underförstått skall då självklart vara här att min mor inte är sådär jätteförtjust i min farmor. Varje gång hon sammanbitet säger hennes namn (som då är farmor - det fattar väl vem som helst att det är hennes riktiga namn) så kan jag inte låtabli att börja fundera på min egen svärmor och min relation. Well, jag har ju inte någon svärmoder än, men min framtida sådana alltså. Undrar hur bra vi kommer gå ihop, undrar om jag kommer att väsa hennes namn eller himla med ögonen såfort hon säger att hon är lite stel i benen.

Och undrar om jag kommer att blocka hennes Newsfeed på alla bebisbilder hon också lägger upp. Även om det är på min egna - riktiga - ostulna - bebis på facebook ?

Är helt förtrollad av Your Ecards. Kan sitta o skratta själv över dessa magiska punchlines som finns på dessa magnefika kort. Sprider ut de lite till de som passar på facebook. Och har säkert 10st i huvudet som jag bara vill skicka till diverse människor som jag känner för att slap em' up och få de att öppna ögonen.
Å andra sidan så har jag inte fått ett endaste Ecard och jag vet att jag är en sådan som man antagligen vill skicka de till, så jag kanske bara skall göra som alla andra och inte slap random people up.